Tävling ledde till speciell park
Parken som ligger mellan Viksvägen, Rönnbackavägen, Viksbågen och Pasteursgatan har ett formspråk i en klass för sig.
Helsingfors stad, Senatfastigheter och Helsingfors universitet arrangerade tillsammans med Finlands Landskapsarkitektförbund en arkitekttävling om parken 2002. Det rörde sig om en inbjuden tävling och den vanns av landskapsarkitekt Soile Heikkinen med bidraget Galleriat (”Gallerier”).
Utgångspunkterna för planeringen var utmanande: en del av området bestod av restaurang Viikin kartanos gårdsplan, en del av övergiven åkermark, gamla vägar och banvallar. Parken omges av livliga trafikleder, och alldeles intill ligger Viks viktigaste affärscentrum Prisma. Avsikten är att parken ska vara rekreationsplats för studerande, invånare och universitetsanställda, och den är dessutom en viktig genomgångsled. Den används också i universitetsundervisningen.
Det historiskt värdefulla hemmanet Viks ladugård grundades redan på 1500-talet och ansluter nu på ett intressant sätt till den moderna vetenskapsparken. Den gamla stenmuren, som avgränsar gårdsplanen mot öster och norr, har nu byggts ut längs hela kanten mot Rönnbackavägen. Tack vare muren utgör parken en egen helhet i den förändrade omgivningen.
Växtgallerier och herrgårdens gårdsplan
Parken är indelad i två delar: omgivningen kring Viks ladugård samt den moderna södra delen av parken. En gång- och cykelväg går mellan de två delarna. Utmed denna led finns små öppna platser där man kan stanna till och t.ex. sätta sig en stund. De öppna platserna är också lämpliga för olika slags evenemang. På avstånd verkar parken enkel och lättöverskådlig, men är man väl inne i parken öppnar sig en rik inre värld.
Den södra delen domineras av imponerande trädkantade ”gallerier”. De solfjädersformigt placerade gallerierna bjuder på en utsikt mot söder och det öppna landskapet i Vik. Galleriernas gröna väggar påminner om de alléer som av tradition har hört till herrgårdar.
De tre gallerierna bildar rumslika utställningsutrymmen för universitetets demonstrationsträdgårdar. Rosengalleriet avgränsas av en klippt granhäck och hyser universitetets rosenträdgård med en samling på totalt 32 rosensorter. Aspgalleriet kantas av höga pelaraspar och här kan man studera perenner och prydnadsgräs. Lönngalleriet omges av lönnalléer och pryds av nio olika busksorter. En gång av trä löper genom buskgrupperna. Här kan besökaren se purpurspirea, gulbladig smällspirea, mustilahortensia, röd aronia, körsbärsbenved, fagertry, japansk azalea, kantgetris och blodkornell.
Växterna i gallerierna är grupperade i små öar så att varje ö består av en växtart eller sort. Växterna har valts ut tillsammans med universitetet för att bilda intressanta demonstrationsgårdar som lämpar sig för undervisning. De fungerar också som demonstrationsgårdar för allmänheten och kompletterar utbudet i det intilliggande Gardenia.
Mellan gallerierna finns gräsmattor där man i lugn och ro kan flanera eller sätta sig på någon av bänkarna. Till våren får gräsmattorna färg av lökblommor som planterats så att de bildar ett system av linjer. Den tvärgående huvudleden genom parken är upplyst av stolparmaturer. När de levande väggarna i gallerierna har vuxit fullt ut är det meningen att de ska upplysas inifrån, så att de blir inbjudande, ljusskimrande utrymmen i landskapet.
Herrgårdens historiska gårdsplan ska ännu rustas upp. Den har behandlats varsamt i planen. Gårdsplanens struktur ska göras klarare, de ursprungliga växtarrangemangen återskapas och träd i dåligt skick ersättas med nya. Intill mangårdsbyggnaden och det gamla bostadshuset arrangeras blomrabatter av gamla perennsorter. Också de nya fruktträdgårdarna, som planteras öster och väster om mangårdsbyggnaden, kommer att påminna om det förflutna. Vid sydöstra hörnet av byggnaden står en ståtlig gammal ek, och intill den placeras restaurangens uteservering.
Som avslutning på Det gröna året 2008 invigdes parken för allmänheten den 14 november kl. 16.15. Under invigningen uppträdde eldkonstnärer och dessutom kunde konstnär Teemu Nurmelins ljuskonstverk Kasvu (”Tillväxt”) beskådas under en vecka i parken, som en del av evenemanget Ljusets krafter. Soile Heikkinen, som hade planerat parken, presenterade den för allmänheten.
OmaStadi-ängen i Landshövdingsparken
I den östra delen av Landshövdingsparken anlades en äng som ett s.k. OmaStadi-projekt 2019–2020. OmaStadi är ett projekt för deltagande budgetering för invånare, där man kan föreslå förbättringar i staden och dess verksamhet. Man röstar om förslagen och de förslag som får flest röster förverkligas. Ett förslag som vann var Gräsmattor till blomsterängar och stadsodlingar – hjälp för klimatet, pollinerare och Östersjön.
Gräsplanen i den östra delen av Landshövdingsparken hade använts som en depå under byggandet av Spårjokern och behövde rustas upp. Därför lämpade sig bra för försöket med ängar. Den lerhaltiga och nertryckta marken lämpade sig inte som sådan som växtunderlag för en äng. Gräsvegetationen i dåligt skick skalades av, marken bearbetades och det våtaste området täckdikades. På det anlagda ängsområdet spreds sållad återvunnen mark från staden och för att utarma den spreds dessutom sandlådesand som hade samlats från sandlådor i olika parker när sanden i dem byttes ut.
Det anlades tre olika ängar: en torräng på sluttning, en klockäng och en fjärilsäng. Varje äng fick olika växtunderlag och egna fröblandningar med inhemska ängsväxter. Fröblandningarna innehöll frön av både ettåriga och fleråriga ängsväxter. Fröna såddes i november 2020. Vid ängen sattes upp en skylt med information om ängprojektet och OmaStadi-projektet.
Nordligaste ängsområdet – Torräng på sluttning 417 m2
Torrängen på sluttningen är den minsta och torraste ängen i Landshövdingsparken. En del av de växtarter som såtts där är typiska för torrängar och en del klarar sig även i fuktiga förhållanden. Man låter växtligheten utvecklas så att den lämpar sig för förhållandena. Målet är en blommande äng med låga växter och en rik flora.
Mellersta äng – Klockäng 620 m2
På klockängen har man sått rikligt med blommande ängsväxter, i synnerhet olika klockor (Campanula sp.). I dess färgvärld betonas blåa och violetta nyanser till skillnad från de bredvidliggande ängarna. Målet är en blommande äng med en medelhög och rik flora.
Sydligaste ängen – Fjärilsäng 1 200 m2
På fjärilsängen har man sått många blommande ängsväxter som pollinerare och i synnerhet fjärilar gynnar. Målet är en äng med en varierande medelhög-hög flora och rikligt med blommor som lockar dagfjärilar.
Det tar flera år för en imponerande äng med fleråriga och ettåriga blommor att utformas, och det kräver mycket handarbete då oönskade arter såsom gråbor, gårdsskräppor och andra invasiva främmande arter ska rensas. Under den första tillväxtsommaren utfördes 110 timmar arbete för hand. Efter att växtligheten har stabiliserat sig blir skötseln lättare. Utvecklingen av växtligheten på ängen följs upp för att Helsingfors stad ska få erfarenhetsbaserad information om anläggning och underhåll av ängar.
Gräsmattor till ängar -infotavla
-
Då du grundar en äng på en gammal gräsmatta, börjar växtligheten sakta förändras.
Frön till vissa ängsväxter kan vänta i flera år på lämpliga groddförhållanden i jordmånen.Helsingfors stad ersätter föga utnyttjade gräsmattor med ängar i projektet
Gräsmattor till ängar som föreslagits av stadsborna. En mångsidig växtlighet och en
välmående jordmån hjälper klimatet genom att lagra kol. De bidrar också till att minska belastningen av vattendrag och erbjuder livsmiljöer för flera arter.Illustration Vappu Ormio