Parken i Batteribacken avgränsas av Smedjebackavägen, Spiselvägen och Ärilsvägen. Söder om parken ligger bostadsområdet Smedjebacka och norr om parken industriområdet vid Spiselvägen. Parken avgränsas i söder av grönområdena i Tali och i väster av grönområden i Esbo.
Batteribacken är en klippig och skogsklädd backe med träd av olika arter och i olika åldrar. Det som gör parken speciell är befästningarna från första världskriget, som nu omges av en äng med rikt växtliv. På våren är den klippiga backen till exempel röd av blommande tjärblomster och rödblära. Parken rymmer också en modell av solsystemet, med mittpunkten, dvs. solen, högst upp på backen. I sydöstra hörnet av parken ligger en populär lekplats.
År 1992 byggdes Astronomiska föreningen Ursas modell av solsystemet i parken. Modellen konstruerades av astronomientusiasten Leo Sulamaa och byggdes i samarbete med staden. Modellen ger en åskådlig bild av solsystemets struktur och dimensioner. Den är i skalan 1:1 miljard, vilket innebär att en millimeter i modellen motsvarar 1 000 kilometer i solsystemet, och en meter en miljon kilometer. Solen i modellen består av en stålboll med en diameter på 140 cm placerad på en påle i Batteribacken. Därigenom befinner sig solmodellen på över 50 meters höjd över havet, vilket gör att den kan ses med kikare även från de mest avlägsna planeterna i modellen. De övriga planeterna finns bland annat på Talitoppen, vid östra änden av Sockenbackavägen och vid Villa Elfvik i Esbo. Modellen sköts av Helsingfors stad och Astronomiska föreningen Ursa, som också tillhandahåller kartor över området där modellen finns.
Befästningar
Åren 1914–1918 byggdes en kedja av befästningar runt Helsingfors, som ingick i försvarssystemet för Rysslands huvudstad S:t Petersburg. Området med befästningar på Batteribacken skyddas av lagen om fornminnen. Här finns tre täckta skyttegravar och skyddsrum, som av säkerhetsskäl har stängts av med stängsel. I den klippiga backen finns också insprängda eller grävda öppna löp- och skyttegravar samt skyttevärn och skyddsrum av betong eller murade i sten. Då och då rensas området med befästningar och skyttegravar så att det inte ska växa igen.
Befästningarna vid Batteribacken ingår i stödjepunkt XXXV, ställning 11, som byggdes 1915–1917. Ställningen består av löp- och skyttegravar insprängda i berget eller nedgrävda i marken och i de flesta fallen förstärkta med murade stenblock. Löp- och skyttegravarna är sammanlagt 280 meter långa, och en del av löpgravarna är täckta med betongvalv. Skyttevärnen och skyddsrummen är murade i sten eller gjutna i betong. Skyttevärnen är av tre slag; stora gevärsvärn av typ A, rektangulära värn av typ B och små runda värn av typ C. De täckta skyttevärnen och skyddsrummen har senare sprängts sönder, endast ett murat skyddsrum har bevarats. En del av ställningen har i efterhand fyllts igen. På backen finns också ett luftvärnsbatteri från 1940, som delvis är byggt ovanpå äldre befästningar. Befästningarna är omgivna av ett mångsidigt och rikt bestånd av ängsväxter.
Upprustad lekplats
Lekplatsen i Batteribacken består av två delar; ett inhägnat område för mindre barn och ett öppet för äldre barn. Delarna avgränsas av en rund stenmosaik med ett labyrintmönster. Den inhägnade lekplatsen har sandlåda, rutschbana, babygungor och fjäderleksaker samt regntak och bänkar.
Det öppna området har en liten bollplan, gunga, klätterställning och balansbommar. Gångarna och lekområdena är stenmjölsbelagda. Lekplatsen och gångarna till den är upplysta. Buskplanteringar avskiljer lekplatsen från bostadskvarteret.
De offentliga konstverken mellan Sockenbackavägen och Tali koloniträdgård – ”lusthusverken” – ingick ursprungligen i ett miljökonstprojekt vid Rutiån, som gick av stapeln 2001. Upphovsman till dem är den amerikanske konstnären William Dennisuk.
