Stadsmiljön förbättrades klart 1843 då den inflytelserika prokuratorn friherre Carl Johan Walleen (1781–1867) lät bygga Villa Hagasund på mark som han hade arrenderat i den södra delen av Hesperiaparken, utanför stadens dåvarande gränser. Marken hade tidigare använts som betesmark för ett gästhus.

Arkitekt E.B. Lohrman från Berlin gjorde upp ritningarna till den vackra herrgården. Innan området bebyggdes var det en osund, ful, trädlös och låglänt sumpmark, som nu torkades upp för den nya trädgården som Walleen anlade runt villan. Nya träd planterades i trädgården, men en del av parken förstördes 1860 när området behövdes för nya järnvägsspår.

Villans sista privata ägare var Walleens styvdotter, den ryktbara välgöraren Aurora Karamzin (1808–1902). När arrendetiden för området löpte ut 1896 löste Helsingfors stad in Villa Hagasunds byggnader och betalade 60 000 mark för dem till överstinnan Aurora Karamzin.

Aurora Karamzin fick leva i villan till sin död 1902. Parken öppnades för allmänheten 1903. Villan användes först av Statens historiska museum (nuvarande Nationalmuseet) och Konstindustrimuseet (nuvarande Designmuseet). År 1912 flyttade Helsingfors stadsmuseum in i bottenvåningen, och idag är villan fortfarande en av museets utställningslokaler. I Villa Hagasunds sidobyggnad finns ett café; Huvilan Kahvila.

Villans gård pryds av ett arrangemang av sommarblommor i historisk stil. Också framför villan växer gammaldags perenner, såsom vippvallmo. Bakom gårdsbyggnaden kan besökaren söka efter gravstenen där Auroras hund ligger begraven. Parken förlorade en bit av den västra kanten 2008, under grävarbetena för Musikhusets servicetunnel. Försöken att försvara den historiska parken kom för sent.

Villa Hagasund ritades i herrgårdsstil av arkitekt E.B. Lohrman från Berlin. Hemmo Rättyä
Framför Villa Hagasund växer gammaldags perenner Marli Masalin
Hagasunds park står i förbindelse med Hesperiaparken; gränsen mellan parkerna går öster om Finlandiahuset Katri Pyynönen
”Aurora Karamzin” under en parkpromenad 2012 tillsammans med Helsingfors första stadsträdgårdsmästare ”Svante Olsson” Hemmo Rättyä

Finlandiahuset, ett kongress- och konserthus i vit marmor ritat av arkitekt Alvar Aalto (1898–1976), byggdes 1967–1971 i en park där en populär bobollsplan hade legat. Husets kongressflygel byggdes 1973–1975. Byggnaden är ett av Aaltos huvudverk även om dess buktande plattor av Carraramarmor har vållat byggnadskontorets reparationsingenjörer mycket bekymmer. Helsingfors stad svarar för Finlandiahusets verksamhet och för lokaluthyrning. Innan Musikhuset stod klart var Finlandiahuset också stadsorkesterns hem.

Urho Kekkonen

”Jag, republiken Finlands president Urho Kaleva Kekkonen. Att ordna och vara ordförande för Europeiska säkerhets- och samarbetskonferens ESSK kräver nerver av stål, och de har jag…” patsaspuhuu.fi/kekkonen

Utanför Finlandiahuset finns vackra poppelgrupper, idegranar och ett ståtligt lärkträd samt ett minnesmärke över president Urho Kekkonen (1900–1986), kallat Källan, formgivet av skulptören Pekka Jylhä (f. 1955).

Monumentet avtäcktes på president Kekkonens 100-årsdag den 3 september 2000 i närvaro av president Tarja Halonen och inbjudna gäster. Källan blev en populär bassäng bland både änder och nattbadare, och rätt snart efter invigningen blev man av säkerhetsskäl tvungen att montera en stege i bassängen, även om det är förbjudet att bada i den. Ändernas avföring och löv från träden orsakar problem för bassängens pumpsystem.

Hagasunds park står i förbindelse med Hesperiaparken; gränsen mellan de två är en gång som går nedanför utsiktsbacken öster om Finlandiahuset.