Redan i slutet av 1880-talet diskuterades en rening av T\u00f6l\u00f6viken, och 1891 f\u00f6reslogs att en kanal skulle byggas mellan T\u00f6l\u00f6viken och Edesviken i detta syfte. Kanalen skulle ha f\u00f6rb\u00e4ttrat vattenoms\u00e4ttningen i T\u00f6l\u00f6viken och skulle dessutom ha varit ett vackert element i staden. Kanalprojektet planerades i 20 \u00e5r, men med alla broar som det hade kr\u00e4vt var man r\u00e4dd att projektet skulle bli f\u00f6r dyrt. Det fanns ocks\u00e5 farh\u00e5gor att det l\u00e5ngsamt str\u00f6mmande vattnet skulle medf\u00f6ra sjukdomar. I st\u00e4llet f\u00f6r en kanal b\u00f6rjade man d\u00e4rf\u00f6r planera en bred parkgata. Stadsplanearkitekt Bertel Jung (1872\u20131946) ritade tv\u00e5 n\u00e5got olika f\u00f6rslag 1910 och 1911. Esplanaden byggdes till slut enligt Birger Brunilas (1882\u20131979) plan fr\u00e5n 1933.<\/p>\n\n\n\n
N\u00e4r byggandet inleddes 1934 m\u00e5ste klippor \u00f6verallt i parken spr\u00e4ngas bort. Stenmaterialet anv\u00e4ndes som underlag f\u00f6r parkg\u00e5ngarna. Tr\u00e4den planterades 1936. Den d\u00e5varande stadstr\u00e4dg\u00e5rdm\u00e4staren Johan E. Aranko valde de vackert blommande och f\u00f6r finl\u00e4ndska f\u00f6rh\u00e5llanden exotiska h\u00e4stkastanjerna.<\/p>\n\n\n\n
Den f\u00e4rdiga esplanaden och de h\u00e4rligt blommande tr\u00e4den ber\u00f6mdes i tidningspressen. I esplanadens mittdel, vid korsningen mellan de l\u00e4ngs- och tv\u00e4rsg\u00e5ende g\u00e5ngarna, fanns en kvadratisk skv\u00e4r som kantades av klippta hagtornsh\u00e4ckar och fyra formklippta ekar. Sj\u00e4lva esplanaden kantades av en smal trottoar belagd med keramiska plattor.<\/p>\n\n\n\n
Parken hade praktfulla perenn- och sommarblomsplanteringar som frodades eftersom tr\u00e4den \u00e4nnu var r\u00e4tt sm\u00e5. Parken f\u00f6rs\u00e5gs med gungor och sandl\u00e5dor, och parkvakter s\u00e5g till att utrustningen var i skick och att bes\u00f6kare uppf\u00f6rde sig anst\u00e4ndigt. Byggandet av esplanadens v\u00e4stligaste del f\u00f6rdr\u00f6jdes till f\u00f6ljd av att Edesviken fylldes ut; i b\u00f6rjan av 1900-talet n\u00e5dde havet \u00e4nda till det som idag \u00e4r Mechelingatan. Utfyllnaden av viken var klar 1943.<\/p>\n\n\n\n
Bengt Schalin, stadstr\u00e4dg\u00e5rdsm\u00e4stare 1946\u20131957, \u00f6kade betydligt p\u00e5 antalet v\u00e4xtarter i Helsingfors. \u00c5r 1947 skapade han praktfulla blomsterarrangemang i Hesperiaesplanaden, som flankerades av en v\u00e5gformig skifferstensg\u00e5ng. Den kallades bland annat k\u00e4rleksstigen och v\u00e4ckte stor f\u00f6rtjusning. Schalin torde ocks\u00e5 ligga bakom de \u00f6vriga planteringarna, som kompletterades 1949 och som delvis lever \u00e4nnu idag. N\u00e4r tr\u00e4den blev st\u00f6rre och gav mer skugga blev man i slutet av 1960-talet sm\u00e5ningom tvungen att avst\u00e5 fr\u00e5n perennerna.<\/p>\n\n\n\n
![\"\"](\"https:\/\/vihreatsylit.fi\/hp\/wp-content\/uploads\/2020\/12\/hesperianespa1.jpg\")
![\"\"](\"https:\/\/vihreatsylit.fi\/hp\/wp-content\/uploads\/2020\/12\/hesperianespa2.jpg\")
\u00c5r 1968 inledde Edesvikens lekpark<\/a> sin verksamhet p\u00e5 v\u00e4stra sidan om Runebergsgatan. \u00c5r 1976 fick barnen varma inomhuslokaler d\u00e5 en 50 kvadratmeter stor lekparksbyggnad stod klar. Framf\u00f6r lekparken ligger en stor spelplan. Parken avgr\u00e4nsas av syrenbuskar och almar. Lekparken och byggnaden renoverades vid \u00f6verg\u00e5ngen mellan 1980- och 1990-talet. Lekparksomr\u00e5det rustades upp enligt landskapsarkitekt Leena Iisakkilas ritningar. \u00c5r 2001 fick parken en ny fin byggnad, och d\u00e5 uppf\u00f6rdes ocks\u00e5 en f\u00f6rr\u00e5dsbyggnad. Parken har en plaskdamm och vackra rosrabatter. Parken anv\u00e4nds flitigt \u00e5ret runt.<\/p>\n\n\n\n P\u00e5 1990-talet restes tv\u00e5 presidentmonument i Hesperiaesplanaden. Minnesm\u00e4rket \u00f6ver Risto Ryti (1889\u20131956), Vastuun vuodet<\/a><\/em> (\u201d\u00c5r av ansvar\u201d), av Veikko Myller (f.1951) avt\u00e4cktes 1994.<\/p>\n\n\n\n