Den historiska vägen Porslax–Marielund genomkorsade förut det som idag är Rödstensparken. Området har i århundraden använts för jordbruk. Här stod tidigare två lador som tillhörde Marielunds gård.

På väg till Rödstensparken kan man stanna och beundra samlingen av buskrosor i Rosariet, som rymmer traditionella finländska rosor, förädlade sorter och oidentifierade så kallade fyndrosor.

Rödstensparken bjuder på en lantlig atmosfär. Parken var en populär sevärdhet bland finländska trädgårdsentusiaster på 1980- och 1990-talet, eftersom parken var en av de första där man försökte anlägga en äng. Redan på 1970-talet hade det talats om att anlägga naturliga ängar på stadens grönområden.

Rödstensparken i Nordsjö var en av de första parkerna med en anlagd äng. Kikka Niittynen
Under en guidad promenad i Rödstensparken i Nordsjö beundrar besökare en äng som anlades 1980. Helsingin kaupungin aineistopankki

År 1980 började byggnadskontorets östra grönenhet under ledning av distriktsträdgårdsmästare Jukka Toivonen experimentera med olika typer av blomsterängar i Rödstensparken. På dessa ängar växer bland annat johannesört, nässla, kardborre, ängssyra, daggkåpa, kummin, älggräs och sälg. När parken anlades deltog Helsingfors 4H-förening genom att samla in lämpliga frön för ängarna. Det var viktigt att växterna och träden valdes med omsorg, så att de skulle frodas och inte hämma varandras utveckling.

Det krävs mera än att sprida ut blomfrön på marken för att en äng ska uppstå. Det är en lång process som kräver rätt slags (utarmad) mark och inhemska frön. Blomfröna såddes först i sand. Till en början måste ängen också rensas från ogräs för att inte ängsväxterna skulle duka under. Ängsväxterna slås på sensommaren när de har fällt sina frön, och avfallet förs bort så att marken ska förbli utarmad och för att säkerställa en riklig blomning nästa säsong. Den vackra ängen bakom gärdsgården är nu etablerad, och folk kommer fortfarande för att beundra den.

Utöver ängen har parken också frodigare fält och en hage samt ett vackert slingrande öppet dike kantat av naturliga växter som trivs i fuktiga förhållanden. Mitt i parken, där gångarna korsas, finns informationstavlor som berättar om landskapstyperna i parken. Skulle det fortfarande finnas kor på bete vore parken en perfekt lantlig idyll.