Parken är ett naturligt område på 3,4 hektar inom vilket det finns ett artilleribatteri från första världskriget. Batteriet började täckas av växtlighet i och med att naturen tog över, men under åren 2004 och 2008 röjde man parken och styrde hur folk rör sig i området med hjälp av gångar och broar. även belysningen i området förbättrades och parkens underhållsnivå höjdes.
Artilleribatteri 65
Bas VI Helsingfors, Kvarnbäcken, Batteri 65
Kvarnbäckens Artilleribatteri 65 utgjorde en led i befä stningskedjan för Sveaborgs landfront som byggdes under fö rsta världskriget. Batteriet från 1915 är en relativt välbevarad och enhetlig helhet. Det består av fyra kanonstationer med ammunitionsfö rråd, skyddsrum och förbindelsegravar. Batteriet är av krigshistoriskt och naturvetenskapligt värde och utgör en del av Kvarnbäckens identitet och lokalhistoria.
Bakgrund
Kvarnbäckens artilleribatteri började byggas i maj 1915 som en del av byggandet av Sveaborgs landfront. Målet med ringen som bestod av en sjöfront och tre landfrontszoner kring Sveaborg var dels att skydda Ryssland och dess dåvarande huvudstad S:t Petersburg mot tyskarnas anfall. Motsvarande befästningar byggdes även annanstans kring Finska viken, tillexempel utanför Tallinn i Estland. Det var ett omfattande byggprojekt efter den tidens måttstock, en av de viktigaste befästningshelheterna som byggdes under första världskriget.
Vastaavia linnoituksia rakennettiin myös muualle Suomenlahdelle, esimerkiksi Viron Tallinnan kohdalle. Rakennushanke oli aikanaan varsin mittava, yksi merkittävimmistä ensimmäisen maailmansodan aikana rakennetuista linnoituskokonaisuuksista.
Beskrivning av objektet
Batteriet som ligger i den nuvarande Kvarnbäcken består av fyra U-formade kanonstationer med plats för en mörsare på 280 mm i var och en. En kanon med lavett vägde omkring 26 000 kg. Kanonens räckvidd var 8,7 kilometer och den huvudsakliga skottriktningen var mot nordost. De tio meter breda kanonstationerna har brutits i berg och förstärkts med betong. På de två sydligaste stationerna kan fortfarande urskiljas kanonens runda lavett i betong. I framdelen av respektive station fanns två ammunitionsskåp, ett litet igenmurat skyddsrum samt skyddslokaler med två rum mellan stationerna.
Bredvidliggande kanonstationer bands samman av en korridor. I ändan av den nordligare och den sydligaste kanonstationen samt i södra ändan av batteriet finns likaså motsvarande skyddslokaler med två rum. Vid gångvägen går en förbindelsegrav på marknivå som tidigare har förstärkts med träkonstruktioner.
Från norra ändan av artilleribatteriet gick en förbindelsegrav som förstärkts med betong och träkonstruktioner till manskapets skyddslokaler. Skyddsrummens tak av betong och stenar i västra delen av batteriet har rasat men deras rökkanaler i betong finns fortfarande kvar. Skorstenarna har antagits ha samband med till exempel bageriverksamhet men deras ursprungliga användningsändamål har förblivit oklart. Väster om befästningsanläggningen går en gammal kanonväg.
Efter första världskriget
Trots de enorma arbetsinsatserna användes befästningen till slut aldrig för det ändamål för vilket den ursprungligen var avsedd för, eftersom ryssarna retirerade från staden våren 1918 i och med att tyskarna kom närmare. Efter kriget och efter att Finland blev självständigt blev landfästningarna onödiga och började förfalla. Allt material som gick att återanvända revs från befä stningarna, tillbexempel har stålbalkarna som stödde de täckta konstruktionerna sprängts loss.
Dörröppningar till skyddsrum murades senare igen så att de inte skulle ha lockat oönskade användare. En del av befä stningarna i huvudstadsregionen fick så småningom ge vika för nya bostadsområden och annat byggande. Intresset för befästningar och deras historiska värde väcktes dock på nytt på 1960-talet. År 1971 definierades landbefästningsanläggningarna från första världskriget som fasta fornlämningar som skyddas av lagen om fornminnen. Det betyder att det är förbjudet att olovligen utgräva, överhölja, ändra, skada, bortta eller på annat sätt rubba dem.
Betydelse idag
Enligt Museiverkets inventeringsutredning från 2014 är batteriet unikt i fråga om dess konstruktioner och i gott skick. Batteriet hör till de byggda miljöerna av riksintresse och är av krigshistoriskt värde såväl nationellt som internationellt.
Förutom att batteriet är av historiskt värde har även en del av dess omgivning fredats som växtlighetszon. I området påträffas utrotningshotad ögonpyrola och spädstarr samt främmande arter, såsom knylhavre och foderlosta, som kommit dit med den ryska armén. Eft ersom våtmarksytorna är så känsliga ska onödig vandring i de fuktigaste delarna av befästningen undvikas.
