Konstgjort ekologiskt dike renar vatten

Viksbäcksparken är det centrala grönområdet i grannskapet. Parkens huvudelement är Viksbäcken, där det görs ett försök med ekologisk vattenrening. Projektet övervakas noggrant för att göra det lättare att planera upprustningen av andra mindre vattendrag i Helsingfors.

Dagvatten leds till bäcken som har utformats för att göra vattenflödet långsammare och därmed förbättra vattenkvaliteten innan vattnet rinner ut i havsviken i ett naturskyddsområde. Vattenflödet blir långsammare genom den slingrande bäckfåran, växter och små öar. De naturliga och varierande växterna rengör vattnet på dess väg ut mot havet.

Viksbäcken börjar i Stensböle, vid skogsbrynet intill den före detta skjutbanan i Malm. Sedan går den under Ring 1 och vidare till friluftsskogarna i Vik. Bäcken gick tidigare genom ett åkerområde i nord-sydlig riktning, men går nu längs den östra kanten av bostadskvarteren. Efter avsnittet med den ekologiska reningen rinner bäcken som ett rakt dike genom åkrarna i Vik och till slut ut i Bäckviken. Vattenmängden och flödet i bäckfåran varierar.

Viks kyrka Hemmo Rättyä
Viksbäcksparken Hemmo Rättyä
Viksbäcksparken Marli Masalin
Viksbäcksparken Marli Masalin

Öppet landskap med fält och ängar

Den norra delen av Viksbäcksparken är huvudsakligen en förlängning av det öppna landskapet i den södra delen, kantat med trädgrupper och skogsdungar. Det öppna parklandskapet smalnar mot norr och sträcker sig fram till den vackra träkyrkan i Vik, som förbinder parken med torget i Viks ladugård. Bakom kyrkan ligger två små dammar vackert anpassade till landskapet. De blev genast populära bland änderna.

Utsikten som öppnar sig mot söder från servicecentret vetter mot en trädlös bruksgräsmatta. Övergången mellan grönområdet och de bebyggda områdena är böljande och oregelbunden och består av glesa skogsbryn, enskilda träd, trädgrupper, ängar och gräsmattor som sträcker sig in mellan byggnaderna och gårdsplanerna. De öppna gräsmattorna får användas fritt, och vistelseplatser med bänkar har placerats i små skvärer längs parkkanten och vid gång- och cykelvägskorsningar.

I den smala västra delen av parken mellan de bebyggda områdena går en kanal med stenlagd fåra och kantad av planteringar. I den norra delen leds yt-, dränerings- och takvatten till bassänger, liksom även grundvatten från området norr om Lahtisleden. I den mellersta delen av parken har kanalbankarna gjorts flackare så att en bassäng bildas. Bassängen har avskilts från det nedre loppet med en låg grunddamm, så att vattenytan förblir synlig även vid svagt vattenflöde.

De parkområden som ligger kring de öppna gräsfälten är indelade i olika landskapsmässiga delar, där varje del har en egen uppsättning växter i ”skikt”, som förutom träd och buskar också innefattar gräs. Delarna består av trädskuggade lövängar i parkens västra kant, torra ängssluttningar med träd- och buskgrupper i nordost samt gräsdominerade svämängar längs Viksbäcken.

Den östra delen av parken byggdes 2006–2008. Parken gränsar främst mot täta bostads- och servicekvarter. Från den sydvästra delen öppnar sig utsikten mot Viks åkrar. Parken har två förbindelser till Ladugårdskroken.

Designbroar

Det har byggts flera broar över Viksbäcken. Den mest speciella är kanske Ängsbron, täckt av en träspaljé och formgiven av arkitekt Juhani Pallasmaa. Öster om bron utvidgas bäcken till en damm.

Ängsbron Hemmo Rättyä
Ängsbron Hemmo Rättyä
Viksbäcksparken Marli Masalin
Viksbäcksparken Marli Masalin

Området kring Viksbäcken lämpar sig utmärkt för lokala skolelever och universitetsstuderande som vill studera floran och faunan kring en bäck. Kaveldun, fackelblomster, svärdslilja och olika gräs trivs intill bäcken. I buskarna sjunger småfåglar och man ser också trollsländor, fjärilar och andra insekter. För invånarna i området kunde bäcken vara ett skyddsobjekt som de skulle hålla rent på våren och hösten.

Program för vattenhantering

År 2007 utarbetade Helsingfors ett eget småvattenprogram i enlighet med EU:s ramdirektiv för vatten.

Programmet ingår i Helsingfors handlingsprogram för hållbar utveckling. Helsingfors har 25 bäckar, sex dammar, fem kärr och sex källor eller källområden. Småvattnen är vackra och intressanta att se på. De ökar naturens mångfald och är ofta också utmärkta ekologiska korridorer för olika djur.

Det är viktigt att småvattnen inte för dagvatten, dvs. regn- och smältvatten från vägar och tak, direkt ut i havet. Därför har till exempel Viksbäcken utformats så att vattnet renas genom att vattenflödet bromsas upp och med hjälp av växter. Helsingfors har också en dagvattenstrategi som är i linje med småvattenprogrammet.

Småvatten är också viktiga när det gäller att absorbera översvämningar. Helsingfors sköter sina småvatten genom att avlägsna skräp två gånger per år och rensa bort växter efter behov. Även galler och trummor hålls rena. I vissa bäckar deltar hobbyfiskare i att rusta upp lekgrusområden för till exempel öring. Helsingfors har också så kallade bäckfaddrar inom ramen för parkfadderverksamheten.