År 1996 utarbetades en upprustningsplan för Ständerhusparken av representanter för stadens olika förvaltningsnämnder och Statens fastighetsverk (numera Senatfastigheter). Den inhägnade parken är en av de få gröna miljöerna i den tättbebyggda stadsdelen och belastningen är därför stor. Parken används bland annat av det kommunala daghemmet Vironniemi och två privata parktanter.
1996 års upprustning återinfördes vissa gamla historiska element i parken. Parkens gamla lindar och askar fick stå kvar. Från perioden för Ständerhuset och Helsingfors finaste fontän återställdes en viss symmetri och förnämhet: strikt formklippta häckar, slingrande parkgångar med exotiska buskgrupper och små blommande körsbärsträd i korsningarna samt ett imponerande arrangemang av sommarblommor.
Även paviljongen har ett historiskt ursprung och användes till att förvara parkutrustning. Paviljongen klarade emellertid inte belastningen och förvaringsutrymmena var opraktiska, så parken försågs med separata lådor för leksakerna. Lekplatsen är soligt och centralt belägen innanför en böjd gång. Den historiska miljön beaktades i designen och färgsättningen av lekredskapen.
Framför Ständerhuset finns en byst av senator Leo (Leopold) Mechelin (1839–1914), skapad av Walter Runeberg (1838–1920). Leo Mechelin var en av de viktigaste politiska ledarna under slutet av Finlands tid som autonomiskt storfurstendöme i det ryska riket. Rättslärd och bevandrad i statskunskap försvarade han Finlands rättigheter på konstitutionella grunder under förryskningsperioden.
År 1905 bildade Mechelin en regering kallad Mechelins senat, som anses vara den första politiska regeringen i Finland. Walter Runeberg gjöt porträttbysten av Mechelin 1909. Porträttet var Helsingforsbornas gåva till Mechelin på hans 70-årsdag. Porträttet stod först i Ateneums konstmuseum, men placerades 1943 på sin nuvarande plats i Ständerhusparken av stiftelsen Pro Helsingfors. Porträttbysten är ett exempel på Walter Runebergs idealiserande realism.
Ständerhuset byggdes på order av tsar Alexander I (1777–1825) år 1890. Det är ritat av arkitekt Gustaf Nyström (1856–1917). Här samlades endast de icke-adliga stånden, dvs. prästerskapet, borgarna och bönderna. När Finland fick en enkammarriksdag 1906 blev huset för litet. Idag används huset av statsrådet och statens centralförvaltning som mötes- och festlokal.