{"id":3715,"date":"2021-01-13T10:44:49","date_gmt":"2021-01-13T08:44:49","guid":{"rendered":"https:\/\/helsinginpuistot.fi\/hp\/?p=3715"},"modified":"2024-09-12T15:48:14","modified_gmt":"2024-09-12T12:48:14","slug":"tahtitorninvuori","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/vihreatsylit.fi\/sv\/tahtitorninvuori\/","title":{"rendered":"Observatorie­berget"},"content":{"rendered":"\n

Den h\u00f6ga backen, med god utsikt \u00f6ver havet, hade i forna tider varit en del av Helsingfors kedja av vaktberg. Dessa berg anv\u00e4ndes f\u00f6r vakteldar som visade sj\u00f6farare var farlederna gick. De sista vakteldarna brann under stora ofreden i slutet av 1700-talet.<\/p>\n\n\n\n

Klippryggen utgjorde ocks\u00e5 en del av den stadsbef\u00e4stning som Augustin Ehrensv\u00e4rd<\/a> (1710\u20131772) hade planerat och som ingick i Sveaborgs bef\u00e4stningskomplex. \u00c5ren 1748\u20131750 byggdes en liten bef\u00e4stning p\u00e5 backen och bef\u00e4stningen d\u00f6ptes till Ulrikasborg efter Sveriges drottning Ulrika Eleonora. Drottningen regerade endast ett \u00e5r, 1719\u20131720, innan hon \u00f6verl\u00e4t kronan till sin make Fredrik. Senare fick ocks\u00e5 stadsdelen Ulrikasborg namnet efter henne. Bef\u00e4stningen revs n\u00e4r man beh\u00f6vde sten f\u00f6r \u00e5teruppbyggandet av Helsingfors efter finska kriget (1808\u20131809).<\/p>\n\n\n\n

Ulrikasborgsbackens fina l\u00e4ge var ocks\u00e5 tydligt f\u00f6r Helsingfors stora \u00e5teruppbyggare Johan Albrecht Ehrenstr\u00f6m<\/a> (1762\u20131847) och Carl Ludwig Engel<\/a> (1778\u20131840). I 1812 \u00e5rs detaljplan gick huvudgatan \u2013 nuvarande Unionsgatan \u2013 som b\u00f6rjade vid L\u00e5ngbrokajen upp till toppen av backen. Engel \u00f6verv\u00e4gde till och med att placera det kejserliga palatset d\u00e4r p\u00e5 grund av den fina utsikten. Fr\u00e5gan avgjordes emellertid av \u00c5bo brand 1827; universitetet flyttades till Helsingfors och det beh\u00f6vde platsen. P\u00e5 1830-talet byggdes s\u00e5ledes ett astronomiskt observatorium med tre torn p\u00e5 backen i Ulrikasborg. S\u00e5 sm\u00e5ningom b\u00f6rjade man kalla backen Observatorieberget, \u00e4ven om Observatoriebacken numera \u00e4r vanligare i talspr\u00e5k.<\/p>\n\n\n\n

Observatoriebergets observatorium stod p\u00e5 en kal klippa och p\u00e5 1860-talet b\u00f6rjade den karga, kala backen irritera borgarna. Magistraten bj\u00f6d in den ber\u00f6mda svenska tr\u00e4dg\u00e5rdsarkitekten Knut Forsberg (1827\u20131875) f\u00f6r att komma med en l\u00f6sning f\u00f6r omr\u00e5det. Forsberg planerade samtidigt Kajsaniemiparken.<\/p>\n\n\n\n

Enligt Forsbergs plan skulle Observatoriebergets sluttningar terrasseras s\u00e5 att de p\u00e5minde om en amfiteater, med utsikt mot villastadsdelen. F\u00f6r sluttningarnas del genomf\u00f6rdes planen hunger\u00e5ret 1868, d\u00e5 man som n\u00f6dhj\u00e4lpsarbete b\u00f6rjade j\u00e4mna ut backen. Mylla transporterades till berget med h\u00e4st och k\u00e4rra. Medlen f\u00f6r parkbygget kom fr\u00e5n v\u00e4lg\u00f6renhetsaftnar och alkoholf\u00f6rs\u00e4ljningsbolagets vinst.<\/p>\n\n\n\n

\u00c5r 1889 anst\u00e4llde den v\u00e4xande staden Svante Olsson (1856\u20131941) fr\u00e5n Sverige som stadstr\u00e4dg\u00e5rdsm\u00e4stare. Olssons f\u00f6rsta insats var en ny plan enligt vilken Observatoriebergets park sedan till slut byggdes. Stilen i Olssons plan grundade sig p\u00e5 kontinentala, tyska stadsparker fr\u00e5n slutet av \u00e5rhundradet, som innefattade slingrande g\u00e5ngar, stora, hela gr\u00e4sytor, j\u00e4mna terr\u00e4ngformer och omsorgsfullt bildade tr\u00e4d- och buskgrupper. N\u00e4r Observatoriebergets park var klar r\u00f6nte den stor uppskattning. Den omn\u00e4mndes som park och utsiktsplats i reseguider och lokalbeskrivningar, och den m\u00e5lades och fotograferades flitigt. H\u00e4r hemma presenterades den som Svante Olssons huvudarbete.<\/p>\n\n\n\n

Observatoriet och parkens skulpturer<\/h2>\n\n\n\n

N\u00e4r universitetet flyttade till Helsingfors p\u00e5 order av tsar Nikolaj I (1796\u20131855), flyttade ocks\u00e5 astronomiska institutionen till den nya huvudstaden. Astronom F.W.A. Argelander (1799\u20131875) fann en v\u00e4rdig plats f\u00f6r institutionen.<\/p>\n\n\n\n

\n
\"\"
Observatoriet p\u00e5 Observatorieberget ritades av arkitekt Carl Ludvig Engel 1834 Sakke Somerma<\/em><\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n
\"\"
Backen i Ulrikasborg fick i folkmun namnet Observatorieberget efter observatoriet Satu Tegel<\/em><\/figcaption><\/figure>\n<\/div><\/div>\n\n\n\n
\n
\"\"
\u00c5r 1890 byggdes \u00e4nnu ett separat observatorietorn som var avsett s\u00e4rskilt f\u00f6r fotografering Vladimir Pohtokari<\/em><\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n
\"\"
Robert Stigells staty De skeppsbrutna p\u00e5 Observatorieberget. Den avt\u00e4cktes 1898 Kikka Niittynen<\/em><\/figcaption><\/figure>\n<\/div><\/div>\n\n\n\n

Observatoriet ritades av \u00e5teruppbyggnadsarkitekt Engel 1834. Det var en modern anl\u00e4ggning f\u00f6r sin tid och stod som f\u00f6rebild f\u00f6r m\u00e5nga europeiska observatorier. Lyckligtvis hade institutionens b\u00f6cker och observationsinstrument klarat sig undan branden i \u00c5bo och kunde flyttas till Helsingfors. \u00c5r 1890 byggdes \u00e4nnu ett separat observatorietorn som var avsett s\u00e4rskilt f\u00f6r fotografering. Det st\u00e5tliga tornet ritades av arkitekt Gustaf Nystr\u00f6m<\/a> (1856\u20131917) och blev en impuls till att bygga en park kring byggnaden.<\/p>\n\n\n\n

H\u00f6sten 2009 flyttade astronomiska institutionen till Campus Gumt\u00e4kt och slogs samman med institutionen f\u00f6r fysik, och h\u00f6sten 2012 \u00f6ppnades observatoriet p\u00e5 nytt och inhyser nu Helsingfors universitetsmuseums centrum f\u00f6r astronomi.<\/p>\n\n\n\n

Den mest betydande skulpturen p\u00e5 Observatorieberget \u00e4r Robert Stigells (1852\u20131907) De skeppsbrutna<\/a><\/em>. Statyn avbildar en familj i sj\u00f6n\u00f6d, men fick politisk inneb\u00f6rd som inte h\u00e4rstammade fr\u00e5n konstn\u00e4ren. N\u00e4r statyn avt\u00e4cktes 1898 befann sig Finland mitt i den ryska f\u00f6rtrycksperioden. D\u00e4rf\u00f6r placerades statyn demonstrativt s\u00e5 att den inte alls blickade mot havet utan tydligt vinkade efter hj\u00e4lp fr\u00e5n v\u00e4st. Stigells verk var den f\u00f6rsta skulpturen i Helsingfors som inte restes till minne av en historisk h\u00e4ndelse eller person. Stigell sj\u00e4lv erbj\u00f6d staden sitt verk och efter vissa diskussioner placerades statyn p\u00e5 en utsiktsplats p\u00e5 Observatorieberget.<\/p>\n\n\n\n

\u00c5r 1925 fick Helsingfors stad W\u00e4in\u00f6 Aaltonens (1894\u20131966) vackra marmorskulptur Vaderskan<\/em> av konsthandlaren G\u00f6sta Stenman (1888\u20131947), och den placerades i dammen p\u00e5 Observatorieberget. Verket utsattes f\u00f6r vandalism och efter konservering placerades skulpturen 1994 i hallen i Richardsgatans bibliotek. P\u00e5 Helsingforsdagen den 12 juni 2008 placerades en ny skulptur vid dammen; Marjo Lahtinens (f. 1944) Torso<\/a><\/em> i r\u00f6d granit.<\/p>\n\n\n\n

Den mest tragiska bakgrunden bland skulpturerna i parken har Hj\u00e4lps\u00f6kande h\u00e4nder<\/a><\/em>, som \u00e5r 2000 avt\u00e4cktes vid sluttningen mot Skeppsbrogatan. Verket \u00e4r skapat av Rafael Wardi (f.1928) och Nils Haukeland (f. 1957). Under andra v\u00e4rldskriget utl\u00e4mnade Finland \u00e5tta judiska flyktingar till Tyskland, bland dem ocks\u00e5 barn. Den 6 november 1942 transporterades de med fartyget Hohenh\u00f6rn fr\u00e5n S\u00f6dra hamnen i Helsingfors till Tallinn och d\u00e4rifr\u00e5n \u2013 via bland annat arbetsl\u00e4ger \u2013 vidare till koncentrationsl\u00e4gret i Auschwitz. Veterligen \u00f6verlevde endast en av dem. Minnesm\u00e4rket \u00f6ver de judiska flyktingarna avt\u00e4cktes den 5 november 2000 i n\u00e4rheten av den plats d\u00e4rifr\u00e5n fartyget med flyktingarna avgick.<\/p>\n\n\n\n

Monumentet inneh\u00e5ller symbolik som ansluter till judarnas liv och historia, och best\u00e5r av en stenh\u00e4ll och en bronsskiva som lutar mot den. P\u00e5 monumentet finns information om den dystra h\u00e4ndelsen samt namnen p\u00e5 de utl\u00e4mnade flyktingarna. Den tv\u00e5 meter l\u00e5nga och en meter h\u00f6ga stenh\u00e4llen \u00e4r av ljus granit fr\u00e5n Yl\u00e4maa. Bronsreliefen som lutar mot stenh\u00e4llen avbildar de hj\u00e4lps\u00f6kande h\u00e4nderna. P\u00e5 andra sidan om stenh\u00e4llen st\u00e5r en spegelaktigt reflekterande reliefskulptur gjuten i st\u00e5l. Monumentet omges av en handformad yta av storgatsten, som kan ses som en metafor f\u00f6r hur minnet av offren hyllas.<\/p>\n\n\n\n

Parkens v\u00e4xter<\/h2>\n\n\n\n

Observatoriebergets park \u00e4r k\u00e4nd f\u00f6r sitt artrika och intressanta v\u00e4xtbest\u00e5nd. \u00c4ven om v\u00e4xturvalet under \u00e5rtiondena har minskat \u00e4r parken fortfarande rik p\u00e5 olika arter. Parken har n\u00e4stan 100 tr\u00e4d- och busksorter samt rikligt med perenner. Parken f\u00f6rsk\u00f6nas av ungersk syren (Syringa josikaea), h\u00e4ngalmar, popplar, ekar som inv\u00e5nare donerat, hagtornstr\u00e4d, kaprifoler, schersminer, g\u00e5rdsros och poppiusros. I nord\u00f6stra h\u00f6rnet av parken finns en vacker grupp med tio gamla prydnads\u00e4ppeltr\u00e4d. En lutande orn\u00e4sbj\u00f6rk (Betula pendula \u2018Dalecarlica\u2019) \u2013 parkens mest imponerande tr\u00e4d \u2013 m\u00e5ste tyv\u00e4rr f\u00e4llas p\u00e5 grund av r\u00f6tskador, men tv\u00e5 nya orn\u00e4sbj\u00f6rkar v\u00e4xer redan intill platsen d\u00e4r den forna j\u00e4tten stod.<\/p>\n\n\n\n

\n
\"\"
Utsikt fr\u00e5n Observatorieberget mot Domkyrkan Vladimir Pohtokari<\/em><\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n
\"\"
Barn njuter av en blomsterutf\u00e4rd till Observatorieberget Vladimir Pohtokari<\/em><\/figcaption><\/figure>\n<\/div><\/div>\n\n\n\n

Ett av parkens landskapsm\u00e4ssigt sett mest betydande tr\u00e4d \u00e4r berlinpoppeln, Populus berolinensis. Betydelsen beror inte p\u00e5 s\u00e4llsyntheten, utan p\u00e5 den j\u00e4ttelika storleken. Omkretsen p\u00e5 tr\u00e4det med dubbelstam \u00e4r 5,5 m och h\u00f6jden 30 m (\u00e5r 2012). Det h\u00f6ga tr\u00e4det intill astronomiska institutionens byggnader \u00e4r ett landm\u00e4rke som syns vida omkring. Tyv\u00e4rr \u00e4r tr\u00e4det i r\u00e4tt d\u00e5ligt skick.<\/p>\n\n\n\n

Av parkens s\u00e4llsynta l\u00f6vtr\u00e4d kan n\u00e4mnas glanslind (Tilia x euchlora). \u00c4nnu mer s\u00e4llsynt \u00e4r vitbrokig r\u00f6dask (Fraxinus pennsylvanica \u2018Variegata\u2019) i den sydv\u00e4stra delen av parken. En av r\u00f6daskarna har n\u00e5gra grenar av den s\u00e4llsynta sorten med brokiga blad. Denna vitbrokiga r\u00f6dask \u00e4r den enda i Helsingfors och kanske i hela Finland efter det att exemplaret i universitetets botaniska tr\u00e4dg\u00e5rd f\u00e4lldes.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Observatoriebergets park har n\u00e4stan 100 tr\u00e4d- och busksorter samt rikligt med perenner Helsingfors stads materialbank<\/em><\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Barrtr\u00e4den p\u00e5 Observatorieberget v\u00e4xer fr\u00e4mst i den nordv\u00e4stra delen av parken. Det finns flera olika sorters barrtr\u00e4d, s\u00e5som douglasgran, l\u00e4rktr\u00e4d och cembratall. Tokyok\u00f6rsb\u00e4r har p\u00e5 f\u00f6rs\u00f6k planterats vid v\u00e4gen upp till observatoriet, och det tillsvidare enda exemplaret kinesiskt tempeltr\u00e4d, Ginkgo biloba, i centrum v\u00e4xer intill observatoriets murar. Kinesiskt tempeltr\u00e4d \u00e4r en urgammal tr\u00e4dart, ett verkligt levande fossil, utan n\u00e5gra n\u00e4ra sl\u00e4ktingar kvar. Man har hittat det i 200 miljoner \u00e5r gamla geologiska skikt. Kinesiskt tempeltr\u00e4d trivs till exempel utm\u00e4rkt i Tallinn. \u00c5ren 2007\u20132009 planterades ocks\u00e5 magnolia och olika k\u00f6rsb\u00e4rstr\u00e4d i parken f\u00f6r att se hur de trivs.<\/p>\n\n\n\n

Parken har gott om blommande buskar och syrensortimentet \u00e4r fortfarande m\u00e5ngsidigt. N\u00e5gra gamla buskrosor finns ocks\u00e5 kvar. Dessutom har parken \u00e5tta ekar som donerats av inv\u00e5nare i de s\u00f6dra stadsdelarna.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Den h\u00f6ga backen, med god utsikt \u00f6ver havet, hade i forna tider varit en del […]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":4520,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"advanced_seo_description":"","jetpack_seo_html_title":"","jetpack_seo_noindex":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":""},"categories":[135],"tags":[],"class_list":["post-3715","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-etelaiset-kaupunginosat"],"acf":[],"jetpack_featured_media_url":"https:\/\/vihreatsylit.fi\/hp\/wp-content\/uploads\/2020\/11\/etela-helsinki-tahtitorninvuori.jpg","jetpack_sharing_enabled":true,"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/vihreatsylit.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3715","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/vihreatsylit.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/vihreatsylit.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/vihreatsylit.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/vihreatsylit.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=3715"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/vihreatsylit.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3715\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":11927,"href":"https:\/\/vihreatsylit.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3715\/revisions\/11927"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/vihreatsylit.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/media\/4520"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/vihreatsylit.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=3715"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/vihreatsylit.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=3715"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/vihreatsylit.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=3715"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}