Det senaste området som skyddades var Vanda åbrink; beslutet att skydda det långa och smala området fattades den 14 december 2012. Åbrinken präglas av rik växtlighet och huvudsakligen välbevarade backlundar av olika slag samt bördiga ängar som i denna utsträckning inte förekommer annanstans i Helsingfors.
Bland lundarnas växter finns arter som är sällsynta i Helsingfors samt hotade eller hänsynskrävande arter, såsom gullpudra, skogsbingel, trolldruva, underviol och desmeknopp. Den förhärskande naturtypen utgörs av friska, näringsrika lundar av främst kirskål- och blåsippa-harsyratyp. Fågelarter i området är bland annat drillsnäppa, törnskata, göktyta, rosenfink, stenknäck och mindre hackspett.
Vanda åbrink utnyttjas av utter och tjockskalig målarmussla, två arter som omfattas av habitatdirektivet. Det skyddade området är också viktigt för andra organismer, såsom fladdermöss och vissa svampar. Vanda åbrinks betydelse som naturskyddsområde understryks ytterligare av områdets naturliga tillstånd, diversitet och vegetationstypens representativitet. Skyddsområdets omfattning och omedelbara närhet till andra stora naturområden gör det till en viktig del av det regionala nätverket av grönområden.
