Den älskade Esplanaden, populärt kallad Espan eller Espen, är Finlands mest kända park och Helsingfors gröna hjärta. Hit går man för att visa upp sig, vistas, lyssna på musik, se på föreställningar och njuta av picknick.
Parkområdet skisserades av Helsingfors huvudarkitekt Carl Ludvig Engel på tidigare landhöjningsmark. Området där Kapellesplanaden ligger kallades Lilla Kalvhagen och området där Runebergs- och Teateresplanaden ligger Stora Kalvhagen. Den illaluktande Gloviken sträckte sig nästan ända fram till parken och det krävdes mycket jordfyllnadsarbete innan parken kunde byggas på 1850-talet.
Esplanadens uppgift var att förse Helsingfors med en praktfull grönpromenad i kontinental stil. Trädalléernas mer prosaiska uppgift var att främja brandsäkerheten; staden dominerades på den tiden av trähus, även om stenhus började dyka upp på alla håll i allt snabbare takt.
Parkens formspråk är en arkitektonisk stil med raka trädalléer och planteringar. Lindraderna som omger parken på två sidor bildar ett salaktigt utrymme. Parkens karaktär påverkades också av den första stadsträdgårdsmästaren Svante Olsson(1856–1941). Den senaste totalrenoveringen 1998 planerades av landskapsarkitekt Leena Iisakkila.
Kapellesplanaden
En av de historiska restaurangerna i Helsingfors, restaurang Kapellet, ritades av arkitekt Hampus Dahlström (1829–1882) och byggdes 1867. Enligt legenden kommer restaurangens namn från ett litet skjul i hagen där en ung herde (på latin pastor) sålde mjölk, och skjulet började på skämt kallas kapellet. Det följande “kapellet” i kalvhagen var sockerbagare Jerngrens tempelformade förfriskningsstånd på 1840-talet, som ärvde namnet. Det var alltså naturligt att också kalla den nya fina restaurangen Kapellet. I änden av Kapellet finns en allmän toalett.
Mitt emot Kapellet ligger Esplanadestraden där Finlands längsta festival går av stapeln; musik från valborg till slutet av augusti med cirka 200 uppträdande artister och grupper. Helsingfors kulturcentral svarar för programutbudet. Den nuvarande estraden är byggd på 1930-talet, den första var betydligt mer dekorativ.
På båda sidor om estraden finns en vattenbassäng som sedan 1942 pryds av förtjusande statyer, beställda av skulptör Viktor Jansson (1886–1958). Den ena heter Vattennymfer; här leker två sjöjungfrur med fiskar. Som modell för den större jungfrun poserade skulptörens dotter, Tove Jansson (1914–2001). Den andra statyn heter Hejsan och där leker en liten pojke med en fisk.
Bassängerna kantas av fleråriga perenner, såsom funkior och exotiska agapantusar, som står i växthus under vintern. Publiken som lyssnar på musik kan samtidigt njuta av stora kärl med sommarblommor. Utecaféet bredvid estraden är öppet på sommaren och där kan man också köpa biljetter till stadsrundturer som avgår från Fabiansgatan intill parken.
Runebergsesplanaden
På Runebergsesplanaden blommar rosor i skydd av oxbärshäckar. Den som närmar sig Runebergsstatyn i början av juni lägger märke till det ståtliga prydnadsäppelträdet med röda blommor på Norra Esplanaden. Det är den gamla sorten Malus ‘Nipissing’. Den öppna platsen kring statyn omges av pelaraspar och på gräsmattan växer också alpgullregn; buskar med exotiska gula blomklasar.
Statyn av Finlands nationalskald Johan Ludvig Runeberg (1804–1877) omges av en effektfull rabatt. Rabatten omplanteras tre gånger per år. Efter valborg planteras lökblommor som förodlats i Stadsträdgården. Före midsommar blir det färggranna sommarblommor och på hösten övergår sommarens färgprakt i dämpade ljung- och barrdominerade planteringar. På vintern livas parken upp av små lampor som får de stora trädens silhuetter att framträda.
Statyn av Runeberg var det första offentliga monumentet i Helsingfors. Avtäckningen av statyn den 6 maj 1885, åtta år efter den beundrade skaldens död, var en stor fosterländsk folkfest. Nationens grädda och 20 000 andra hade kommit till platsen under ledning av eldsjälen bakom statyprojektet, författaren Zacharias Topelius (1818–1898). Människorna hade tänt ljus i fönstren i fosterländsk anda. Det sägs att detta är ursprunget till traditionen att tända ljus i fönstren på självständighetsdagen.
Statyn beställdes av skaldens son, skulptör Walter Runeberg (1838–1920). Vid den åtta meter höga statyns sockel står Finlands mö klädd i en björnfäll. I högra handen håller hon en lagerkrans och på vänstra sidan står en trave böcker av skalden. Hennes vänstra arm vilar på en tavla med den första och de två sista verserna av Finlands nationalsång Vårt land. På sockeln står “Suomen kansa maamme laulajalle – Af Finlands Folk”. Runebergs namn finns inte på statyn eftersom det för var och en var självklart vilken storman statyn föreställde. Alla känner fortfarande till Runebergsstatyn och det är praktiskt att stämma träff vid statyn.
Vid Runebergsesplanaden står också parkens fyra historiska kiosker. Kioskerna mot Södra Esplanaden är av trä, i så kallad snickarstil och rikt dekorerade, från 1893 och 1909. De så kallade trådrullekioskerna mot Norra Esplanaden är ren funkisstil. Dessa typkiosker ritades 1928 av stadsarkitekt Gunnar Taucher (1886–1941).
Parkbänkarna designades i samband med totalrenoveringen 1998, liksom de svarta 120 liters sopkärlen – försedda med Helsingfors vapen – som används i historiska parker. Även armaturerna är av historisk modell.
Teateresplanaden
Teateresplanaden domineras av restaurang Teatteri och Svenska Teatern, ofta kallad Svenskan. Ansvarig arkitekt för det nuvarande teaterhuset var tsar Nikolaj I:s hovarkitekt, professor Nikolai Benois (1813–1898) från S:t Petersburg. Teatern stod klar hösten 1866. Åren 1935–1936 moderniserades och utvidgades teaterhuset under ledning av arkitekterna Eero Saarinen (1910–1961) och Jarl Eklund (1876–1962). Teaterns hjärta, den av Nikolai Benois på 1860-talet skapade vackra teatersalongen i rött och guld, lämnade arkitekterna nästan orörd. Den senaste totalrenoveringen av Svenskan blev klar 2012. Huset har med andra ord ett nytt skal och en gammal kärna.
Vid Teateresplanaden är parken mer skuggig än vid de andra esplanaderna. Det är behagligt svalt att sitta där på den cirkelformade öppna platsen. En gammal hästkastanj blommar vackert i början av juni. Bredvid restaurangens uteservering blommar japansk azalea, hortensia och säsongsväxter.
I skuggan av de gamla träden finns två minnesmärken. Det första är över författaren, journalisten och historikern, sagofarbrorn Zacharias Topelius (1818–1898) och eldsjälen bakom statyn över goda vännen Runeberg. När det blev aktuellt med ett minnesmärke över Topelius på 1920-talet blåste det nya vindar i minnesmärkenas värld. Man ville slopa statyer och i stället ha symbolik. År 1928 vann skulptör Gunnar Finne (1886–1952) den av Svenska Litteratursällskapet arrangerade tävlingen om ett Topeliusmonument. Verket Saga och Sanning avtäcktes 1932, då det hade gått 34 år sedan Topelius död.
Snett bakom Topelius står statyn över den älskade klassikern inom finsk lyrik, den stora Eino Leino (1878–1926). Statyn är ett verk av Leinos goda vän Lauri Leppänen (1895–1977). Eino Leino-sällskapet, Finska kulturfonden och förlaget Otava ordnade 1948 en tävling om en staty över Eino Leino. Det slutliga resultatet avgjordes först 1951 i en tävling för dem som klarat sig bäst i den första drabbningen. Statyn avtäcktes 1953, då det hade gått 27 år sedan Leinos död.
År 1999 invigdes den första citytoaletten av modell ”Helsinki” på Teateresplanaden. Citytoaletten är ritad av byggnadskontorets arkitekt Juhani Vainio och tillverkad i Sverige. Toaletten har två avdelningar. På betalsidan finns toalettstol, handfat och skötbord för barn. Betalsidan är rullstolsanpassad. Urinoarsidan är helt gratis och har på allmänhetens begäran modifierats så att den också lämpar sig för kvinnor. Toaletterna städas en gång per dygn.
Gamla fotografier av Esplanadparken ur Helsingfors stadmuseums samlingar.
