Planteringsarbetet i Skatuddsparken inleddes 1897 utifrån stadsträdgårdsmästare Svante Olssons ritningar. Avsikten var att binda samman tre separata och oregelbundna planteringar i olika nivåer genom att följa markens former.
Den 9 augusti 2014 ändrades namnet till Tove Janssons park för att fira att det hade gått 100 år sedan konstnärens födelse. Initiativet till namnändringen togs av Skatuddssällskapet och fullmäktigeledamot Anni Sinnemäki.
Övre delen av parken är en inhägnad lekplats med lekredskap, tryggt inbäddad bland buskarna. Här finns också en hundrastgård. Nedre delen är en jämn vistelsepark med björkar och lönnar, som kantas av höga syrener och schersminbuskar. Under senare år har också körsbärsträd och prydnadsäppelträd planterats i parken. De stora träden, praktfulla buskgrupperna och rosplanteringarna kring statyn gör det hela till en förtjusande vistelsepark, där också många resenärer från fartygen stannar för att pusta ut. Vyn från parken upp mot den ortodoxa Uspenskijkatedralen med dess förgyllda kupoler är i sig rätt upplyftande. Uspenskijkatedralen är den största ortodoxa kyrkan i hela Västeuropa.
Parken pryds av Viktor Malmbergs (1867–1936) romantiska staty Vattenbärerskan från 1923. Verkets formspråk går tillbaka till 1800-talets realistiska och idealiserande skulpturkonst. Statyn föreställer en ung kvinna i antik dräkt som lyfter sin vattenkruka. Bronsskulpturen har stått i parken sedan 1924. Parkerna i huvudstaden pryddes på 1920-talet med flera uteskulpturer. Motiven var inte längre nödvändigtvis nationella utan skulpturerna var fritt utformade, ofta klassicistiska i stil och innehåll, och med en antik anstrykning. Helsingfors ville bevisa att staden var en internationell metropol.
