Botby gårds område

1 Historisk rundtur i Botby gårds område

Välkommen till denna historiska rundtur i Botby gårds område. Rundturen är 1,2 kilometer lång och omfattar nio informationstavlor. Under rundturen får du ta del av intressanta berättelser om gårdens och områdets historia.

Botby gårds område är en landskapsmässigt enhetlig och regionalt betydelsefull kulturmiljöhelhet, som omfattar själva gården, en inspektorsbyggnad (numera Svenkka) och ett spannmålsmagasin av sten (numera Botby gårds kapell) med omgivningar samt Skvallerbackens parkskog. Rundturen passerar också gårdens gamla strandåkrar, där man numera hittar odlingslotter och Botbyvikens populära badstrand.

Gårdens historia sträcker sig tillbaka till 1540-talet, då den första ägaren till Rååns gård i Botby antecknades i Sibbos jordebok. Klavis rusthåll anslöts till Rååns år 1756, och året därpå anslöts även Domars rusthåll. Botby gård fick då formen av ett gods.

Ett rusthåll var under den svenska tiden en gård som hade som uppgift att utrusta en kavallerist och en häst för krigstjänst när kungen begärde det. Som tack för detta fick husbonden, det vill säga rusthållaren, skattelättnader.

Den historiska rundturen har utformats i samarbete med Puotila-Seura, Puotilan Kartanon Ystävät ry och Helsingfors stads stadsmiljösektor. Helsingfors stadsmuseum har faktagranskat texten. www.puotilankartano.fi

Många bemärkta personer i Finlands historia har kopplingar till Botby gård:

• viceamiral Carl Olof Cronstedt (1756–1820), som var kommendant på Sveaborg, föddes på Botby gård
• statsmannen, filosofen och tidningsmannen Johan Vilhelm Snellman (1806–1881), som på ett betydande sätt påverkade det finska språkets ställning och bidrog till införandet av den finska marken, var mångårig sommargäst på gården
• författaren, poeten och ”sagofarbrorn” Zacharias Topelius (1818–1898) var mångårig sommargäst på gården
• Helsingfors stadsfullmäktiges första ordförande, senatorn Leo Mechelin (1839–1914), var svärson till gårdens ägare, kommerserådet Johan Henrik Lindroos, och förvaltade och utvecklade gården efter svärfaderns död
• en av Martharörelsens grundare, Cely Mechelin (1866–1950), var dotter till Leo Mechelin
• folkskolans fader i Finland, Uno Cygnaeus (1810–1888), invigde Botby gårds svenskspråkiga folkskola, som grundats av Mechelin, den 11 september 1876.

Botby gård, en av Finlands första förorter

Gårdens tidigare marker anslöts till Helsingfors stad vid den stora inkorporeringen 1946. På 1960-talet reste sig där ett nytt bostadsområde som också fick namnet Botby gård. Området är inte bara en av Helsingfors äldsta förstäder, utan också en av landets första elementförorter. Bakom byggprojektet stod Asuntosäästäjät ry, som lät bygga ett tusental bostäder i området. De halvöppna eller slutna kvarteren, som är ovanliga för förorter, och lindallén som leder till gården, det vill säga Strandgårdsvägen, är karakteristiska för Botby gård. I planeringen beaktade man naturmiljön, och därför bevarades lindallén och topografin. Byggnaderna i tre och fyra våningar placerades utspritt . Botby gård är en intakt helhet från början av 1960-talet.

I början av 2000-talet byggdes nya byggnader i Botby gård genom kompletteringsbyggande. I synnerhet området kring metrostationen kommer ännu att kompletteras. Botby gård har numera omkring 5 000 invånare. Bostadsbyggnaderna i trä nära herrgården, As Oy Helsingin Puotilan Pehtoori, är från 2005.

Läs om Puotila-Seuras verksamhet och läs föreningens blogg: www.puotila.fi

2 Livet på gården

Bygget av Sveaborgs sjöfästning ökade de högre ståndens markägande i Helsingforsområdet i hög grad. I slutet av 1700-talet och i början av 1800-talet var herrgårdarna inte alltid effektiva jordbruk, utan snarare scener för de högre ståndens sällskapsliv. Välståndet syntes i byggnaderna och i de parkliknande trädgårdarna.

Botby gård var ändå en fungerande gård med jordbruk och boskapsskötsel, men även sällskapslivet på gården var livligt, i synnerhet sommartid.

Den nuvarande huvudbyggnaden byggdes i slutet av 1700-talet. På 1840-talet förlängdes byggnaden i båda ändarna. Vid århundradets slut byggde snickare från Sankt Petersburg en glasveranda i nyrenässansstil. Inne i huvudbyggnaden kan man ana influenserna av den gustavianska tiden på 1700-talet och den ryska tiden på 1800-talet. Från gårdens fönster öppnar sig en vacker utsikt över Botbyviken.

Botby gårds blomstringstid inföll från slutet av 1700-talet till slutet av 1800-talet. Botby gård var ett av de mest betydande lantbruken i Helsinge socken, och hade även boskap. Ännu på 1920-talet hade gården markområden på 573 hektar. Kring huvudbyggnaden fanns stora ladugårds- och stallbyggnader, ett eget mejeri, en kvarn, en smedja och en bostad för smeden samt ett stort antal uthus och bostäder för gårdens tjänstefolk.

De mest kända ägarna har varit

• soldatsläkten Jägerhorn af Spurila (ägare 1756–1774),
• apotekaren, redaren och jordbrukaren Wilhelm Elgs släkt (ägare 1775–1844),
• kommerserådet Johan Henrik Lindroos släkt, bland andra Leo Mechelin (ägare 1860–1904),
• direktören och affärsmannen Leopold Lerche (ägare 1905–1917).

Gårdens kulturhistoriskt värdefulla timmerbyggnader är skyddade enligt Museiverkets högsta möjliga skyddsklass. Huvudbyggnaden har en areal på 880 m². I källaren finns också vackra välvda rum.

Gårdens huvudaxel utgörs av den imponerande, omkring en kilometer långa lindallén som leder mot gården. Gatan fick sitt nuvarande namn, Strandgårdsvägen, år 1954. Tidigare hette vägen Kartanontie – Gårdsvägen.

I stadens ägo 1927–2013

Under tiden i Helsingfors stads ägo åren 1927–2013 användes gården och dess byggnader för många olika ändamål. Det kan du läsa mer om på tavla 9.

I KOY Puotilan kulttuurikartanos ägo 2013–

Hösten 2013 övergick byggnaderna i KOY Puotilan kulttuurikartanos ägo. I början av 2014 inleddes en omfattande och krävande renovering av gården. Wareco Oy sanerade byggnaden med respekt för dess historiska värden. Hösten 2014 invigdes gården och dess byggnader på nytt.

3 Inspektorsbyggnaden

Inspektorsbyggnaden byggdes som bostad för gårdens förvaltare och stod klar år 1783. Inspektorsbostaden uppfördes av apotekaren och redaren Wilhelm Elg (1779–1822).

Elg lät också bygga en annan sidobyggnad, en drängstuga, mitt emot inspektorsbyggnaden. Drängstugan brann ner till grunden år 1917. Branden förstörde också ett antal räkenskapsböcker, och rykten gjorde gällande att det var oklarheter i dem som var den bakomliggande orsaken till branden. I branden förlorades också viktig historisk information om de olika skedena i gårdens historia.

Byggnaden mellan inspektorsbyggnaden och Botby gård är en källare, som även har använts som vedbod och numera fungerar som förråd.

Discotiden

I slutet av 1960-talet inleddes restaurangverksamhet i Botby gårds byggnader. Leena och Mauri Panells restaurangföretag Tuutinki Oy hyrde gården för sin restaurangverksamhet åren 1969–1975. Samtidigt räddade de gården från rivning.

Hösten 1969 öppnade Disco Club Sven Tuuva, i folkmun Svenkka, i inspektorsbyggnaden. Svenkka var såvitt man vet ett av Helsingfors och hela Finlands äldsta discon. I början var det en sluten klubb där man behövde medlemskort för att komma in.

Det nya Svenkka inledde sin verksamhet den 6 juli 2013. Svenkka är nu en plats för levande musik, ståuppkomik, pubquiz och glada möten. Botby gård och dess byggnader är också populära inspelningsplatser för filmer och tv-serier.

En räv med sin familj har bott i Svenkkas stenfot.

4 Botby gårds kapell – från spannmålsförråd till Helsingfors populäraste vigselkyrka

Botby gårds kapell uppfördes 1859 som spannmålsmagasin för gården, och ännu på 1950-talet användes byggnaden som spannmålstork. Helsingfors stad sålde magasinet till Helsingfors kyrkliga samfällighet år 1959. Priset var 500 000 mark.

Byggnaden gjordes om till en gudstjänstlokal enligt ritningar av arkitekten Tarja Salmio-Toiviainen (1917–2001). Kapellet har fönster i gotisk stil. I byggarbetet använde man sig av magasinets konstruktioner av rödfuru. Magasinets två dörröppningar blev till altarfönster och vindfång i kapellet.

Botby gårds kapell har plats för 140 personer och lämpar sig för småskaligt firande av livets fester. I kapellets nedre sal finns fyra massiva pelare som delar in taket i nio vackra kryssvalv. Golvet var ursprungligen av vågigt naturberg, men i samband med förnyelsen blev man tvungen att ta bort ett halvmetertjockt lager av det. Helsingforsbiskopen Martti Simojoki (1908–1999) invigde kapellet på annandag påsk den 15 april 1963.

När Helsingfors kyrkliga samfällighet lät göra en omfattande renovering av kapellet åren 2009–2010. Vid renoveringen byggdes den gamla potatiskällaren om till en möteslokal som fick namnet Birgittasalen. Man byggde också en hiss i kapellet. Köket utvidgades och man ordnade så att alla lokaler kan nås inifrån. Birgittasalen har plats för 25 personer.

Vid den högsta punkten i Botby gårds kapells gavel mot Botbygårdsvägen finns en granitsten med inskrift en J.H.L. 1859. Bokstäverna syftar på kommerserådet Johan Henrik Lindroos (1798–1862), som lät uppföra magasinet.

5 ’Hästgraven’ – minnesmärket över kommerserådet Lindroos

Detta minnesmärke finns på Skvallerbackens högsta punkt. På en hög av natursten står en urna av svart granit, med inskrift en ”d. 9 juni 1862”. Det här är ett av Helsingfors äldsta minnesmärken.

Kommerserådet Johan Henrik Lindroos (1798–1862) var affärsman, redare och industriidkare. Han fortsatte sin fars affärsverksamhet med fokus på livsmedel och utvidgade också sin verksamhet till utrikeshandel och rederiverksamhet. I slutskedet av sin karriär var han en av de största redarna i Helsingfors. Lindroos placerade de tillgångar han samlat på sig genom affärsverksamheten i fastigheter, och ägde utöver Botby gård även Löyttymäki gård i Janakkala.

Detta minnesmärke restes i parken till minne av kommerserådet Johan Henrik Lindroos efter hans död år 1862. Kommerserådets minnesmärke blev ett populärt utflyktsmål för familjen Lindroos, och det dekorerades med blommor sommartid. Minnesmärket är förknippat med många myter och berättelser, enligt vilka kommerserådet Johan Henrik Lindroos favorithäst eller hund, eller till och med kommerserådet själv, skulle vara begraven under stenhögen.

Den andra stenhögen i närheten av minnesmärket är eventuellt en ”lekfästning” som kommerserådet byggde till sina barn. Under vinterkriget träffades stenhögen av en flygbomb som delade den i två delar. En del tror att stenhögen har anor ända från stenåldern.

Efter Lindroos död fortsatte hans svärson, senatorn Leo Mechelin (1839–1914), make till dottern Alexandra, att bruka gården. Han hade sett slåttermaskiner under en resa till Amerika och köpte en sådan – den första i Finland – till gården. Mechelin grundade också en svenskspråkig folkskola på gården. År 1882 tog Lindroos son Johan Fredrik (Janne) Lindroos (1853–1902) över gården. Han hade avlagt en agronomexamen i Sverige. Janne Lindroos deltog aktivt i kommunpolitiken i Helsinge landskommun och belönades för sina insatser med titeln kommunalråd.

6 Skvallerbacken, gårdens park ett värdefullt rekreationsområde

Parkens svenskspråkiga namn Skvallerbacken förekommer för första gången på kartan år 1751 i formen Squallerbackan, och namnet är sannolikt ännu äldre än så. När ordet skvaller förekommer i platsnamn syftar det i allmänhet på ljudet av rinnande vatten, och i andra hand på prat och ryktesspridning. I mitten av 1900-talet översatte man ofta svenskspråkiga platsnamn ordagrant till finska. Ordet skvaller översattes till juoru, och backens finskspråkiga namn blev Juorumäki!

Naturenliga landskapsparker i engelsk stil har varit en viktig del av herrgårdarna. I dem växte många olika trädslag, och trevliga vilo- och utsiktsplatser var också typiska. Skvallerbackens park grundades av Botby gårds ägare, kommerserådet Johan Henrik

Lindroos (1798–1862), i början av 1860-talet. Under gårdens blomstringstid fanns även i denna park lusthus där man kunde stanna för att vila, kanske äta en matsäck och ”skvallra”.

Under decenniernas lopp förvandlades parkskogen till en naturskog, som genomkorsas av omsorgsfullt byggda grusvägar. Vid backens östra kant finns många ädla lövträd såsom lindar, lönnar och popplar. Det äldsta trädbeståndet på den skogiga kullens mittersta del består av tallar, björkar samt lärkträd som planterats kring minnesmärket.

Miljön kring Botby gård har bevarats som en enhetlig landskapshelhet. Stenmuren kring gården är en så kallad torr- eller kallmur. Den är alltså en stenkonstruktion där natursten har staplats till en mur utan något bindemedel såsom murbruk.

Även om herrgårdsparken har förskogats sedan sina glansdagar finns där fortfarande många gamla nytto- och prydnadsväxter. Växtligheten inventerades år 1965, och de största träden och buskarna bedömdes då vara från 1860-talet, det vill säga från Lindroos tid. De perenna växternas ålder är däremot mer osäker. Man vet med säkerhet att de har förts dit mellan 1860 och 1933. Det sistnämnda året övergick gården helt i stadens ägo.

Fram till 1965 gjordes inga nya planteringar i parken. Efter det har man tagit bort träd i dåligt skick, reparerat stenmuren och ställvis förnyat växtligheten. Många av de växter som nämndes år 1965 finns fortfarande i trädgårdsområdet. Lindar, lönnar, skogsalmar, ekar och några lagerpopplar utgör största delen av herrgårdsparkens äldsta trädbestånd. Bland buskarna finns många så kallade gammaldags arter. Örter som är lämningar av eller har spridit sig från odlingar, såsom spansk körvel, rysk blåstjärna och stor ormrot samt äkta vallört och parkslide, kan mycket väl vara från trädgårdens första tid.

År 2013 planterades plantor från Arboretum Mustila ut i parken. För att bygga upp en beredskap för klimatförändringen har man i ett försök planerat ut plantor av 26 nya arter på olika håll i Helsingfors, totalt omkring 2 000 plantor. På Skvallerbacken planterades avenbok, berghemlock, jättehemlock och purpurgran.

Den enhetliga, fuktiga och lummiga bäckdalen som börjar från Botbyviken användes tidigare för odling. Om detta vittnar de regelbundna tegdiken som är synliga ännu idag. I den norra delen har det ställvis bevarats öppna ängs- och fältområden som ger variation i landskapet.

7 Romantik och poesi på gården

Filosofen, poeten, statsmannen och finskhetens fader Johan Vilhelm Snellman (1806–1881) besökte flitigt Botby gård som ungkarl. Där vandrade han omkring i gårdens vackra trädgård och längs vikens stränder, och drömde sig bort på Skvallerbacken. Snellman längtade efter en maka och en familj. Han fäste sig vid den vackra Sofia, dotter till professor Tengström som tillbringade sina somrar på gården. Sofia var då bara 17 år gammal, och Snellman var 20 år äldre. Det berättas att Snellman avgudade Sofia Tengström (1826–1906) och skrev vackra dikter till henne. Sommaren 1843 skrev J.V. Snellman följande rader till sin älskade.

Dikt till Sofia Tengström 28.6.1843

”Gud från himlens höjd, sänd din helga

frid ned i Hennes bröst,

Att ej oskuldsglädjen må bytas uti flärd

och sken utan hjertats ro.

Att ej qualets törnen nå hjertats djup

och tviflet se’n plånar ut dess tro;

Gud från himlens höjd, sänd din helga

frid ned i Hennes bröst!”

Fröken Sofia behandlade sin beundrare med vänlighet, men kärleken var inte besvarad. Hon var redan i hemlighet förlovad med poeten och språkvetaren Herman Kellgren (1822–1856). Trots detta förblev Snellman en återkommande sommargäst på Botby gård. Båda gifte sig på var sitt håll, Snellman sedermera som 39-åring med 17-åriga Johanna Wennberg (1828–1857), som han fick fem barn med.

Familjerna förenades dock av sin vänskap och sitt starka stöd för finskhetstanken genom hela livet. Snellman glömde aldrig sina somrar på Botby gård – så djupa spår lämnade förälskelsen kvar i honom.

8 Rasboskap och ångbotar

I början av 1900-talet började det uppstå förstadsområden kring Helsingfors, och affärsmän och företag köpte områden av herrgårdarna med tanke på detta. År 1905 köptes Botby gård av affärsmannen och fastighetsspekulanten Leopold Lerche (1877–1927). År 1917 sålde han gårdens ägor på 573 hektar till det nygrundade bolaget Botby Gods Aktiebolag.

Gårdens marker förklarades vara ett tätbefolkat samhälle, och år 1920 började man planera en villastadsdel i området. Först avstyckade man strandtomter i Marudd, och senare under 1920- och 1930-talet även andra områden som lämpade sig för villor. Bolaget planerade också att bygga en privat järnväg mellan Helsingfors och Borgå på sin mark. Botby gård nämndes till och med som en möjlig plats för en ny flygplats.

Ännu under 1920-talet var gården framgångsrik. Åkrarna sträckte sig bortom Botbyhöjden och till Kasberget. Spannmål behövdes för den stora befolkningens behov och för försäljning. På de stora fälten odlades också gräs till djurfoder. Gården hade över hundra Ayrshirekor som gav mycket mjölk, kring tjugo arbetshästar och 6–7 vagn- och ridhästar. Mjölken från boskapen behandlades i det egna mejeriet. Det fanns mitt emot gården, längs den nuvarande Strandgårdsvägen.

Arbetshästarna behövdes för att använda husets vattenpump. När de drog runt pumpen strömmade vattnet till stora behållare. Brunnarna var kända för sitt djup och sitt goda vatten.

På 1920- och 1930-talet kunde man sommartid åka ångbåt genom Degerö kanal till villastadsdelarna i östra Helsingfors, såsom Botby. Båtarna hette Svea, Astrid och Villinki. En båt vid namn Botby trafikerade till Rastböle och Botby gårds stenkaj. Rester av kajen finns fortfarande kvar vid Nordsjö bro. De sommarfester som ordnades i herrgårdsparken var sommarens höjdpunkt.

Från Botby gård kan du fortsätta längs den populära gång- och cykelvägen runt Botbyviken. Från andra sidan viken öppnar sig en vacker utsikt mot Botby gård.

9 Olika slags verksamhet på gården

På den sida av byggnaden som vetter mot havet fanns en massiv altan, och två trappor som ledde ner från den. I stenmuren som avgränsade gårdsplanen finns en grind som öppnas mot huvudaxeln. I ändan av vägen som leder till stranden fanns gårdens kaj. I de park- och trädgårdsområden som omger gården fanns från början, eventuellt redan i slutet av 1700-talet, grönsaksland och fruktträdgårdar. Från mitten av 1800-talet fanns där en landskapsträdgård.

Skvallerbackens odlingslottsområde grundades i början av 1960-talet. Dessförinnan hade området använts som sädesåker, beteshage och äppelträdgård. År 1994 tog Puotila-Seura över området, då staden utkontrakterade uthyrningen av odlingslotter. På området finns ungefär 300 odlingslott er på en ar (100 m²) eller en halv ar (50 m²). Invånare i området kan hyra odlingslotter av Puotila-Seura, där de kan odla grönsaker och bär med ekologiska metoder.

ÅR 1927 köpte Helsingfors stad delar av Botby gårds marker, och från och med 1933 ägdes gården och dess byggnader helt och hållet av staden. Staden brukade gårdens åkrar fram till början av 1950-talet. Med tiden började parken och trädgården förvildas. Under vinterkriget användes gården som ett vårdhem för äldre. Därefter användes det förfallna huset som vandrarhem i några år.

SOMMAREN 1947 rustades byggnaden upp så att man kunde ta den i bruk som skola på hösten. Botby folkskola verkade i Botby gårds byggnad åren 1947–1959. Under sommarloven användes skolan som sommarkoloni för barn med öronsjukdomar.

I BÖRJAN AV 1950-TALET verkade också en stiftelse för forskning om lantbruksmaskiner i byggnaden. I slutet av 1950-talet och början av 1960-talet var huvudbyggnaden uthyrd till föreningen Kovaosaisten ystävät ry, som drev ett härbärge för personer som vräkts från sina bostäder. Vid den tiden bodde totalt 17 familjer med sammanlagt 43 barn i huvudbyggnaden och inspektorsbyggnaden.

I BÖRJAN AV 1960-TALET var Botby gård i dåligt skick, och den aktiva föreningen Puotila-Seura krävde att området skulle rustas upp. Man planerade lokaler för musei- och föreningsbruk på gården, och bland annat vände sig släktingar till Zacharias Topelius till Puotila-Seura för att diskutera ett Topeliusmuseum på gården. År 1968 erbjöd sig Diakonissanstalten att köpa gården med tillhörande mark av staden. Det här skulle ha inneburit en rivning av huvudbyggnaden.

ÅR 1969 inleddes restaurangverksamhet i huvudbyggnaden och inspektorsbyggnaden, vilket räddade gården från rivning. Tuutinki Oy, som inlett verksamheten, rustade upp interiörerna med egna medel och fick bidrag från staden för vatten och avlopp.

ÅR 2011 lade Helsingfors stad ut gården till försäljning och år 2013 tog KOY Puotilan Kulttuurikartano över som ägare. Restaurangverksamheten startade upp på nytt efter en omfattande renovering hösten 2014. Numera är Botby gård med sina restauranger, gårdsområden och evenemang en mycket populär plats bland helsingforsarna.