Svartstensparken är en av de mest speciella parkerna i Helsingfors. Parkens namn kommer från den svarta, mycket hårda djupbergarten gabbro, som är typisk för Nordsjö.
Svartstensparken är byggd på en gammal grustäkt och ligger också i ett grundvattenområde. Om Päijännetunneln – som leder en stor del av det vatten som Helsingfors förbrukar – av någon orsak inte kan användas, kan vatten tas härifrån. Detta innebar extra arbete när parken byggdes eftersom grundvattnet inte fick förorenas. Parken har också en konformad skapelse som fungerar som nödavlopp vid en eventuell översvämning. Den som kommer till parken vid änden som vetter mot metron möts av ett förtjusande parti med perenner, som breder ut sig likt en amfiteater; en av de största perennträdgårdarna i Helsingfors. Här finns alltid något som blommar, från våren till hösten. Först blommar körsbärsträden, sedan dagliljorna. På hösten är det höstfloxen som visar upp sin färgprakt. Blomningen kompletteras av ettåriga sommarblommor och rosor.
På skvären framför blommorna står konstverket Lehti (”Blad”) av landskapsarkitekt Marja Mikkola (f. 1955). Verket är upplyst på kvällen, och vatten droppar från bladet ner i bassängen nedanför. Bakom en sittmur öppnar sig ett overkligt landskap som för tankarna till skotska hedar, med mystiska, nästan mytiska stenformationer.
Denna dal kantas av lönnar, askar, ekar och rödekar. Här finns också blommande buskar, såsom syrener och kaprifoler samt blommande träd, såsom rönnar, körsbärsträd och prydnadsäppelträd. Svartstensparken är den största jordkonstparken i Helsingfors och hela Finland. Studerande från Bildkonstakademin deltog i planeringen av parken, och förslaget Levnadav Anu Kiiskinen (f. 1964) förverkligades. Enligt konstnären fanns det en tio meter hög stenhög där lekparken nu ligger, och även i övrigt bestod platsen i stort sett av sten och sand när hon kom hit första gången. Det gav henne idén att forma dem till ornament och eviga naturliga former, såsom spiraler, som har fascinerat människan sedan stenåldern.
Genom att använda och arrangera naturliga ramper, olika stora stenar och olika slags gräs skapade konstnären böljande former i terrängen. Den snäckformade skvären i mitten av parken rytmiseras av stenformationer som reser sig ur marken. Stenarna gjöts i cement och har hållit väl, men gräskullarna måste förnyas och göras mera slittåliga, eftersom de lockar till pulkåkning på vintern. Mitt i parken finns gott om öppna ytor för olika aktiviteter. De omgivande kvarteren och parken bildar en fin helhet, och i norra delen av parken har man bevarat utsikten mot det öppna havet.
Lekparken Mustakivi ligger vid den västra kanten av Svartstensparken. Längs den västra sidan löper en gång och allé som leder till en liten öppen plats med ett annat verk av Anu Kiiskinen; Igår, idag, imorgon. En öst-västlig gång går norr om lekparken. Lekparkens aktivitetsområden ligger söder om lekparksbyggnaden. Närmast byggnaden finns en stenlagd och asfalterad öppen yta för olika evenemang samt en plaskdamm. Här finns gott om lekredskap, bland annat ett sjörövarfartyg tillverkat av byggnadskontorets hantverksverkstad. Ekarna i hörnen av den öppna platsen ger skugga och skydd. I södra delen av parken, nära lekparken, ligger en skridskobana och en spelplan som omges av jordvallar och planterade träd.
Parken öppnades för allmänheten hösten 2002. Intill parken ligger en skola, ett daghem och en ungdomsgård. Flera gångar går genom parken, bland annat en rekreationsled som kommer från norr och går till stranden.
