{"id":3518,"date":"2021-01-08T11:47:32","date_gmt":"2021-01-08T09:47:32","guid":{"rendered":"https:\/\/helsinginpuistot.fi\/hp\/?p=3518"},"modified":"2024-11-04T13:34:04","modified_gmt":"2024-11-04T11:34:04","slug":"niskala-arboretum","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/vihreatsylit.fi\/sv\/niskala-arboretum\/","title":{"rendered":"Nackb\u00f6le arboretum"},"content":{"rendered":"\n

Ordet arboretum betyder samling av eller park med olika tr\u00e4dslag. P\u00e5 1800-talet och en bit in p\u00e5 1900-talet hade alla herrg\u00e5rds\u00e4gare med lite sj\u00e4lvrespekt ett eget arboretum. Nackb\u00f6le arboretum var Jakob Kavaleffs utst\u00e4llningspark. Han tyckte s\u00e4rskilt mycket om barrtr\u00e4d av olika slag. Han skaffade fr\u00f6n och plantor fr\u00e5n utlandet och experimenterade med dem i sin plantskola och i arboretumet. De f\u00f6rsta tr\u00e4den planterades 1905. \u00c5r 1961 \u00f6vergick arboretumet i Helsingfors stads \u00e4go.<\/p>\n\n\n\n

Arboretumet har haft goda och d\u00e5liga tider. Ibland har tr\u00e4dparken n\u00e4stan helt gl\u00f6mts bort och sk\u00f6tseln f\u00f6rsummats. De f\u00f6rsta gallringarna i den igenvuxna parken gjordes 1971\u20131972 f\u00f6r att r\u00e4dda v\u00e4rdefulla tr\u00e4dexemplar. \u00c5r 1984 fick arboretumet status som naturskyddsomr\u00e5de p\u00e5 grund av v\u00e4rdefulla inhemska och utl\u00e4ndska tr\u00e4d, buskar och \u00f6rtv\u00e4xter. Omr\u00e5det \u00e4r ocks\u00e5 viktigt f\u00f6r f\u00e5gellivet och f\u00f6r de fladderm\u00f6ss som lever d\u00e4r.<\/p>\n\n\n\n

\u00c5r 2004 genomf\u00f6rdes en omfattande v\u00e4xtinventering i parken. Vid inventeringen hittades 70 taxa (arter, underarter och varieteter), inklusive 53 taxa av buskar. Den senaste underh\u00e5lls- och dispositionsplanen \u00e4r fr\u00e5n 2006 och g\u00e4ller naturskyddsomr\u00e5det och arboretumets utvidgningsdel. Planteringen av nya plantor inleddes v\u00e5ren 2009.<\/p>\n\n\n\n

\n
\"\"
Nackb\u00f6le arboretum Hemmo R\u00e4tty\u00e4<\/em><\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n
\"\"
Nackb\u00f6le arboretum Hemmo R\u00e4tty\u00e4<\/em><\/figcaption><\/figure>\n<\/div><\/div>\n\n\n\n
\n
\"\"
Nackb\u00f6le arboretum Hemmo R\u00e4tty\u00e4<\/em><\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n
\"\"
Nackb\u00f6le arboretum Hemmo R\u00e4tty\u00e4<\/em><\/figcaption><\/figure>\n<\/div><\/div>\n\n\n\n

M\u00e5let \u00e4r att arboretumet ska utvecklas till en naturlig, l\u00e4ttsk\u00f6tt och m\u00e5ngfacetterad skogstr\u00e4dg\u00e5rd med ett rikt urval av r\u00e4tt h\u00e4rdiga inhemska och utl\u00e4ndska tr\u00e4d- och buskarter. Urvalet av tr\u00e4d-, busk- och perennarter har f\u00f6ljaktligen gjorts m\u00e5ngsidigare, samtidigt som de naturliga lundv\u00e4xterna har bevarats. Det flerskiktade, skogiga landskapet har bevarats och kompletterats med vackra sm\u00e5landskap och vyer l\u00e4ngs stigen i arboretumet.<\/p>\n\n\n\n

Det som g\u00f6r arboretumet popul\u00e4rt \u00e4r bland annat de starka f\u00e4rgerna p\u00e5 v\u00e5r och h\u00f6st, variationen mellan \u00f6ppna och slutna utrymmen samt fokus p\u00e5 vackra detaljer. Man har tryggat naturv\u00e4rdena till exempel genom att s\u00e5 l\u00e5ngt som m\u00f6jligt bevara murkna tr\u00e4d av olika tr\u00e4dslag och i alla former; rottorkade tr\u00e4d, olika h\u00f6ga stubbar samt d\u00f6da omkullfallna tr\u00e4d. Busksn\u00e5r, flerskiktad skogsstruktur, gl\u00e4ntor, sm\u00e5 b\u00e4ckar och en skogstj\u00e4rn erbjuder ett habitat f\u00f6r m\u00e5nga arter.<\/p>\n\n\n\n

Vid valet av arter att plantera har barrtr\u00e4d gynnats i den v\u00e4stra delen och l\u00f6vtr\u00e4d i den \u00f6stra. Planteringarna innefattar enskilda imponerande taxa i grupper p\u00e5 n\u00e5gra exemplar och endast i vissa sektioner. Parken \u00e4r indelad i geografiska sektioner: Europa, Finland, \u00d6stasien, Japan, Nordamerika och barrtr\u00e4dssektion. Fokus ligger p\u00e5 arter som var popul\u00e4ra i Finland under Kavaleffs tid i b\u00f6rjan av 1900-talet. Tr\u00e4dslagen \u00e4r rena arter med k\u00e4nt ursprung samt f\u00f6r\u00e4dlade eller s\u00e4rskilt utvalda sorter.<\/p>\n\n\n\n

\n
\"\"
Finland sektion i Nackb\u00f6le arboretum Hemmo R\u00e4tty\u00e4<\/em><\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n
\"\"
Frukttr\u00e4dg\u00e5rden i Nackb\u00f6le arboretum Hemmo R\u00e4tty\u00e4<\/em><\/figcaption><\/figure>\n<\/div><\/div>\n\n\n\n
\n
\"\"
Vitsippor och nunne\u00f6rter i Nackb\u00f6le arboretum Hemmo R\u00e4tty\u00e4<\/em><\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n
\"\"
Lung\u00f6rt i Nackb\u00f6le arboretum Hemmo R\u00e4tty\u00e4<\/em><\/figcaption><\/figure>\n<\/div><\/div>\n\n\n\n
\n
\"\"
Japan sektion i Nackb\u00f6le arboretum Hemmo R\u00e4tty\u00e4<\/em><\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n
\"\"
Nackb\u00f6le arboretum Hemmo R\u00e4tty\u00e4<\/em><\/figcaption><\/figure>\n<\/div><\/div>\n\n\n\n

\u00c5r 2012 omfattade plantregistret i Nackb\u00f6le arboretum \u00f6ver 500 taxa. F\u00f6rhoppningen \u00e4r att arboretumet ska utvecklas till ett dendrologiskt centrum f\u00f6r hela Finland i den vackra lantliga naturen, endast en halvtimmes bussf\u00e4rd fr\u00e5n Helsingfors centrum.<\/p>\n\n\n\n

I arboretumet h\u00e4ckar ocks\u00e5 m\u00e5nga f\u00e5gelarter, s\u00e5som stenkn\u00e4ck, h\u00e4rms\u00e5ngare, n\u00e4ktergal, k\u00e4rrs\u00e5ngare, busks\u00e5ngare, flods\u00e5ngare och svarth\u00e4tta.<\/p>\n\n\n\n

1<\/b> Finland<\/h2>\n\n\n\n
\n

I denna sektion v\u00e4xer rikligt med l\u00f6vtr\u00e4d och l\u00f6vbuskar som f\u00f6rekommer naturligt i Finland. Dammen och diket som leder till den kantas av klibbalar, vresalmar, glasbj\u00f6rkar, h\u00e4ggar och s\u00e4lgar eftersom dessa trivs i fuktig och frodig mark. V\u00e5rtbj\u00f6rkar, r\u00f6nnar, gr\u00e5alar och m\u00e5b\u00e4rsbuskar trivs p\u00e5 n\u00e5got torrare v\u00e4xtplatser.<\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 v\u00e5ren anv\u00e4nder grodor dammen som lekplats. P\u00e5 sommarkv\u00e4llar jagar fladderm\u00f6ss insekter i omr\u00e5det. H\u00e4r f\u00f6rekommer rikligt med arter som \u00e4r typiska f\u00f6r lundskogar, s\u00e5som n\u00e4ktergal, svarth\u00e4tta, h\u00e4rms\u00e5ngare, busks\u00e5ngare och flods\u00e5ngare.<\/p>\n\n\n\n

Att v\u00e4rna om naturens m\u00e5ngfald \u00e4r en av de centrala principerna i sk\u00f6tseln av arboretumet. D\u00e4rf\u00f6r finns det rikligt med murkna stammar av olika tr\u00e4dslag, b\u00e5de omkullfallna och olika h\u00f6ga stubbar, och man l\u00e5ter arboretumet v\u00e4xa som en flerskiktad skog med m\u00e5nga tr\u00e4dslag. F\u00f6rutom t\u00e4ta skogsformationer finns h\u00e4r sm\u00e5 gl\u00e4ntor och \u00e4ngar d\u00e4r det odlas bland annat frukttr\u00e4d och b\u00e4rproducerande tr\u00e4d och buskar.<\/p>\n\n\n\n

Information om Finlandsektions v\u00e4xter<\/h3><\/summary>\n
\n\n\n\n

Askl\u00f6nn Acer negundo<\/em><\/h4>\n\n\n\n

Till skillnad fr\u00e5n de \u00f6vriga tr\u00e4den i omr\u00e5det \u00e4r askl\u00f6nnen inte en inhemsk art utan fr\u00e5n Nordamerika.<\/p>\n\n\n\n

Askl\u00f6nnen \u00e4r p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt en speciell l\u00f6nnart. Bladen p\u00e5minner inte alls om l\u00f6nnblad utan snarare om till exempel askblad, vilket har gett tr\u00e4det dess namn p\u00e5 svenska. Askl\u00f6nnens blomning \u00e4r ocks\u00e5 speciell eftersom tr\u00e4det \u00e4r en tv\u00e5byggare, dvs. han- och honblommor f\u00f6rekommer p\u00e5 olika v\u00e4xtindivider.<\/p>\n\n\n\n

Askl\u00f6nnen har visat sig vara mycket t\u00e5lig i olika klimat och n\u00e4r Transsibiriska j\u00e4rnv\u00e4gen i ryska Fj\u00e4rran \u00f6stern byggdes anv\u00e4ndes askl\u00f6nnen ofta som prydnadstr\u00e4d. Man planterade askl\u00f6nnar vid j\u00e4rnv\u00e4gsstationerna och till exempel i nord\u00f6stra Kina, i det f\u00f6re detta Manchuriet, har tr\u00e4det blivit s\u00e5 vanligt i naturen att detta amerikanska tr\u00e4d numera anses vara en vildv\u00e4xande art d\u00e4r.<\/p>\n\n\n\n

Ocks\u00e5 i Finland har askl\u00f6nnen visat sig vara ett mycket t\u00e5ligt tr\u00e4d. Tyv\u00e4rr planteras det inte i s\u00e5 stora m\u00e4ngder l\u00e4ngre. Askl\u00f6nnens gula l\u00f6vbrand \u00e4r inte s\u00e4rskilt effektfull, men p\u00e5 sommaren har tr\u00e4det en ljus, \u00f6ppen krona och blad med en luftigt gr\u00f6n nyans.<\/p>\n\n\n\n

Askl\u00f6nnen fr\u00e5n Kavaleffs tid \u00e4r idag en romantisk ruin, knappt ett tr\u00e4d l\u00e4ngre. Den kortlivade askl\u00f6nnens livslopp syns tydligt i detta tr\u00e4d; ett hundra \u00e5r rymmer hela dess liv.<\/p>\n\n\n\n

S\u00e4lg Salix caprea<\/em><\/h4>\n\n\n\n

Bland de n\u00e4stan 40 vildv\u00e4xande videarterna i Finland \u00e4r s\u00e4lgen den allra st\u00f6rsta. Den \u00e4r vanligen ett en- eller flerstammigt, cirka tio meter h\u00f6gt tr\u00e4d, men kan ibland bli \u00e4nnu st\u00f6rre. I Nackb\u00f6le v\u00e4xer flera s\u00e4lgar som h\u00e5ller p\u00e5 att bli ruiner och som torde vara fr\u00e5n Kavaleffs tid, dvs. n\u00e4stan ett hundra \u00e5r gamla. S\u00e4lgens f\u00f6rfall b\u00f6rjar mycket tidigt, och den blir ofta inte \u00e4ldre \u00e4n cirka 50 \u00e5r. Stora tr\u00e4dlika individer har ofta skadats av r\u00f6tsvampar och insektslarver, och p\u00e5 grund av den mjuka veden s\u00f6ker sig i synnerhet h\u00e5lbyggande f\u00e5glar till s\u00e4lgen n\u00e4r de ska bygga bo.<\/p>\n\n\n\n

Liksom andra videarter \u00e4r \u00e4ven s\u00e4lgen en tv\u00e5byggare. Hos tv\u00e5byggare bildas han- och honblommor p\u00e5 olika v\u00e4xtindivider. S\u00e4lgens hanblommor \u00e4r anspr\u00e5ksl\u00f6sa, men honblommorna \u00e4r praktfulla: de f\u00f6rsk\u00f6nar skogsmilj\u00f6n p\u00e5 v\u00e5ren och \u00e4r en viktig n\u00e4ringsk\u00e4lla f\u00f6r nyss uppvaknade humlor. Dofttickan med den behagliga anisdoften f\u00f6rekom f\u00f6rut ofta p\u00e5 s\u00e4lgen \u2013 numera allt mer s\u00e4llan \u2013 och anv\u00e4ndes f\u00f6r att fr\u00e4scha upp kl\u00e4dsk\u00e5p.<\/p>\n\n\n\n

S\u00e4lgen \u00e4r vanlig i hela Europa och \u00e4nda till det avl\u00e4gsna Sibirien. Epitetet \u201dcaprea<\/em>\u201d i det vetenskapliga namnet syftar p\u00e5 getter, vilket g\u00f6r det l\u00e4tt att f\u00f6rst\u00e5 det engelska namnet Goat Willow, dvs. \u201dgetvide\u201d. De s\u00e5 gott som all\u00e4tande getterna kanske i forna tider var f\u00f6rtjusta i s\u00e4lgen och dess blad. D\u00e5 s\u00e4lgen blir \u00e4ldre har barken ett mycket vackert m\u00f6nster, som det l\u00f6nar sig att studera vid tr\u00e4dets fot. S\u00e4lgens finska namn \u201draita\u201d (rand) torde ha sitt ursprung i den tydliga gulorangea randen i k\u00e4rnveden, som syns om man klyver tr\u00e4det.<\/p>\n\n\n\n

Gr\u00e5al Alnus incana<\/em><\/h4>\n\n\n\n

Gr\u00e5alen f\u00f6rekommer i n\u00e4stan hela Finland. Det \u00e4r bara p\u00e5 \u00c5land som den helt saknas, medan den \u00e4r mindre vanlig i den sydv\u00e4stra sk\u00e4rg\u00e5rden. I Europa f\u00f6rekommer den n\u00e4stan \u00e4nda fr\u00e5n Atlantkusten i v\u00e4ster till l\u00e5ngt i \u00f6ster. Gr\u00e5alen \u00e4r en art med s\u00e5 kallad circumboreal utbredning, vilket inneb\u00e4r att den f\u00f6rekommer i den boreala skogszonen i norr p\u00e5 alla kontinenter. Ofta anses emellertid de gr\u00e5alar som t.ex. p\u00e5tr\u00e4ffas i Japan vara en egen underart, liksom gr\u00e5alarna i Nordamerika.<\/p>\n\n\n\n

Med hj\u00e4lp av en svampbakterie som f\u00f6rekommer vid alarnas r\u00f6tter kan de olika alarterna ur luften ta upp det kv\u00e4ve som de beh\u00f6ver. Det \u00e4r anledningen till att gr\u00e5alen har r\u00e5d att vara sl\u00f6saktig och f\u00e4lla sina blad gr\u00f6na \u2013 den beh\u00f6ver inte lagra de kv\u00e4vef\u00f6reningar som bladen inneh\u00e5ller. Gr\u00e5alen \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r en utm\u00e4rkt jordf\u00f6rb\u00e4ttringsv\u00e4xt, och det \u00e4r dess f\u00f6rna som anv\u00e4nds f\u00f6r att f\u00f6rb\u00e4ttra jorden. Gr\u00e5alen \u00e4r r\u00e4tt kr\u00e4vande n\u00e4r det g\u00e4ller v\u00e4xtunderlaget och visar genom sin f\u00f6rekomst hur n\u00e4ringsrik v\u00e4xtplatsen \u00e4r.<\/p>\n\n\n\n

I Finland p\u00e5tr\u00e4ffar man ibland olika former av flikbladiga gr\u00e5alar, som i plantskolor odlas f\u00f6r att anv\u00e4ndas som prydnadstr\u00e4d. De flikbladiga varianterna \u00e4r mycket allm\u00e4nnare bland gr\u00e5alar \u00e4n bland klibbalar. Den kortlivade gr\u00e5alen v\u00e4xer snabbt och kan bli upp till tjugo meter h\u00f6g, men \u00e4r ofta mindre och buskaktig. N\u00e4r det g\u00e4ller att uppr\u00e4tth\u00e5lla m\u00e5ngfalden i v\u00e5ra skogar utg\u00f6r gr\u00e5alen ett mycket viktigt element eftersom den erbjuder h\u00e5lbyggande f\u00e5glar boplatser och fr\u00f6\u00e4tare n\u00e4ring, och eftersom den murknar snabbt \u00e4r den en ypperlig v\u00e4xtplats f\u00f6r svampar och tickor.<\/p>\n\n\n\n

Gr\u00e5alen ger utm\u00e4rkt br\u00e4nnved \u2013 av m\u00e5nga ansedd som den b\u00e4sta f\u00f6r r\u00f6kning. Tyv\u00e4rr drabbas allergiker av pollensymptom under gr\u00e5alens blomningstid i slutet av vintern.<\/p>\n\n\n\n

Klibbal Alnus glutinosa<\/em><\/h4>\n\n\n\n

Klibbalen \u00e4r den andra vildv\u00e4xande alarten i Finland. Den \u00e4r mycket mer l\u00e5nglivad \u00e4n gr\u00e5alen och \u00e4ven mycket st\u00f6rre. Klibbalen v\u00e4xer helst p\u00e5 fuktigare st\u00e4llen \u00e4n gr\u00e5alen. Den blir \u00f6ver 20 meter h\u00f6g och med \u00e5ldern m\u00f6rknar dess bark till n\u00e4stan svart.<\/p>\n\n\n\n

Klibbalen f\u00f6rekommer i hela Europa. I Finland koncentreras f\u00f6rekomsterna till frodiga strandlundar och vattendrag i landets s\u00f6dra delar. Den blir snabbt mer s\u00e4llsynt redan i mellersta Finland, och gr\u00e4nsen f\u00f6r hur l\u00e5ngt norrut den f\u00f6rekommer g\u00e5r i de allra sydligaste delarna av Lappland. Klibbalen klarar bra av \u00f6versv\u00e4mningar, men kan ocks\u00e5 odlas p\u00e5 torrare st\u00e4llen. Den har till och med planterats som gatutr\u00e4d. En smalv\u00e4xt variant med sortnamnet Sakari som hittats i Kotkatrakten \u00e4r numera ett mycket popul\u00e4rt gatutr\u00e4d i Finland.<\/p>\n\n\n\n

Klibbalens virke \u00e4r uppskattat och har kallats \u201dNordens mahogny\u201d. Som skogsodlingstr\u00e4d \u00e4r klibbalen ovanlig hos oss, men f\u00f6rekommer \u00e4nd\u00e5 i viss utstr\u00e4ckning. I b\u00e4sta fall har fullvuxna klibbalar \u2013 i synnerhet n\u00e4r de anv\u00e4nds som parktr\u00e4d \u2013 n\u00e5got i sin gestalt som p\u00e5minner om \u00e4dla l\u00f6vtr\u00e4d.<\/p>\n\n\n\n

Med hj\u00e4lp av en svampbakterie vid r\u00f6tterna kan de olika alarterna ur luften ta upp det kv\u00e4ve de beh\u00f6ver. D\u00e4rf\u00f6r kan klibbalen f\u00e4lla sina blad gr\u00f6na \u2013 tr\u00e4det beh\u00f6ver inte ta vara p\u00e5 de kv\u00e4vef\u00f6reningar som finns i bladen. Pollenallergiker kan drabbas av symptom under klibbalens blomningstid i b\u00f6rjan av v\u00e5ren.<\/p>\n\n\n\n

V\u00e5rtbj\u00f6rk Betula pendula<\/em><\/h4>\n\n\n\n

Vid sidan av dv\u00e4rgbj\u00f6rken (Betula nana<\/em>) torde den f\u00f6r alla finl\u00e4ndare bekanta v\u00e5rtbj\u00f6rken vara den bj\u00f6rkart som har st\u00f6rst spridning i v\u00e4rlden. Den f\u00f6rekommer i hela Europa, inklusive de brittiska \u00f6arna, och l\u00e5ngt \u00f6sterut \u00e4nda till gr\u00e4nsmarkerna mot st\u00e4pperna i Mongoliet. I s\u00f6der p\u00e5tr\u00e4ffas v\u00e5rtbj\u00f6rken \u00e4nnu i Kaukasien i de norra delarna av Turkiet, och i Afrika i de norra delarna av Marocko. P\u00e5 de brittiska \u00f6arna kallas v\u00e5rtbj\u00f6rken med dess vita stam och h\u00e4ngande grenar \u201dLady of the Woods\u201d eftersom den anses s\u00e5 vacker.<\/p>\n\n\n\n

V\u00e5rtbj\u00f6rken \u00e4r Finlands nationaltr\u00e4d. Hos oss v\u00e4xer den n\u00e4stan var som helst, men b\u00e4st trivs den p\u00e5 n\u00e4ringsrika, r\u00e4tt torra och sandiga marker. Den anv\u00e4nds ocks\u00e5 allm\u00e4nt som gatutr\u00e4d. I naturen \u00e4r v\u00e5rtbj\u00f6rken en pionj\u00e4rart som effektivt er\u00f6vrar kalhyggen och andra \u00f6ppna ytor. Tr\u00e4det kr\u00e4ver ljus under hela sin livsl\u00e4ngd och kan bli n\u00e4rmare 30 meter h\u00f6gt och cirka 150 \u00e5r gammalt. V\u00e5rtbj\u00f6rken lever i symbios med flera svamparter, och den som r\u00f6r sig i naturen gl\u00e4ds s\u00e4kert mer \u00f6ver kantarellen (Cantharellus cibarius<\/em>) \u00e4n \u00f6ver flugsvamparna (Amanita<\/em> spp). Med \u00e5ldern f\u00e5r v\u00e5rtbj\u00f6rken ocks\u00e5 flera tickor som \u00e5stadkommer r\u00f6ta i tr\u00e4det. Den svartskiftande spr\u00e4ngtickan (Inonotus obliquus<\/em>) \u00e4r l\u00e4tt att k\u00e4nna igen och s\u00e4gs ha h\u00e4lsoeffekter.<\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r v\u00e5rtbj\u00f6rken blir \u00e4ldre v\u00e4xer det grov bark i nedre delen av stammen, medan den snarlika glasbj\u00f6rken (Betula pubescens<\/em>) f\u00f6rblir sl\u00e4t under hela sitt liv. V\u00e5rtbj\u00f6rkens skott har hartsv\u00e5rtor och k\u00e4nns str\u00e4va i handen. Glasbj\u00f6rkens skott \u00e4r d\u00e4remot h\u00e5riga och k\u00e4nns mjuka.<\/p>\n\n\n\n

H\u00e4gg Prunus padus<\/em><\/h4>\n\n\n\n

N\u00e4r h\u00e4ggen blommar vet finl\u00e4ndare att v\u00e5ren i sin yppigaste form st\u00e5r f\u00f6r d\u00f6rren. H\u00e4ggens korta men intensiva blomning i mitten av maj \u00e4r en fin period i den finl\u00e4ndska naturen, eftersom vi har s\u00e5 f\u00e5 tr\u00e4d med doftande blommor. De andra \u00e5rstiderna g\u00f6r h\u00e4ggen inte mycket v\u00e4sen av sig, med undantag f\u00f6r de \u00e5r d\u00e5 h\u00e4ggspinnmalens larver lindar in alla h\u00e4ggar i grannskapet i ett vitt n\u00e4t. Sj\u00e4lva tr\u00e4det lider inte av att larverna slukar alla blad. P\u00e5 h\u00f6sten f\u00e5r h\u00e4ggen i b\u00e4sta fall en r\u00e4tt prunkande f\u00e4rgprakt med olika nyanser av ljusgult och r\u00f6tt.<\/p>\n\n\n\n

H\u00e4ggen \u00e4r en nordeuropeisk art. P\u00e5 den europeisk kontinenten f\u00f6rekommer den bara i bergstrakter, men ocks\u00e5 d\u00e4r \u00e4r den f\u00e5talig. H\u00e4ggen \u00e4r ofta buskaktig, men i gynnsamma f\u00f6rh\u00e5llanden med n\u00e4ringsrik jord utvecklas den till ett \u00f6ver tio meter h\u00f6gt tr\u00e4d. H\u00e4ggen \u00e4r kortlivad och f\u00f6rtvinar ofta redan i femtio \u00e5rs \u00e5lder. Till slut kan r\u00f6tterna inte l\u00e4ngre b\u00e4ra upp stammen och tr\u00e4det faller omkull \u2013 men forts\u00e4tter ofta v\u00e4xa i form av ett allt t\u00e4tare buskage.<\/p>\n\n\n\n

H\u00e4ggens bark och blad har en mycket fr\u00e5nst\u00f6tande smak och lukt. Binder man h\u00e4ggskott vid stammarna till \u00e4ppeltr\u00e4d kan de h\u00e5lla harar och kaniner p\u00e5 avst\u00e5nd. H\u00e4ggens sura b\u00e4r har anv\u00e4nts till saft och lik\u00f6r. Fr\u00f6na inneh\u00e5ller amygdalin, som \u00e4r giftigt f\u00f6r m\u00e4nniskan men inte verkar bekomma f\u00e5glar. I vissa kulturer fick man inte alls r\u00f6ra h\u00e4ggen, eftersom tr\u00e4det med svart stam tillh\u00f6rde h\u00e4xor.<\/p>\n\n\n\n

Glasbj\u00f6rk Betula pubescens<\/em><\/h4>\n\n\n\n

Glasbj\u00f6rken f\u00f6rekommer ofta p\u00e5 fuktigare marker \u00e4n v\u00e5rtbj\u00f6rken (Betula pendula<\/em>). Den blir inte heller lika stor eller lika gammal. Glasbj\u00f6rkens blad \u00e4r ovala och har endast enkels\u00e5gad bladkant, medan v\u00e5rtbj\u00f6rken har triangul\u00e4ra och dubbels\u00e5gade blad.<\/p>\n\n\n\n

Glasbj\u00f6rken \u00e4r inte lika utbredd som v\u00e5rtbj\u00f6rken; den f\u00f6rekommer i de norra delarna av Europa och i Ryssland fram till Uralbergen. I Lappland ers\u00e4tts glasbj\u00f6rken av fj\u00e4llbj\u00f6rken (Betula pubescens<\/em> ssp. czerepanovii<\/em>), som \u00e4r en busklik underart till glasbj\u00f6rken.<\/p>\n\n\n\n

H\u00e4xkvastar f\u00f6rekommer kanske oftast i just glasbj\u00f6rkar. H\u00e4xkvastarna orsakas av en spors\u00e4ckssvamp: svampen st\u00f6r bj\u00f6rkens knoppbildning och f\u00e5r tr\u00e4det att v\u00e4xa onormalt t\u00e4tt p\u00e5 en viss punkt s\u00e5 att det bildas en boll av t\u00e4tvuxna kvistar och denna boll kallas allts\u00e5 h\u00e4xkvast. Spr\u00e4ngtickan (Inonotus obliquus<\/em>) f\u00f6rekommer ocks\u00e5 p\u00e5 glasbj\u00f6rken, men \u00e4r vanligare p\u00e5 v\u00e5rtbj\u00f6rken.<\/p>\n\n\n\n

Glasbj\u00f6rken har inte h\u00e4ngande utan r\u00e4tt korta grenar. Grenarna \u00e4r dessutom ofta klart upp\u00e5triktade. \u00c4ven om det s\u00e4gs att en rej\u00e4l bastukvast endast kan g\u00f6ras av v\u00e5rtbj\u00f6rk har en bastukvast av glasbj\u00f6rk kraftigare doft.<\/p>\n\n\n\n

Hassel Corylus avellana<\/em><\/h4>\n\n\n\n

Den i s\u00f6dra Finland naturligt v\u00e4xande hasselbusken trivs i lundar. Bladen som f\u00f6rmultnas och annan f\u00f6rna har jordf\u00f6rb\u00e4ttrande egenskaper, s\u00e5 det l\u00f6nar sig att gynna den. Hasseln v\u00e4xer i hela Europa.<\/p>\n\n\n\n

Hasseln kan ha flera tiotals stammar och v\u00e4xa till en stor buske med en h\u00f6jd p\u00e5 \u00f6ver 5 meter. Busken f\u00f6rnyas genom skott i utkanten efterhand som de \u00e4ldsta stammarna d\u00f6r i mitten av busken.<\/p>\n\n\n\n

Den vindpollinerade hasselbusken blommar p\u00e5 v\u00e5rvintern och \u00e4r mycket allergiserande f\u00f6r dem som \u00e4r \u00f6verk\u00e4nsliga f\u00f6r hasselbuskens pollen. De n\u00f6tter som \u00e4r resultatet av pollineringen \u00e4r allts\u00e5 precis de hasseln\u00f6tter som anv\u00e4nds i chokladplattor. F\u00f6r industriell produktion anv\u00e4nds emellertid den sydeuropeiska storfruktiga arte Corylus maxima<\/em>. Hasselns sl\u00e4ktnamn Corylus kan h\u00e4rledas fr\u00e5n det grekiska ordet korys (hj\u00e4lm) och syftar p\u00e5 svepets form.<\/p>\n\n\n\n

Skogstry Lonicera xylosteum<\/em><\/h4>\n\n\n\n

Man k\u00e4nner till cirka 100 kaprifolv\u00e4xter och av dem f\u00f6rekommer bara tv\u00e5 arter vilt hos oss. Bl\u00e5try (Lonicera caerulea<\/em>) p\u00e5tr\u00e4ffas endast i lundzonen i nord\u00f6stra \u00d6sterbotten och \u00e4r mycket s\u00e4llsynt, och p\u00e5 de st\u00e4llen d\u00e4r den f\u00f6rekommer naturligt har den d\u00e4rf\u00f6r skyddats.<\/p>\n\n\n\n

Skogstryn \u00e4r en spretig, l\u00e5g buske p\u00e5 1\u20131,5 meter, som v\u00e4xer i lundar och t\u00e5l skugga. Den blommar med gr\u00e4ddgula blommor och i slutet av sommaren mognar dess r\u00f6da b\u00e4r \u2013 som inte \u00e4r \u00e4tbara.<\/p>\n\n\n\n

\u00c4ven om skogstryn inte \u00e4r en s\u00e4rskilt st\u00e5tlig art eller f\u00e5r n\u00e5gon imponerande f\u00e4rgprakt p\u00e5 h\u00f6sten, \u00e4r den en av v\u00e5ra f\u00e5 buskaktiga lundv\u00e4xter. I Nackb\u00f6le torde skogstryn v\u00e4xa naturligt. Den finns p\u00e5 olika h\u00e5ll i arboretet och v\u00e4xer mycket typiskt i l\u00f6vtr\u00e4dsskog. Skogstryn trivs b\u00e4ttre i torra lundar \u00e4n i fuktiga. Skogstryn f\u00f6rekommer i hela Europa. I Ryssland str\u00e4cker sig dess utbredningsomr\u00e5de bortom Uralbergen.<\/p>\n\n\n\n<\/div><\/details>\n\n\n\n

2<\/b> \u00d6stasien<\/h2>\n\n\n\n

I \u00d6stasien finns det omr\u00e5den som klimatm\u00e4ssigt motsvarar f\u00f6rh\u00e5llandena i Finland, och v\u00e4xter d\u00e4rifr\u00e5n har framg\u00e5ngsrikt kunnat odlas hos oss. Omr\u00e5den av denna typ finns i ryska Fj\u00e4rran \u00f6stern, i n\u00e4rheten av Stilla havet samt i de nord\u00f6stra delarna i Kina, i provinserna Heilongjiang och Jilin. P\u00e5 koreanska halv\u00f6n finns omr\u00e5den av detta slag fr\u00e4mst i bergstrakterna. I Finland har \u00f6stasiatiska arter odlats f\u00f6rst fr\u00e5n b\u00f6rjan av 1900-talet, till en b\u00f6rjan endast i samlingar s\u00e5som botaniska tr\u00e4dg\u00e5rdar och arboretum.<\/p>\n\n\n\n

Den \u00f6stasiatiska floran \u00e4r mycket m\u00e5ngsidig med en m\u00e4ngd olika arter. M\u00e5nga av v\u00e4xterna \u00e4r dessutom mycket dekorativa. Ett allm\u00e4nt drag \u00e4r att tr\u00e4den i denna region \u00e4r mindre och ofta sm\u00e4ckrare \u00e4n till exempel de nordamerikanska, ofta storv\u00e4xta tr\u00e4den. De \u00f6stasiatiska v\u00e4xterna \u00e4r arter som trivs i ett kontinentalt klimat<\/em>. Det kontinentala klimatet \u00e4r en torr klimattyp som r\u00e5der i de inre delarna av kontinenterna i den tempererade zonen, med kraftiga temperaturv\u00e4xlingar. P\u00e5 sommaren \u00e4r det torrt och hett, och p\u00e5 vintern str\u00e4ng kyla. De \u00f6stasiatiska v\u00e4xterna b\u00f6rjar v\u00e4xa tidigt p\u00e5 v\u00e5ren och uts\u00e4tts d\u00e4rf\u00f6r f\u00f6r v\u00e5rfrost. De f\u00f6rbereder sig vanligen i god tid f\u00f6r h\u00f6sten och t\u00e5l d\u00e4rf\u00f6r vintern i Finland v\u00e4l.<\/p>\n\n\n\n

Information om \u00d6stasiensektions v\u00e4xter<\/h3><\/summary>\n
\n\n\n\n

Acer pectinatum subsp. maximowiczii<\/em><\/h4>\n\n\n\n

Denna kinesiska art i den till synes outsinliga skattkistan av vackra l\u00f6nnarter odlas mycket s\u00e4llan hos oss.<\/p>\n\n\n\n

Det var inte alls sj\u00e4lvklart att arten skulle trivas i Nackb\u00f6le men den har visat sig f\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rt t\u00e5lig. Det handlar om ett busklikt litet tr\u00e4d som till h\u00f6sten f\u00e5r en gulorange skrud om f\u00f6rh\u00e5llandena \u00e4r gynnsamma. Arkitekturen hos de l\u00e5nga, vackert v\u00e4lvda skotten g\u00f6r att denna l\u00f6nnart i framtiden kanske blir ett blickf\u00e5ng f\u00f6r hela sektionen \u00d6stasien. Eftersom Nackb\u00f6le befinner sig precis i gr\u00e4nstrakterna f\u00f6r var den kan trivas \u00e4r det sk\u00e4l att \u00e4nd\u00e5 ocks\u00e5 vara f\u00f6rberedd p\u00e5 besvikelser.<\/p>\n\n\n\n

Narrbuske Decaisnea fargesii<\/em><\/h4>\n\n\n\n

Narrbusken h\u00e4rstammar fr\u00e5n Kina och kan inte st\u00e5ta med sin blomning eller sina h\u00f6stf\u00e4rger, men de blygr\u00e5a, baljlika frukterna har gett den smeknamnet \u201ddead man\u2019s fingers\u201d. En \u00f6vers\u00e4ttning av det engelska namnet \u201dblue sausage fruit\u201d \u00e4r \u00e4nd\u00e5 mer beskrivande; \u201dbl\u00e5 korvbuske\u201d. \u00c4ven om den enskilda busken i Nackb\u00f6le redan har producerat de m\u00e4rkliga \u201dfingrarna\u201d har man strax bredvid planterat en till f\u00f6r att s\u00e4kerst\u00e4lla korspollinering.<\/p>\n\n\n\n

Att narrbusken trivs hos oss \u00e4r en av de st\u00f6rsta \u00f6verraskningarna bland de nya planteringarna i Nackb\u00f6le arboretum. Orsaken till att den nu trivs h\u00e4r kan tillskrivas det f\u00f6r\u00e4ndrade klimatet som medf\u00f6r att allt mer exotiska arter kan b\u00f6rja odlas med framg\u00e5ng i Finland.<\/p>\n\n\n\n

Tilia henryana<\/em><\/h4>\n\n\n\n

Denna lindart h\u00e4rstammar fr\u00e5n Kina. En p\u00e5fallande egenskap \u00e4r de \u00f6gonfransliknande bladkanterna som p\u00e5minner om den lilla k\u00f6tt\u00e4tande v\u00e4xten silesh\u00e5r (Drosera<\/em>), som hos oss v\u00e4xer vild i k\u00e4rr. Den h\u00e4r linden omsluter emellertid inte n\u00e5got byte med sina blad \u2013 bladutformningen \u00e4r endast dekoration.<\/p>\n\n\n\n

Tilia henryana \u00e4r kanske den mest k\u00e4nsliga linden som planterats i Nackb\u00f6le, men samtidigt eventuellt den mest dekorativa. Den odlas mycket s\u00e4llan i Finland och det \u00e4r sv\u00e5rt att med s\u00e4kerhet f\u00f6rutsp\u00e5 hur den kommer att trivas.<\/p>\n\n\n\n

Maackia Maackia amurensis<\/em><\/h4>\n\n\n\n

Maackian fr\u00e5n \u00d6stasien \u00e4r ett litet tr\u00e4d som h\u00f6r till \u00e4rtv\u00e4xterna (Fabaceae<\/em>) och \u00e4r en av de f\u00e5 vedv\u00e4xterna i denna familj som trivs hos oss.<\/p>\n\n\n\n

Maackian blommar med uppr\u00e4tta, gr\u00e4ddvita, doftande blomklasar. Frukten \u00e4r en balja som torkar n\u00e4r den mognar, med fr\u00f6n som inte \u00e4r \u00e4tbara. Till h\u00f6sten blir maackian vanligen gulbrun.<\/p>\n\n\n\n

I Finland har maackian \u2013 trots ett imponerande utseende \u2013 alltid varit ett s\u00e4llsynt prydnadstr\u00e4d, \u00e4ven om den trivts \u00e5rtionden i samlingar. Den senaste tiden har tillg\u00e5ngen blivit b\u00e4ttre och det \u00e4r m\u00f6jligt att maackian blir allm\u00e4nnare \u00e5tminstone i hemtr\u00e4dg\u00e5rdar.<\/p>\n\n\n\n

H\u00e4ggk\u00f6rsb\u00e4r Prunus maximowiczii<\/em><\/h4>\n\n\n\n

H\u00e4ggk\u00f6rsb\u00e4r f\u00f6rekommer i Kina och p\u00e5 Koreahalv\u00f6n och \u00e4r ett vackert format litet tr\u00e4d som ibland mer ser ut som en buske.<\/p>\n\n\n\n

H\u00e4ggk\u00f6rsb\u00e4r \u00e4r sirlig och har vita blommor. Blommorna utvecklas till r\u00f6da, senare svarta, sm\u00e5 b\u00e4r med besk smak.<\/p>\n\n\n\n

\u00c5tminstone i s\u00f6dra Finland har h\u00e4ggk\u00f6rsb\u00e4r visat sig vara ett fullt t\u00e5ligt blomtr\u00e4d. Det lilla tr\u00e4det som f\u00e5r skir h\u00f6stf\u00e4rg skulle g\u00e4rna f\u00e5 bli mer allm\u00e4nt \u00e4ven i hemtr\u00e4dg\u00e5rdar.<\/p>\n\n\n\n

Manchurisk l\u00f6nn Acer mandshuricum<\/em><\/h4>\n\n\n\n

Globalt k\u00e4nner man till \u00f6ver 150 l\u00f6nnarter. Av dessa \u00e4r endast fem s\u00e5 kallade trebladsl\u00f6nnar, med blad som \u00e4r sammansatta av tre sm\u00e5 blad. L\u00f6nnarna i denna grupp \u00e4r sirliga sm\u00e5 tr\u00e4d med kraftig h\u00f6stf\u00e4rg. Manchurisk l\u00f6nn har v\u00e4lvda grenar och blir r\u00e4tt tidigt p\u00e5 h\u00f6sten vackert vinr\u00f6d, ibland rentav violett.<\/p>\n\n\n\n

Bland de trebladsl\u00f6nnar som odlas i Finland \u00e4r manchurisk l\u00f6nn den h\u00e4rdigaste. Den kan odlas \u00e4nda till zon III i landets mellersta delar. Tr\u00e4det h\u00e4rstammar fr\u00e5n Kina och Koreahalv\u00f6n och trivs i kontinentalklimat. I Finland har manchurisk l\u00f6nn odlats i samlingar i knappt hundra \u00e5r, men bland annat sv\u00e5righeterna med fr\u00f6f\u00f6r\u00f6kning har hindrat en mer allm\u00e4n anv\u00e4ndning.<\/p>\n\n\n\n

Malus kansuensis<\/em><\/h4>\n\n\n\n

\u00c4ppeltr\u00e4dsarter som f\u00f6rekommer vilda har betydligt mindre frukter \u00e4n de bekanta odlade sorterna. \u00c4ppelarter p\u00e5tr\u00e4ffas i Asien och Nordamerika, och man k\u00e4nner till tiotals olika arter.<\/p>\n\n\n\n

Den kinesiska art som presenteras h\u00e4r har blommor som p\u00e5minner om p\u00e4ronblommor. Blomningen \u00e4r mycket kort, den p\u00e5g\u00e5r endast n\u00e5gra dagar. Frukterna \u00e4r sm\u00e5 \u2013 som sm\u00e5 k\u00f6rsb\u00e4r \u2013 och n\u00e4r de \u00e4r mogna \u00e4r de ljusa och genomskinliga med en r\u00f6d nyans. Arten odlas mycket s\u00e4llan i Finland \u00e4ven om den \u00e5tminstone i Nackb\u00f6le verkar trivas utm\u00e4rkt. Alla \u00e4ppelarter kr\u00e4ver r\u00e4tt n\u00e4ringsrik jord och gott om ljus f\u00f6r att trivas bra.<\/p>\n\n\n\n

Rosenhortensia, sorten \u2019Snowcap\u2019 Hydrangea heteromalla<\/em> \u2019Snowcap\u2019<\/h4>\n\n\n\n

Man k\u00e4nner till flera odlingssorter av rosenhortensia. De namngivna sorterna avviker alla p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt fr\u00e5n sj\u00e4lva arten och har valts till tr\u00e4dg\u00e5rdsv\u00e4xter p\u00e5 grund av vissa v\u00e4rdefulla egenskaper. Den rosenhortensia som f\u00f6rekommer vild \u00e4r en stor och imponerande buske som kan bli upp till 4 meter h\u00f6g. En del av sorterna blir endast h\u00e4lften s\u00e5 stora. Rosenhortensian l\u00e4mpar sig b\u00e4st i skogstr\u00e4dg\u00e5rdar och \u00e4r s\u00e4llsynt i parker.<\/p>\n\n\n\n

\u2019Snowcap\u2019 verkar vara en utm\u00e4rkt bladv\u00e4xt \u00e4ven n\u00e4r den inte blommar. Den har en f\u00f6r hortensior typisk kvastlik blomst\u00e4llning, som i detta fall har en ljus f\u00e4rg och platt form. Rosenhortensian blommar under h\u00f6gsommaren och blommorna sitter l\u00e4nge kvar i buskarna. H\u00f6stf\u00e4rgen \u00e4r r\u00e4tt anspr\u00e5ksl\u00f6s, gulbrun eller gul.<\/p>\n\n\n\n

Pappersbj\u00f6rk Betula papyrifera<\/em><\/h4>\n\n\n\n

Pappersbj\u00f6rken har f\u00e5tt sitt namn efter n\u00e4vern som p\u00e5minner om papper n\u00e4r den lossnar och som indianerna, ursprungsbefolkningen i artens hemtrakter, anv\u00e4nde till att teckna p\u00e5 och till att bekl\u00e4 sina kanoter med. Pappersbj\u00f6rken h\u00e4rstammar fr\u00e5n de norra delarna av Nordamerika, d\u00e4r den f\u00f6rekommer p\u00e5 ett mycket vidstr\u00e4ckt omr\u00e5de, n\u00e4stan fr\u00e5n Atlanten till Stilla havet.<\/p>\n\n\n\n

I Finland trivs pappersbj\u00f6rken bra. \u00c4ven om det \u00e4r fr\u00e5ga om en exotisk art s\u00e5 har den redan l\u00e4nge odlats hos oss och vad g\u00e4ller v\u00e4xts\u00e4tt och kraven p\u00e5 v\u00e4xtunderlag p\u00e5minner den om glasbj\u00f6rken. Den kan odlas \u00e4nda upp i Lappland. Den senaste tiden har denna vackra prydnadsbj\u00f6rk hamnat i skymundan, kanske p\u00e5 grund av att de milda vintrarna har gjort det m\u00f6jligt att odla \u00e4nnu mer exotiska arter h\u00e4r.<\/p>\n\n\n\n

Pappersbj\u00f6rken i Nackb\u00f6le \u00e4r ett av de f\u00e5 tr\u00e4den som \u00e4nnu finns kvar fr\u00e5n Jakob Kavaleffs tid och ser r\u00e4tt v\u00e4lm\u00e5ende ut trots att det \u00e4r n\u00e4stan hundra \u00e5r gammalt.<\/p>\n\n\n\n<\/div><\/details>\n\n\n\n

3<\/b> Barrtr\u00e4dssektion<\/h2>\n\n\n\n

Barrtr\u00e4dsarter fr\u00e5n omr\u00e5den i Europa, \u00d6stasien, Japan och Nordamerika med klimatf\u00f6rh\u00e5llanden som p\u00e5minner om v\u00e5ra har samlats i denna sektion. M\u00e5nga av tr\u00e4den \u00e4r mycket dekorativa med ett regelbundet v\u00e4xts\u00e4tt samt gr\u00f6na barr i olika nyanser. Det finns betydligt f\u00e4rre barrtr\u00e4dsarter \u00e4n l\u00f6vtr\u00e4dsarter p\u00e5 jorden; \u00f6ver 600 arter j\u00e4mf\u00f6rt med \u00f6ver 10 000 arter.<\/p>\n\n\n\n

I Finland f\u00f6rekommer bara fyra barrtr\u00e4dsarter naturligt: tall, gran, en och idegran, och den sistn\u00e4mnda endast p\u00e5 \u00c5land. Totalt finns det emellertid cirka 100 tallarter, cirka 40 granarter, ungef\u00e4r lika m\u00e5nga enarter samt \u00e5tta idegransarter. Barrtr\u00e4den associeras ofta med nordliga skogar, men st\u00f6rsta delen av dem f\u00f6rekommer p\u00e5 det s\u00f6dra halvklotet och i tropikerna. \u00c4ven l\u00e4rktr\u00e4den h\u00f6r till barrv\u00e4xterna, men de \u00e4r sommargr\u00f6na<\/em>, de f\u00e4ller med andra ord barren till vintern till skillnad fr\u00e5n st\u00e4dsegr\u00f6na<\/em> arter.<\/p>\n\n\n\n

Information om Barrtr\u00e4dssektions v\u00e4xter<\/h3><\/summary>\n
\n\n\n\n

H\u00e4ngande himalajabj\u00f6rk \u2019Long Trunk\u2019 Betula utilis<\/em> \u2019Longtrunk\u2019<\/h4>\n\n\n\n

I \u00f6stra Asien f\u00f6rekommer flera bj\u00f6rkarter med stor spridning i fr\u00e4mst bergstrakternas l\u00e4gre bel\u00e4gna omr\u00e5den. Den senaste tiden har man i Finland kunnat odla allt fler exotiska tr\u00e4darter, inklusive olika bj\u00f6rkar fr\u00e5n olika h\u00e5ll i v\u00e4rlden.<\/p>\n\n\n\n

Den i Holland till odling valda himalajabj\u00f6rksorten ’Long Trunk’ har vit stam p\u00e5 samma s\u00e4tt som v\u00e5ra inhemska bj\u00f6rkar, men under den h\u00e4ngande kronan lossar n\u00e4vern fr\u00e5n stammen i dekorativa lockar. I Finland har vi tillsvidare bara lite erfarenhet av att odla denna sort. Klimatf\u00f6r\u00e4ndringarna torde g\u00f6ra det m\u00f6jligt att odla arter av denna typ som tidigare varit f\u00f6r k\u00e4nsliga f\u00f6r f\u00f6rh\u00e5llandena hos oss.<\/p>\n\n\n\n

Denna himalajabj\u00f6rksort valdes f\u00f6r plantering just f\u00f6r de h\u00e4ngande grenarnas skull. Man hoppas att tr\u00e4det med vackert h\u00e4ngande krona ska utvecklas till ett litet blickf\u00e5ng f\u00f6r v\u00e4xtplatsen precis intill stigen.<\/p>\n\n\n\n

Prunus serrula<\/em><\/h4>\n\n\n\n

Man k\u00e4nner till flera hundra tr\u00e4d och buskar i sl\u00e4ktet Prunus; h\u00e4gg, k\u00f6rsb\u00e4r, persika, plommon, mandel och aprikos. F\u00f6rutom f\u00f6r frukternas skull odlas de ocks\u00e5 som prydnadstr\u00e4d. Arterna i detta sl\u00e4kte har vanligen en vacker blomning och fina h\u00f6stf\u00e4rger.<\/p>\n\n\n\n

Det k\u00f6rsb\u00e4rstr\u00e4d som presenteras h\u00e4r odlas inte av ovan n\u00e4mnda orsaker, utan fr\u00e4mst f\u00f6r att stammen har en gl\u00e4nsande mahognybrun bark. Arten \u00e4r s\u00e4llsynt hos oss och k\u00e4nslig, och f\u00f6rekommer inte ens i botaniska samlingar. Tr\u00e4det blommar med sm\u00e5, vita och r\u00e4tt oansenliga blommor.<\/p>\n\n\n\n

I Nackb\u00f6le ville man f\u00f6rst testa hur tr\u00e4det med den vackra stammen skulle trivas i de skyddade och frodiga f\u00f6rh\u00e5llandena i omr\u00e5det. Till allas f\u00f6rv\u00e5ning har den planterade plantan tillsvidare trivts r\u00e4tt bra. Det unga tr\u00e4det har redan en vacker n\u00e4ver, och det \u00e4r l\u00e4tt att f\u00f6rest\u00e4lla sig hur vackert tr\u00e4det blir n\u00e4r det v\u00e4xer upp. Tr\u00e4det, som aldrig blir stort \u00e4ven om det trivs, f\u00e5r en gul h\u00f6stskrud.<\/p>\n\n\n\n

Tulpantr\u00e4d Liriodendron tulipifera<\/em><\/h4>\n\n\n\n

Tulpantr\u00e4det h\u00e4rstammar fr\u00e5n Nordamerika och p\u00e5tr\u00e4ffas i USA fr\u00e5n Florida \u00e4nda till gr\u00e4nsen mot Kanada. I sina hemtrakter blir tulpantr\u00e4det mycket stort och kan rentav bli \u00f6ver 60 meter h\u00f6gt, vilket g\u00f6r det till det st\u00f6rsta l\u00f6vtr\u00e4det i hela Nordamerika.<\/p>\n\n\n\n

Tr\u00e4det har f\u00e5tt sitt namn av de stora, men \u00e4nd\u00e5 r\u00e4tt oansenliga tulpanlika blommorna. De \u00e4r gulgr\u00f6na och d\u00f6ljer sig bland de s\u00e4reget formade bladen. P\u00e5 h\u00f6sten f\u00e5r bladen i b\u00e4sta fall en vacker gul h\u00f6stgl\u00f6d.<\/p>\n\n\n\n

Tulpantr\u00e4det har f\u00f6rst de senaste \u00e5ren b\u00f6rjat trivas i Finland och tillsvidare har vi inga stora tr\u00e4d hos oss. H\u00e4r blommar tulpantr\u00e4det f\u00f6rst i m\u00e5nadsskiftet juli\u2013augusti. Veden hos denna \u201dYellow Poplar\u201d p\u00e5minner om veden hos poppeltr\u00e4d (Populus<\/em>). Tulpantr\u00e4det \u00e4r emellertid inte sl\u00e4kt med popplarna, utan med de vackert blommande magnolierna (Magnolia<\/em>).<\/p>\n\n\n\n

Fujigran Abies veitchii<\/em><\/h4>\n\n\n\n

Fujigranen trivs bra i Finland och \u00e4r en av de allra vackraste \u00e4delgranarna. Den har redan i hundra \u00e5r odlats hos oss i viss utstr\u00e4ckning, men har f\u00f6rblivit s\u00e4llsynt.<\/p>\n\n\n\n

Fujigranen n\u00e5r hos oss en h\u00f6jd p\u00e5 minst 15 meter. Den har upp\u00e5triktade grenar, vilket \u00e4r vanligt f\u00f6r granar i fj\u00e4rran \u00f6stern, och det \u00f6kar tr\u00e4dets vackra regelbundenhet. Undersidan av de breda kvistarna glimmar silvervita eftersom barren \u00e4r n\u00e4stan vita undertill. Tr\u00e4dgruppen som presenteras h\u00e4r planterades f\u00f6r bara ett tjugotal \u00e5r sedan, men plantorna har redan utveckats till stora tr\u00e4d. Det vore \u00f6nskv\u00e4rt att den vackra Fujigranen skulle odlas i st\u00f6rre utstr\u00e4ckning, men de allt mindre tr\u00e4dg\u00e5rdarna g\u00f6r att detta inte \u00e4r sannolikt.<\/p>\n\n\n\n

Nordjapansk hemlock Tsuga diversifolia<\/em><\/h4>\n\n\n\n

Hemlockerna \u00e4r ett exotiskt barrtr\u00e4dssl\u00e4kte i \u00f6stra Asien och Nordamerkika. Endast ett tiotal arter \u00e4r k\u00e4nda och av dessa trivs fem \u00e4ven hos oss. Hemlockerna k\u00e4nnetecknas av ett vackert v\u00e4xts\u00e4tt, sp\u00e4da barr och en h\u00e4ngande krona.<\/p>\n\n\n\n

Nordjapansk hemlock \u00e4r den enda ostasiatiska hemlockarten som trivs hos oss. Den har en bred konform men blir inte stor h\u00e4r, endast 4\u20136 meter h\u00f6g. Nordjapansk hemlock trivs bra \u00e4ven i skugga men \u00e4r s\u00e4llsynt i Finland, trots att det \u00e4r en anv\u00e4ndbar specialitet \u00e4ven f\u00f6r mindre tr\u00e4dg\u00e5rdar. Barren \u00e4r mycket korta, trubbiga och mjuka med en undersida som n\u00e4stan \u00e4r kritvit. Hemlockernas sm\u00e5 kottar \u00e4r vackra och smyckeslika.<\/p>\n\n\n\n

Ormgran Picea abies f. virgata<\/em><\/h4>\n\n\n\n

Eftersom det v\u00e4xte flera ormgranar i Nackb\u00f6le n\u00e4r omr\u00e5det inventerades p\u00e5 1980-talet f\u00f6refaller Jakob Kavaleff ha haft ett speciellt f\u00f6rh\u00e5llande till tr\u00e4det. Ormgranen m\u00e5ste betraktas som en mutation av den vanliga skogsgranen; kvistarnas utveckling har st\u00f6rts och resultatet \u00e4r glesa grenar av den typ vi kan se h\u00e4r. Tr\u00e4det har styva huvudgrenar med gles f\u00f6rgrening.<\/p>\n\n\n\n

Ursprungligen har ormgranen p\u00e5tr\u00e4ffats i Tyskland, men liknande granar har hittats \u00f6verallt d\u00e4r skogsgran f\u00f6rekommer. Alla tr\u00e4d av denna typ \u00e4r individer som uppst\u00e5tt individuellt och alla \u00e4r n\u00e5got olika. I Finland har man valt flera olika ormgranssorter som kan placeras p\u00e5 olika st\u00e4llen efter \u00f6nskem\u00e5l: t.ex. som fulsnygga blickf\u00e5ng, s\u00e5 som Kavaleff i tiderna gjorde.<\/p>\n\n\n\n

Kinesisk sekvoja Metasequoia glyptostroboides<\/em><\/h4>\n\n\n\n

Den kinesiska sekvojan var en v\u00e4rldssensation n\u00e4r den hittades p\u00e5 1940-talet eftersom man vid den tiden trodde att alla barrtr\u00e4dsarter redan hade hittats. Tidigare k\u00e4nde man endast till detta sl\u00e4kte genom fossilfynd fr\u00e5n terti\u00e4rperioden.<\/p>\n\n\n\n

En n\u00e4ra sl\u00e4kting till den kinesiska sekvojan \u00e4r det v\u00e4rldsber\u00f6mda nordamerikanska mammuttr\u00e4det (Sequoiadendron giganteum<\/em>). Den kinesiska sekvojan avviker emellertid p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt fr\u00e5n sin j\u00e4ttelika sl\u00e4kting. Det mest i\u00f6gonenfallande \u00e4r att den kinesiska arten \u00e4r ett l\u00f6vf\u00e4llande barrtr\u00e4d, precis som l\u00e4rktr\u00e4den (Larix<\/em>), medan mammuttr\u00e4det \u00e4r st\u00e4dsegr\u00f6nt. Ocks\u00e5 i detta fall har storleken betydelse; den kinesiska sekvojan kan i naturen bli 30 meter h\u00f6g men \u00e4r svagv\u00e4xande j\u00e4mf\u00f6rt med det n\u00e4stan etthundra meter h\u00f6ga kaliforniska mammuttr\u00e4det, vars stam \u00e4r s\u00e5 massiv att det kan g\u00e5 en v\u00e4g genom tr\u00e4det.<\/p>\n\n\n\n

Hos oss blir den kinesiska sekvojan sannolikt inte mer \u00e4n cirka fem meter h\u00f6g \u00e4ven om den trivs. Det \u00e4r f\u00f6rst den senaste tiden som f\u00f6rh\u00e5llandena i vissa delar av landet till f\u00f6ljd av klimatf\u00f6r\u00e4ndringarna har blivit s\u00e5 gynnsamma att den alls har kunnat odlas hos oss. Mammuttr\u00e4det trivs inte hos oss.<\/p>\n\n\n\n

Kaskadgran Abies procera<\/em><\/h4>\n\n\n\n

Kaskadgranen har ungef\u00e4r samma m\u00e5tt som kustgranen (Abies grandis<\/em>), vilket inneb\u00e4r att \u00e4ven kaskadgranen h\u00f6r till \u201dstadiondivisionen\u201d i fr\u00e5ga om storlek. Hos oss r\u00e4knas kaskadgranen inte klimatm\u00e4ssigt som mer t\u00e5lig \u00e4n kustgranen.<\/p>\n\n\n\n

Kaskadgranen anses som en av de vackraste \u00e4delgranarna vad g\u00e4ller formen. Den har dekorativa bl\u00e5gr\u00f6na barr som \u00e4r naturligt b\u00f6jda. Denna snabbv\u00e4xande \u00e4delgransart odlas mycket allm\u00e4nt i Danmark, d\u00e4r den vid jul anv\u00e4nds f\u00f6r bland annat kransar och d\u00e5 kallas kungsgran. De smarta danskarna lyckas s\u00e4lja dessa barrtr\u00e4d i hela Europa, \u00e4ven i Finland.<\/p>\n\n\n\n

Av denna art har vi endast en kort tids erfarenhet eftersom man inte har kunnat odla den i Finland f\u00f6rr\u00e4n de senaste decenniernas klimatf\u00f6r\u00e4ndringar.<\/p>\n\n\n\n

Kustgran Abies grandis<\/em><\/h4>\n\n\n\n

Kustgranen h\u00f6r till de stora barrtr\u00e4den som i hemtrakterna i Nordamerika blir tv\u00e5 meter i diameter vid stambasen och \u00f6ver 70 meter h\u00f6ga, vilket inneb\u00e4r att de \u00e4r lika h\u00f6ga som stadiontornet (72 m) i Helsingfors.<\/p>\n\n\n\n

I Finland blir den storv\u00e4xta granen \u00e4nd\u00e5 inte lika stor eftersom den \u00e4r r\u00e4tt klimatk\u00e4nslig, och i det inre av landet kan den d\u00e4rf\u00f6r inte odlas med framg\u00e5ng. Kustgranen \u00e4r en av de mest snabbv\u00e4xande \u00e4delgranarna och \u00e4ven plantorna i Nackb\u00f6le kan uppvisa en \u00e5rstillv\u00e4xt p\u00e5 n\u00e4stan en meter. Trots den snabba startutvecklingen har de tre planterade plantorna tillsvidare varit r\u00e4tt h\u00e4rdiga i Nackb\u00f6le. Det \u00e4r l\u00e4ttast att k\u00e4nna igen kustgranen p\u00e5 barren \u2013 de \u00e4r mycket l\u00e5nga och kamlikt placerade p\u00e5 grenarna.<\/p>\n\n\n\n

Hybridgran Picea x lutzii<\/em><\/h4>\n\n\n\n

Hybridgranen, som f\u00f6rekommer i de nordv\u00e4stra delarna av Nordamerika, \u00e4r en naturlig korsning mellan vitgran (Picea glauca<\/em>) och sitkagran (Picea sitchensis<\/em>). Tecknet x mellan det vetenskapliga sl\u00e4ktnamnet och epitetet i namnet visar att hybridgranen \u00e4r en korsning.<\/p>\n\n\n\n

Vitgranen f\u00f6rekommer allm\u00e4nt i USA och Kanada, \u00f6ver n\u00e4stan hela omr\u00e5det mellan Atlanten och Stilla havet. I de v\u00e4stligaste delarna av vitgranens utbredningsomr\u00e5de m\u00f6ts den kontinentala vitgranen och den mycket maritima sitkagranen, och det har gett upphov till korsningen mellan de tv\u00e5 arterna \u2013 hybridgranen. I naturen \u00e4r denna typ av korsningar mellan tv\u00e5 arter s\u00e4llsynta, \u00e4ven om m\u00e4nniskan har lyckats korsa en m\u00e4ngd granarter.<\/p>\n\n\n\n

H\u00e4r \u00e4r hybridgranen anv\u00e4ndbar eftersom den hos oss r\u00e4tt k\u00e4nsliga sitkagranen p\u00e5 detta s\u00e4tt f\u00e5r b\u00e4ttre m\u00f6jligheter att klara sig, \u00e4ven om det endast sker i form av en korsning. Hybridgranen har \u00e4rvt de n\u00e5lsvassa barren av sitkagranen, medan den bl\u00e5a nyansen kommer fr\u00e5n vitgranen.<\/p>\n\n\n\n

Ormskinnstall Pinus heldreichii<\/em> var. leucodermis<\/em><\/h4>\n\n\n\n

Ormskinnstallen h\u00e4rstammar fr\u00e5n Balkan och \u00e4r en r\u00e4tt sm\u00e5v\u00e4xt tall. I sina hemtrakter blir den i b\u00e4sta fall \u00f6ver 20 meter h\u00f6g, men hos oss endast cirka h\u00e4lften s\u00e5 h\u00f6g.<\/p>\n\n\n\n

Tr\u00e4det har en kraftig stam vars bark med tilltagande \u00e5lder blir allt mer gr\u00e5. Barren \u00e4r djupt gr\u00f6na j\u00e4mf\u00f6rt med de bl\u00e5gr\u00f6na barren hos v\u00e5ra tallar. Kottarna \u00e4r n\u00e4stan tv\u00e5 g\u00e5nger s\u00e5 stora som de vi \u00e4r vana vid och d\u00e4rmed dekorativa.<\/p>\n\n\n\n

Ormskinnstallen trivdes inte tidigare i Finland, men det f\u00f6r\u00e4ndrade klimatet har gjort det m\u00f6jligt att \u00e5tminstone odla den i de s\u00f6dra delarna av landet. Om den trivs kan ormskinnstallen p\u00e5 gynnsamma st\u00e4llen vara ett anv\u00e4ndbart alternativ till den n\u00e4stan alltf\u00f6r allm\u00e4nt planterade bergtallen (Pinus mugo<\/em>).<\/p>\n\n\n\n

Koreagran Abies koreana<\/em><\/h4>\n\n\n\n

Man k\u00e4nner till \u00f6ver 40 arter \u00e4delgranar. Egentligen har dessa inget att g\u00f6ra med gransl\u00e4ktet (Picea<\/em>); det handlar om ett helt annat sl\u00e4kte. Men b\u00e5da har ett konformat v\u00e4xts\u00e4tt.<\/p>\n\n\n\n

Koreagranen \u00e4r en sm\u00e5v\u00e4xt art som s\u00e4llan uppn\u00e5r 15 meters h\u00f6jd. Vanligen blir den endast n\u00e5gra meter h\u00f6g, men den har en vacker form och bel\u00f6nar ofta odlaren med en rik kottsk\u00f6rd redan som ung. \u00c4delgranarnas kottar v\u00e4xer i tr\u00e4dets krona och st\u00e5r uppr\u00e4tt, n\u00e4stan som stearinljus. N\u00e4r fr\u00f6na mognat lossar kottfj\u00e4llen och endast kottaxeln st\u00e5r kvar.<\/p>\n\n\n\n

Koreagranen var en av de sista \u00e4delgranarna som hittades. Den grupp koreagranar som h\u00e4r presenteras h\u00e4rstammar fr\u00e5n \u00f6n Cheju vid den s\u00f6dra udden av den koreanska halv\u00f6n, d\u00e4r en nordisk arboretumexpedition samlade fr\u00f6n. Det var p\u00e5 denna \u00f6 som arten ursprungligen samlades och beskrevs f\u00f6r vetenskapen.<\/p>\n\n\n\n<\/div><\/details>\n\n\n\n

4<\/b> Japan<\/h2>\n\n\n\n

Det japanska \u00f6riket har en mycket rik och m\u00e5ngfacetterad v\u00e4xtlighet. De sydligaste \u00f6arna h\u00f6r n\u00e4stan till tropikerna, och arterna som v\u00e4xer d\u00e4r trivs inte i Finland. P\u00e5 de nordliga \u00f6arna Hokkaido och Honshu f\u00f6rekommer d\u00e4remot v\u00e4xter som ocks\u00e5 trivs hos oss. F\u00f6r en m\u00e5ngsidig v\u00e4xtlighets skull anlades \u2013 intill l\u00e4rktr\u00e4den fr\u00e5n Kavaleffs tid \u2013 en separat sektion i Nackb\u00f6le f\u00f6r v\u00e4xter fr\u00e5n Japan. H\u00e4r presenteras japanska arter s\u00e5 omfattande som m\u00f6jligt.<\/p>\n\n\n\n

Japanska tr\u00e4d och buskar \u00e4r arter som trivs i ett maritimt klimat. Det maritima klimatet \u00e4r en fuktig klimattyp d\u00e4r temperaturens \u00e5rs- och dygnsvariationer vanligen \u00e4r r\u00e4tt sm\u00e5. Havet magasinerar v\u00e4rme ungef\u00e4r som ett v\u00e4rme-element. P\u00e5 v\u00e5ren v\u00e4rms det l\u00e5ngsamt upp och p\u00e5 h\u00f6sten svalnar det gradvis. D\u00e4rf\u00f6r b\u00f6rjar v\u00e4xterna v\u00e4xa sent och uts\u00e4tts inte f\u00f6r v\u00e5rfrost. D\u00e4remot kan de drabbas av h\u00f6stfrost eftersom de mognar \u2013 dvs. f\u00f6rbereder sig f\u00f6r vintern \u2013 sent. De \u00e4r inte heller s\u00e4rskilt vintert\u00e5liga, s\u00e5 de kan skadas under de str\u00e4ngaste vintrarna.<\/p>\n\n\n\n

I Finland b\u00f6rjade man odla japanska v\u00e4xter under de sista \u00e5ren av 1800-talet, d\u00e5 de europeiska plantskolorna hade lyckats odla upp de japanska v\u00e4xtskatterna fr\u00e5n fr\u00f6materialet. Japan var l\u00e4nge st\u00e4ngt fr\u00e5n omv\u00e4rlden och dess v\u00e4xter fick r\u00e4tt sent en vetenskaplig beskrivning.<\/p>\n\n\n\n

Information om Japansektions v\u00e4xter<\/h3><\/summary>\n
\n\n\n\n

Koreansk azalea Rhododendron schlippenbachii<\/em> \u2019Longtrunk\u2019<\/h4>\n\n\n\n

Azaleorna anses numera h\u00f6ra till rhododendronsl\u00e4ktet (Rhododendron<\/em>) trots att de tidigare beskrevs som ett separat sl\u00e4kte (Azalea<\/em>). Man k\u00e4nner till tiotals azaleaarter och bland dem finns b\u00e5de l\u00f6vf\u00e4llande och st\u00e4dsegr\u00f6na arter. Odlade azaleor f\u00f6retr\u00e4ds ofta av sorter med mycket lysande f\u00e4rger, som eventuellt har f\u00f6r\u00e4dlats i tusentals exemplar.<\/p>\n\n\n\n

Alla azaleor var l\u00e4nge mycket s\u00e4llsynta i Finland. St\u00f6rsta delen av de azaleor som odlats hos oss har varit olika sorter av japanazalea (Rhododendron molle<\/em> ssp. japonicum<\/em>). Rena arter har d\u00e4remot s\u00e4llan odlats h\u00e4r. Den mest s\u00e4llsynta av dem \u00e4r koreansk azalea. \u00c5r 1976 samlade en nordisk arboretumexpedition koreansk azalea bland bergen i Sydkorea och p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt kunde vi f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen bygga upp ett verkligt t\u00e5ligt best\u00e5nd av den vackra arten. Resultatet av de fr\u00f6n som samlades i Sydkorea kan nu beundras i Mejlans arboretum.<\/p>\n\n\n\n

Koreansk azalea blommar med ljusr\u00f6da blommor n\u00e4r bladen sl\u00e5r ut. Vissa \u00e5r \u00e4r blomningen s\u00e5 \u00f6versvallande riklig att busken p\u00e5minner om ljusr\u00f6tt spunnet socker eller en blomsterhatt. Busken blir omkring tv\u00e5 meter h\u00f6g och f\u00e5r i b\u00e4sta fall en fin r\u00f6dorange h\u00f6stf\u00e4rg. \u00c4ven om odlingen av azaleor idag fr\u00e4mst bygger p\u00e5 olika korsningar kan koreansk azalea knappt korsas med n\u00e5gon annan azaleaart.<\/p>\n\n\n\n

Katsura Cercidiphyllum japonicum<\/em><\/h4>\n\n\n\n

Katsura \u00e4r en av de allra vackraste japanska tr\u00e4darterna. Fullvuxen \u00e4r den en under tio meter h\u00f6g, flerstammig, \u00f6sterl\u00e4ndskt sirlig tr\u00e4dg\u00e5rdsprydnad med hj\u00e4rtformade blad. Katsuran \u00e4r den enda arten i sitt sl\u00e4kte och har inte l\u00e4ngre n\u00e4ra sl\u00e4ktingar bland v\u00e4rldens tr\u00e4darter. Det \u00e4r n\u00e4mligen fr\u00e5ga om en mycket gammal och utvecklingshistoriskt primitiv art vars n\u00e4rmaste sl\u00e4ktingar f\u00f6rekom redan under dinosaurieeran.<\/p>\n\n\n\n

I Finland har katsuran odlats redan l\u00e4nge men \u00e4r fortfarande s\u00e4llsynt. Den senaste tiden har den b\u00f6rjat bli mer allm\u00e4n i entusiasters tr\u00e4dg\u00e5rdar \u2013 den trivs ju bra i s\u00f6dra Finland. Katsuran f\u00e5r vissa \u00e5r en mycket fin h\u00f6stf\u00e4rg, och l\u00f6ven som fallit till marken har en intressant arom som p\u00e5minner om pepparkakor och som sprider sig l\u00e5nga v\u00e4gar, t.ex. d\u00e4r katsuran v\u00e4xer vid Malms begravningsplats. I Helsingfors parker \u00e4r den s\u00e4llsynt.<\/p>\n\n\n\n

Cinnoberapel Malus tschonoskii<\/em><\/h4>\n\n\n\n

Cinnoberapeln f\u00f6rekommer i Japan och \u00e4r en av de vackraste \u00e4ppeltr\u00e4dsarterna. Till skillnad fr\u00e5n m\u00e5nga andra arter har den redan som ung ett n\u00e4stan pelaraktigt v\u00e4xts\u00e4tt. Ett regelbundet och smalt v\u00e4xts\u00e4tt \u00e4r en anv\u00e4ndbar och \u00f6nskad egenskap b\u00e5de i sm\u00e5 tr\u00e4dg\u00e5rdar och i offentliga milj\u00f6er.<\/p>\n\n\n\n

Cinnoberapeln blommar inte l\u00e4nge; blomsterprakten \u00e4r \u00f6ver p\u00e5 n\u00e5gra dagar. Om pollineringen lyckas utvecklas blommorna till sm\u00e5, knappt k\u00f6rsb\u00e4rsstora \u00e4pplen som ibland h\u00e4nger kvar i tr\u00e4det hela vintern. Bladen \u00e4r exceptionella, t\u00e4ckta av ett filtaktigt ludd, och f\u00e5r vanligen en fin h\u00f6stf\u00e4rg. \u00c5tminstone tillsvidare \u00e4r cinnoberapeln mycket s\u00e4llsynt i Finland trots att det inte f\u00f6refaller finnas n\u00e5gra hinder f\u00f6r att den skulle trivas.<\/p>\n\n\n\n

Junimagnolia Magnolia obovata<\/em><\/h4>\n\n\n\n

Magnolierna h\u00f6r till adeln bland blommande tr\u00e4d \u2013 beundrade men kr\u00e4vande. Medan man tidigare i Finland endast kunde odla tre magnoliaarter med n\u00e5gorlunda framg\u00e5ng har situationen i och med klimatf\u00f6r\u00e4ndringarna f\u00f6r\u00e4ndrats och numera finns det flera potentiellt framg\u00e5ngsrika magnoliaarter.<\/p>\n\n\n\n

Junimagnolian kan i naturen v\u00e4xa till ett n\u00e4stan 20 meter h\u00f6gt tr\u00e4d, men hos oss \u00e4r den n\u00e4rmast en stor buske. Bladen \u00e4r mycket stora och omv\u00e4nt \u00e4ggrunda, dvs. bredare mot spetsen. De vita blommorna kan vara j\u00e4ttelika f\u00f6r v\u00e5ra f\u00f6rh\u00e5llanden; upp till 15 cm breda. De har en kraftig, behaglig doft.<\/p>\n\n\n\n

Junimagnolian ska placeras p\u00e5 en skyddad plats med djup mylla eftersom vinden kan riva i de stora bladen och blommorna. I naturen f\u00e5r den bra skydd av andra v\u00e4xter. I tr\u00e4dg\u00e5rdar f\u00f6rst\u00e5r man inte alltid detta utan placerar vackra exemplar f\u00f6r sig, vilket g\u00f6r dem mindre skyddade mot vind och hetta.<\/p>\n\n\n\n

J\u00e4ttearalia Kalopanax septemlobus<\/em><\/h4>\n\n\n\n

Den med kraftiga taggar bev\u00e4pnade j\u00e4ttearalian \u00e4r sl\u00e4kt med ginseng (Panax ginseng<\/em>). Till skillnad fr\u00e5n ginseng som har \u00f6rtstam \u00e4r j\u00e4ttearalian r\u00e4tt stor i naturen; ett upp till tjugo meter h\u00f6gt tr\u00e4d. Den uppt\u00e4cktes redan p\u00e5 1700-talet men beskrevs f\u00f6rst av misstag som en l\u00f6nn (Acer<\/em>).<\/p>\n\n\n\n

Hos oss har odlingen av j\u00e4ttearalian f\u00f6rst nyligen inletts, s\u00e5 det finns inga fullvuxna tr\u00e4d \u00e4nnu. Det inneb\u00e4r att man inte vet hur stor j\u00e4ttearalian kan bli i Finland. Med sina m\u00e4rkligt taggiga skott \u00e4r den i vilket fall som helst en av de mest exotiska vedv\u00e4xterna. I kontinentala Asien finns en varietet med djupare flikar, och en s\u00e5dan har planterats i \u201d\u00d6stasien\u201d i Nackb\u00f6le.<\/p>\n\n\n\n

Ussuril\u00e4rk Larix gmelinii<\/em> var. olgensis<\/em><\/h4>\n\n\n\n

Det finns totalt drygt tio k\u00e4nda l\u00e4rktr\u00e4dsarter i v\u00e4rlden. De f\u00f6rekommer i Europa, Asien och Nordamerika. L\u00e4rktr\u00e4den \u00e4r l\u00f6vf\u00e4llande, dvs. sommargr\u00f6na, barrtr\u00e4d. Det finns mycket f\u00e4rre barrtr\u00e4dsarter av den h\u00e4r typen \u00e4n st\u00e4dsegr\u00f6na barrtr\u00e4d. L\u00e4rktr\u00e4den \u00e4r sv\u00e5ra att identifiera; kottarna \u00e4r de viktigaste k\u00e4nnetecknen.<\/p>\n\n\n\n

Ussuril\u00e4rken h\u00e4rstammar fr\u00e5n ryska Fj\u00e4rran \u00f6stern, inte l\u00e5ngt fr\u00e5n Kina och Nordkorea. Den beskrevs i n\u00e4rheten av Olgabukten vid Stilla havet, vilket har gett den dess latinska namn. Denna geografiska ras eller varietet av dahurl\u00e4rk (Larix gmelinii<\/em>) har korta grenar och sm\u00e5 kottar, men \u00e4r storv\u00e4xt. Ussuril\u00e4rken har odlats sparsamt i Finland i cirka ett hundra \u00e5r. Hos oss blir de st\u00f6rsta tr\u00e4den \u00f6ver 30 meter h\u00f6ga. Liksom \u00f6vriga l\u00e4rktr\u00e4d blir ussuril\u00e4rken gul till h\u00f6sten.<\/p>\n\n\n\n

Solfj\u00e4dersl\u00f6nn Acer japonicum<\/em><\/h4>\n\n\n\n

Solfj\u00e4dersl\u00f6nnen h\u00f6r till samma sektion Palmata som den beundrade japanska l\u00f6nnen (A. palmatum<\/em>). Vid en f\u00f6rsta anblick ser de mycket likadana ut, men solfj\u00e4dersl\u00f6nnens blad \u00e4r mer handformade och mindre sirliga \u00e4n den japanska l\u00f6nnens blad.<\/p>\n\n\n\n

Solfj\u00e4dersl\u00f6nnen f\u00f6rekommer l\u00e4ngre norrut i Japan \u00e4n den japanska l\u00f6nnen \u2013 som p\u00e5 m\u00e5nga h\u00e5ll i v\u00e4rlden \u00e4r popul\u00e4r som prydnadsv\u00e4xt \u2013 och \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r t\u00e5ligare. Solfj\u00e4dersl\u00f6nnen blir ocks\u00e5 n\u00e5got st\u00f6rre \u00e4n den japanska l\u00f6nnen och dess h\u00f6stf\u00e4rger \u00e4r kanske inte lika djupa som hos den sistn\u00e4mnda. Solfj\u00e4dersl\u00f6nnen \u00e4r emellertid ett s\u00e4krare val hos oss n\u00e4r man vill odla ett\/en av dessa sirliga sm\u00e5 tr\u00e4d eller buskar.<\/p>\n\n\n\n

Cissusl\u00f6nn Acer cissifolium<\/em><\/h4>\n\n\n\n

Cissusl\u00f6nnens blad avviker fr\u00e5n de flesta andra l\u00f6nnars blad eftersom de best\u00e5r av tre sm\u00e5blad, p\u00e5 samma s\u00e4tt som hos t.ex. asken. Arten \u00e4r dessutom en tv\u00e5byggare, dvs. han- och honblommorna f\u00f6rekommer p\u00e5 olika v\u00e4xtindivider.<\/p>\n\n\n\n

I Finland \u00e4r cissusl\u00f6nnen en r\u00e4tt ny bekantskap. F\u00f6rst efter att Helsingfors universitets fr\u00f6expedition hade samlat artens fr\u00f6n p\u00e5 en resa till Japan 1993 b\u00f6rjade man odlad den h\u00e4r. Cissusl\u00f6nnen \u00e4r ett r\u00e4tt litet tr\u00e4d med sirliga grenar, och gynnsamma h\u00f6star f\u00e5r den en r\u00e4tt imponerande h\u00f6stskrud. \u00c5 andra sidan \u00e4r den r\u00e4tt klimatk\u00e4nslig och kan ta skada om vintern \u00e4r ogynnsam. I Nackb\u00f6le har man planterat tv\u00e5 tr\u00e4d som man hoppas \u00e4r av olika k\u00f6n s\u00e5 att det ska kunna uppst\u00e5 fr\u00f6n n\u00e4r b\u00e5da tr\u00e4den uppn\u00e5r blomnings\u00e5lder.<\/p>\n\n\n\n

Japansk l\u00e4rk Larix kaempferi<\/em><\/h4>\n\n\n\n

Japansk l\u00e4rk p\u00e5tr\u00e4ffas endast p\u00e5 \u00f6n Honshu i Japan och torde vara den mest dekorativa av alla l\u00e4rktr\u00e4d. I naturen \u00e4r den stor med r\u00e4tt bred krona, men \u00e4nd\u00e5 \u00f6sterl\u00e4ndskt sirlig och tilltalande.<\/p>\n\n\n\n

I Finland har den odlats redan l\u00e4nge men har \u00e4nd\u00e5 f\u00f6rblivit r\u00e4tt s\u00e4llsynt. De tv\u00e5 tr\u00e4den i Nackb\u00f6le har st\u00e5tt h\u00e4r ett tjugotal \u00e5r och deras v\u00e4xts\u00e4tt avviker fullst\u00e4ndigt fr\u00e5n det hos andra l\u00e4rktr\u00e4dsarter, vilka redan som unga har rak stam och \u00e5terh\u00e5llsam grenv\u00e4xt. Ett charmigt drag hos japansk l\u00e4rk \u00e4r att kotten \u00e4r s\u00e5 dekorativ att den p\u00e5minner om en blommande ros.<\/p>\n\n\n\n

Japansk l\u00f6nn, sorten \u2019Osakazuki\u2019 Acer palmatum<\/em> \u2019Osakazuki\u2019<\/h4>\n\n\n\n

Japansk l\u00f6nn \u00e4r vanligen ett litet tr\u00e4d eller en stor buske, och en av de viktigaste v\u00e4xterna i den japanska tr\u00e4dg\u00e5rdskulturen. Man har f\u00f6r\u00e4dlat den till hundratals olika \u2013 och runt om i v\u00e4rlden popul\u00e4ra \u2013 sorter med olika blad och f\u00e4rger, som ocks\u00e5 s\u00e4ljs i tr\u00e4dg\u00e5rdsaff\u00e4rer i Finland. St\u00f6rsta delen av dem \u00e4r antingen f\u00f6r k\u00e4nsliga f\u00f6r att odlas hos oss eller t\u00e5l endast n\u00e4tt och j\u00e4mnt f\u00f6rh\u00e5llandena h\u00e4r.<\/p>\n\n\n\n

Det finns emellertid en handfull sorter av japansk l\u00f6nn som man r\u00e4tt tryggt kan odla i de s\u00f6dra delarna av landet. Sorten ’Osakazuki’ som presenteras h\u00e4r \u00e4r en av de b\u00e4sta. Den har ett fint v\u00e4xts\u00e4tt, f\u00e5r vanligen en vacker orange h\u00f6stskrud och den m\u00e5ttligt stora busken kan \u00e4ven odlas i sm\u00e5 tr\u00e4dg\u00e5rdar.<\/p>\n\n\n\n

Japansk mongol-ek Quercus mongolica<\/em> var. grosseserrata<\/em><\/h4>\n\n\n\n

Den form av mongolisk ek som h\u00e4r presenteras \u00e4r mindre \u00e4n v\u00e5r ek (Q. robur<\/em>) och f\u00f6rekommer i Japan och p\u00e5 Kurilerna i \u00d6stasien.<\/p>\n\n\n\n

Denna ekart \u00e4r anv\u00e4ndbar och har kanske n\u00e5got mer dekorativa blad \u00e4n v\u00e5r ek. Faktorer som bidrar till att g\u00f6ra den lockande \u00e4r den r\u00e4tt fina h\u00f6stf\u00e4rgen och den n\u00e5got mindre storleken. I Finland b\u00f6rjade den odlas f\u00f6rst efter Helsingfors universitets fr\u00f6expeditioner f\u00f6r ett par \u00e5rtionden sedan.<\/p>\n\n\n\n

I \u201d\u00d6stasien\u201d i Nackb\u00f6le v\u00e4xer ocks\u00e5 den ras som f\u00e5tt namnet efter det kontinentalasiatiska landet (dvs. Mongoliet), och intresserade kan studera de sm\u00e5 skillnaderna mellan dem s\u00e5 som de tar sig uttryck i bladen. Denna ek \u00e4r kanske den enda \u00f6stasiatiska ekart som trivs hos oss. Globalt finns det n\u00e4stan 500 k\u00e4nda ekarter.<\/p>\n\n\n\n<\/div><\/details>\n\n\n\n

5<\/b> Nordamerika<\/h2>\n\n\n\n

I de \u00f6stra och nord\u00f6stra delarna av Nordamerika finns omr\u00e5den med v\u00e4xter som framg\u00e5ngsrikt kan odlas i Finland. De f\u00f6rsta v\u00e4xterna fr\u00e5n Nordamerika samlades in redan p\u00e5 1750-talet av den finl\u00e4ndske pr\u00e4sten, forskningsresanden och botanikern Pehr Kalm (1716\u20131779), som var den svenske botanikern Carl von Linn\u00e9s elev.<\/p>\n\n\n\n

I denna sektion kan bes\u00f6karen bekanta sig med s\u00e4rdragen hos tr\u00e4d och buskar i de frodiga nordamerikanska l\u00f6vtr\u00e4dsskogarna och deras ofta dekorativa l\u00f6v. V\u00e4xterna i de \u00f6stra delarna av Nordamerika kr\u00e4ver vanligen en h\u00f6g v\u00e4rmesumma<\/em>. V\u00e4rmesumman anger v\u00e4rmens betydelse under v\u00e4xtperioden. Ber\u00e4kningen av v\u00e4rmesumman sker d\u00e5 dygnsmedel- temperaturen \u00f6verstiger +5\u00b0C. Ett \u00e5rs v\u00e4rmesumma \u00e4r den sammanlagda dygnsmedeltemperaturen f\u00f6r dygn med en dygnsmedeltemperatur som \u00f6verstiger fem grader.<\/p>\n\n\n\n

De nordamerikanska v\u00e4xterna vaknar sent p\u00e5 v\u00e5ren, men kan v\u00e4xa l\u00e5ngt in p\u00e5 h\u00f6sten. De har ofta god k\u00f6ldh\u00e4rdighet och l\u00e4mpar sig \u00e4ven d\u00e4rf\u00f6r f\u00f6r odling i Finland. I den frodigaste lundskogen i arboretumet v\u00e4xer f\u00f6rutom de exotiska arterna \u00e4ven s\u00e4llsynta inhemska lundv\u00e4xter s\u00e5som skogsbingel, gulsippa och skogsalm.<\/p>\n\n\n\n

Information om Nordamerika sektions v\u00e4xter<\/h3><\/summary>\n
\n\n\n\n

Manchurisk solfj\u00e4dersl\u00f6nn Acer pseudosieboldianum<\/em><\/h4>\n\n\n\n

Manchurisk solfj\u00e4dersl\u00f6nn h\u00f6r till en av de vackraste botaniska grupperna bland l\u00f6nnarna. Sektionen Palmata omfattar \u00f6ver tio arter som (med ett undantag) f\u00f6rekommer i \u00d6stasien och som i fr\u00e5ga om v\u00e4xts\u00e4tt \u00e4r buskar eller busklika tr\u00e4d.<\/p>\n\n\n\n

Manchurisk solfj\u00e4dersl\u00f6nn torde vara den klimatm\u00e4ssigt h\u00e4rdigaste arten i gruppen. De dekorativa bladen f\u00e5r i b\u00e4sta fall en lysande gulorange rodnad, men det f\u00f6rekommer stora skillnader beroende p\u00e5 v\u00e4xtplats och det odlade tr\u00e4dets ursprung. F\u00f6rekommer det mycket frost p\u00e5 h\u00f6sten kan bladen torka och h\u00e4nga kvar l\u00e5ngt in p\u00e5 vintern. Manchurisk solfj\u00e4dersl\u00f6nn \u00e4r en vacker och r\u00e4tt l\u00e5ngsamt v\u00e4xande buske.<\/p>\n\n\n\n

I takt med att klimatet i Finland f\u00f6r\u00e4ndras kan man f\u00f6rs\u00f6ka odla allt mer exotiska arter. Hos oss var Manchurisk solfj\u00e4dersl\u00f6nn l\u00e4nge s\u00e5 gott som ok\u00e4nd utanf\u00f6r v\u00e4xtsamlingar, men de senaste \u00e5ren har den blivit allm\u00e4nnare efterhand som den blivit mer k\u00e4nd. Arten f\u00f6rekommer vilt p\u00e5 Koreahalv\u00f6n och \u00e4r h\u00e4rdig i hela s\u00f6dra Finland.<\/p>\n\n\n\n

Flikbladig h\u00e4stkastanj Aesculus hippocastanum<\/em> \u2019Laciniata\u2019<\/h4>\n\n\n\n

Totalt finns det drygt tio h\u00e4stkastanjarter. De f\u00f6rekommer fr\u00e4mst i \u00d6stasien och Nordamerika. I Europa f\u00f6rekommer endast en vild art, den f\u00f6r m\u00e5nga bekanta h\u00e4stkastanjen (A. hippocastanum<\/em>). Den har i flera hundra \u00e5r odlats som prydnadstr\u00e4d och \u00e4ven i Finland har den odlats redan l\u00e4nge.<\/p>\n\n\n\n

Av h\u00e4stkastanj finns endast n\u00e5gra f\u00e5 sorter, dvs. former som m\u00e4nniskan har b\u00f6rjat odla och gett sortnamn. En av dessa \u00e4r den fylldblommiga och fr\u00f6l\u00f6sa ’Baumannii’ som \u00e4r r\u00e4tt vanlig i europeiska parker. En annan allm\u00e4nt odlad sort \u00e4r den djupt flikbladiga \u2019Laciniata\u2019 som presenteras h\u00e4r och vars blad ser ut som s\u00f6ndersliten spets och inte alls p\u00e5minner om moderartens blad.<\/p>\n\n\n\n

Flikbladiga former \u00e4r ofta mindre till v\u00e4xten \u00e4n den ursprungliga arten eftersom den yta d\u00e4r fotosyntesen sker \u00e4r mindre. Ofta kr\u00e4ver de flikbladiga formerna mycket ljus. Den i Finland n\u00e4stan ok\u00e4nda flikbladiga h\u00e4stkastanjen torde passa bra i tr\u00e4dsamlingen i Nackb\u00f6le d\u00e4r man redan under Jakob Kavaleffs tid gynnade speciella tr\u00e4d, ibland med rentav n\u00e5got konstigt utseende.<\/p>\n\n\n\n

Silverl\u00f6nn Acer saccharinum<\/em><\/h4>\n\n\n\n

Den nordamerikanska silverl\u00f6nnen \u00e4r en av de st\u00f6rsta l\u00f6nnarterna. Den kan bli upp till 40 meter h\u00f6g och precis som v\u00e5r inhemska gr\u00e5al s\u00e5 trivs den p\u00e5 fuktiga st\u00e4llen. Silverl\u00f6nnen har odlats som prydnadstr\u00e4d i flera hundra \u00e5r och \u00e4r en av de ursprungliga l\u00f6nnarter som Carl von Linn\u00e9 beskrev 1753.<\/p>\n\n\n\n

\u00c4ven i Finland har silverl\u00f6nnen veterligen anv\u00e4nts sedan den tiden \u2013 \u00e5tminstone har den redan l\u00e4nge h\u00f6rt till den finl\u00e4ndska herrg\u00e5rdskulturen trots att den f\u00f6rblivit s\u00e4llsynt. Tr\u00e4det som presenteras h\u00e4r kn\u00e4cktes i stormen Tapani \u00e5r 2011. Det planterades av Jakob Kavaleff f\u00f6r cirka ett hundra \u00e5r sedan och var ett tidstypiskt exotiskt prydnadstr\u00e4d.<\/p>\n\n\n\n

Till skillnad fr\u00e5n m\u00e5nga andra l\u00f6nnarter har silverl\u00f6nnen ett virke som \u00e4r l\u00e4ttkn\u00e4ckt och arten rekommenderas inte numera vid parkplanteringar. Dess femflikiga blad \u00e4r silvergr\u00e5a p\u00e5 undersidan och n\u00e4r det bl\u00e5ser skimrar tr\u00e4det i tv\u00e5 f\u00e4rger. Silverl\u00f6nnen f\u00e5r inte s\u00e4rskilt flammande h\u00f6stf\u00e4rger, men d\u00e5 bladen sent p\u00e5 h\u00f6sten har fallit till marken bildar de en speciell h\u00f6staspekt.<\/p>\n\n\n\n

Amerikansk n\u00e4bbhassel Corylus cornuta<\/em><\/h4>\n\n\n\n

Amerikansk n\u00e4bbhassel h\u00e4rstammar fr\u00e5n Nordamerika och h\u00f6r till hasselsl\u00e4ktet, som omfattar cirka tio arter. Den avviker p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt fr\u00e5n den hassel (C. avellana<\/em>) som v\u00e4xer vild hos oss. Amerikansk n\u00e4bbhassel blir mindre \u00e4n v\u00e5r hassel, dess stammar \u00e4r mycket slankare och v\u00e4xts\u00e4ttet mer uppr\u00e4tt. Bladen \u00e4r ocks\u00e5 n\u00e5got mer \u00e4ggformade samt mindre.<\/p>\n\n\n\n

N\u00f6tterna mognar redan i m\u00e5nadsskiftet augusti\u2013september och \u00e4r inh\u00f6ljda i kittlande svepeblad, fyllda av taggiga h\u00e5r. Frukterna \u00e4r \u00e4tbara, men mindre \u00e4n hos v\u00e5r inhemska art och besv\u00e4rliga att plocka. Uppenbarligen trivs amerikansk n\u00e4bbhassel \u00e5tminstone lika bra i Finland som den vilda hasseln. Bland planteringarna vid huvudbyggnaden p\u00e5 Nackb\u00f6le g\u00e5rd v\u00e4xer en ensam, redan gammal amerikansk n\u00e4bbhassel, som nu f\u00e5r s\u00e4llskap av de nyplanterade buskarna \u2013 visserligen p\u00e5 ett visst avst\u00e5nd.<\/p>\n\n\n\n

Gulbj\u00f6rk Betula alleghaniensis<\/em><\/h4>\n\n\n\n

Gulbj\u00f6rken h\u00e4rstammar fr\u00e5n de \u00f6stra delarna av Nordamerika. Den gulgr\u00e5a barken g\u00f6r att den avviker fr\u00e5n v\u00e5ra inhemska bj\u00f6rkar. Bladen f\u00e5r en vacker gul h\u00f6stf\u00e4rg och \u00e4r ocks\u00e5 st\u00f6rre och mer avl\u00e5nga \u00e4n bladen hos glas- eller v\u00e5rtbj\u00f6rken (B. pubescens<\/em>, B. pendula<\/em>). Gulbj\u00f6rken t\u00e5l skugga b\u00e4ttre \u00e4n v\u00e5ra arter och h\u00f6r i sina hemtrakter, tillsammans med lind (Tilia<\/em>), bok (Fagus<\/em>), l\u00f6nn (Acer<\/em>) och hickory (Carya<\/em>), till den tr\u00e4dmosaik som bildar en typisk l\u00f6vblandskog.<\/p>\n\n\n\n

Gulbj\u00f6rk har odlats i Finland i mer \u00e4n ett hundra \u00e5r, men tyv\u00e4rr har denna mycket anv\u00e4ndbara art f\u00f6rblivit en raritet som fr\u00e4mst f\u00f6rekommer i samlingar. Den kan framg\u00e5ngsrikt odlas i hela s\u00f6dra Finland.<\/p>\n\n\n\n

Tr\u00e4det i Nackb\u00f6le \u00e4r cirka hundra \u00e5r gammalt och b\u00f6rjar f\u00e5 tydliga tecken p\u00e5 \u00e5lderdomssvaghet, och d\u00e4rf\u00f6r har man strax intill planterat en planta av k\u00f6rsb\u00e4rsbj\u00f6rk (B. lenta<\/em>). Gulbj\u00f6rken i Nackb\u00f6le artbest\u00e4mdes i tiderna till k\u00f6rsb\u00e4rsbj\u00f6rk, en annan nordamerikansk och mycket snarlik art \u2013 med undantag f\u00f6r den n\u00e4stan svarta barken.<\/p>\n\n\n\n

Skidhickory Carya ovata<\/em><\/h4>\n\n\n\n

Hickorytr\u00e4den \u00e4r till \u00f6verv\u00e4gande del storv\u00e4xta och p\u00e5tr\u00e4ffas bara i Nordamerika och \u00d6stasien. De mest t\u00e5liga hickoryarterna \u00e4r nordamerikanska och av dem \u00e4r skidhickoryn en av de allra t\u00e5ligaste. I sina hemtrakter kan den bli \u00f6ver 30 meter h\u00f6g men blir mindre om den odlas. Hickoryarterna h\u00f6r till valn\u00f6tsv\u00e4xterna (Juglandaceae<\/em>) och producerar n\u00f6tter av vilka en del \u00e4r \u00e4tbara, vilket \u00e4r fallet med skidhickoryns frukter. En del av hickoryarterna producerar mycket tanninrika n\u00f6tter som endast l\u00e4mpar sig f\u00f6r djur. Den senaste tiden har pekann\u00f6ten blivit bekant \u00e4ven hos oss och det \u00e4r en annan hickoryarts (C. illinoensis<\/em>) frukt. Ocks\u00e5 den arten har planterats i Nackb\u00f6le.<\/p>\n\n\n\n

En \u00e4ldre generation kanske minns hickoryskidor fr\u00e5n sin ungdom. Det mycket anv\u00e4ndbara, h\u00e5llbara och elastiska virket anv\u00e4nds fortfarande f\u00f6r bland annat verktygsskaft. I Nordamerika \u00e4r det hickory som ger \u201dden enda r\u00e4tta” smaken n\u00e4r man r\u00f6ker fisk och k\u00f6tt.<\/p>\n\n\n\n

I Finland har skidhickoryn i ett hundra \u00e5r odlats som en raritet och f\u00f6rekommer fr\u00e4mst i samlingar, men man k\u00e4nner inte till n\u00e5gra gamla tr\u00e4d hos oss.<\/p>\n\n\n\n

Gr\u00e5 valn\u00f6t Juglans cinerea<\/em><\/h4>\n\n\n\n

Globalt k\u00e4nner man till cirka 20 valn\u00f6tsarter. Vilda f\u00f6rekommer de i Asien och Nord- och Mellanamerika. Den mest k\u00e4nda valn\u00f6tsarten hos oss \u00e4r antagligen valn\u00f6t (J. regia<\/em>), vilket kanske beror p\u00e5 att sj\u00e4lva n\u00f6tterna \u00e4r b\u00e5de h\u00e4lsosamma och l\u00e4ckra.<\/p>\n\n\n\n

I Finland har man odlat gr\u00e5 valn\u00f6t sedan Pehr Kalms dagar p\u00e5 1700-talet; Kalm \u2013 en av Carl von Linn\u00e9s elever \u2013 h\u00e4mtade fr\u00f6n fr\u00e5n Nordamerika 1751. Gr\u00e5 valn\u00f6t utvecklas till ett tr\u00e4d med bred krona och stora sammansatta blad som i synnerhet p\u00e5 h\u00f6sten \u00e4r exotiska eftersom de f\u00e5r en gul h\u00f6stf\u00e4rg om tr\u00e4det har en bra v\u00e4xtplats.<\/p>\n\n\n\n

Gr\u00e5 valn\u00f6t har frukter med klibbigt skal som f\u00e4rgar fingrarna gula. Sj\u00e4lva n\u00f6tterna \u00e4r visserligen \u00e4tbara men har s\u00e5 tjockt skal att det kr\u00e4vs ordentligt med kraft eller n\u00e5got redskap f\u00f6r att f\u00e5 fram dem.<\/p>\n\n\n\n

Tilia monticola<\/em><\/h4>\n\n\n\n

Enligt en uppfattning finns det flera lindarter i Nordamerika, enligt en annan \u00e5sikt endast en; svartlind (T. americana<\/em>). Forskarna \u00e4r n\u00e4mligen fortfarande inte eniga om antalet nordamerikanska lindarter eftersom de alla i s\u00e5 h\u00f6g grad liknar varandra. Svartlinden f\u00f6rekommer i hela \u00f6stra Nordamerika, men i de syd\u00f6stra delarna av detta omr\u00e5de har man identifierat flera former \u2013 ibland beskrivna som separata arter \u2013 s\u00e5som den h\u00e4r presenterade Tilia monticola<\/em>, som inte har ett svenskt namn.<\/p>\n\n\n\n

Ett gemensamt drag f\u00f6r de nordamerikanska lindarna \u00e4r de mycket stora bladen. Detta \u00e4r ocks\u00e5 fallet med det unga tr\u00e4d som presenteras h\u00e4r. Kanske det faktiskt ligger n\u00e5got i tales\u00e4ttet att allting \u00e4r stort i Amerika.<\/p>\n\n\n\n

I Finland odlas de nordamerikanska lindarna s\u00e4llan. Enstaka planterade exemplar har dock p\u00e5tr\u00e4ffats i st\u00e4derna i s\u00f6dra Finland, kanske har de hamnat h\u00e4r av misstag tillsammans med annat plantmaterial. Orsaken till att man antar att de planterats av misstag \u00e4r att planerarna knappast med avsikt har valt storbladiga tr\u00e4d som inte t\u00e5l h\u00e5rd vind s\u00e4rskilt bra.<\/p>\n\n\n\n

Paraplymagnolia Magnolia tripetala<\/em><\/h4>\n\n\n\n

Magnolierna h\u00f6r till den absoluta eliten i v\u00e4xtv\u00e4rlden om man t\u00e4nker p\u00e5 vacker blomning och blommornas storlek. Vilda f\u00f6rekommer de endast i \u00d6stasien och Nordamerika.<\/p>\n\n\n\n

I Finland har magnolierna alltid ansetts vara k\u00e4nsliga och har fram tills alldeles nyligen varit s\u00e4llsynta i tr\u00e4dg\u00e5rdar. De senaste \u00e5ren har man emellertid med viss framg\u00e5ng kunnat pr\u00f6va p\u00e5 flera magnoliaarter och magnoliasorter.<\/p>\n\n\n\n

En av de allra mest exotiska arterna som numera trivs hos oss \u00e4r den nordamerikanska paraplymagnolian. Den har f\u00e5tt sitt namn av de v\u00e4ldiga bladen som kan bli n\u00e4stan trettio centimeter stora och som h\u00e4nger likt paraplyer. Efter att bladen har slagit ut blommar paraplymagnolian med stora vita blommor. Den motbjudande lukten \u2013 som p\u00e5minner om n\u00e4ckrosens \u2013 \u00e4r emellertid en besvikelse; normalt sprider magnolierna en ljuvlig doft som \u00e4r lika fin som blommornas utseende.<\/p>\n\n\n\n<\/div><\/details>\n\n\n\n

6<\/b> Europa<\/h2>\n\n\n\n

I denna sektion har exempel p\u00e5 s\u00e5dana tr\u00e4d och buskar fr\u00e5n den europeiska kontinenten planterats som inte f\u00f6rekommer naturligt i Finland. Tr\u00e4den och buskarna f\u00f6r den europeiska sektionen m\u00e5ste v\u00e4ljas omsorgsfullt f\u00f6r att de ska klara av den finska vintern. V\u00e4xtens ursprung blir d\u00e5 viktigt. F\u00f6r sydliga v\u00e4xter trivs inte hos oss. De stora l\u00f6vtr\u00e4den i denna sektion \u00e4r exempel p\u00e5 naturliga tr\u00e4dslag i lundar: skogsl\u00f6nnar, klibbalar, skogsekar och v\u00e5rtbj\u00f6rkar.<\/p>\n\n\n\n

Europeiska tr\u00e4d och buskar har odlats hos oss \u00e4nda sedan 1700-talet, men de har inte alltid trivts s\u00e5 bra. Den senaste tidens varmare klimat har gjort det m\u00f6jligt att odla m\u00e5nga arter med gott resultat.<\/p>\n\n\n\n

Europeiska tr\u00e4d och buskar f\u00e5r vanligen inte lika praktfulla h\u00f6stf\u00e4rger som arter fr\u00e5n andra kontinenter. I synnerhet r\u00f6da h\u00f6stf\u00e4rger \u00e4r s\u00e4llsynta i den europeiska floran.<\/p>\n\n\n\n

Information om Europasektions v\u00e4xter<\/h3><\/summary>\n
\n\n\n\n

Ek Quercus robur<\/em><\/h4>\n\n\n\n

Eken (som \u00e4ven kallas skogsek, vanlig ek, sommarek och stj\u00e4lkek) \u00e4r ett av de \u00e4dla l\u00f6vtr\u00e4d som alla k\u00e4nner till hos oss. I Finland f\u00f6rekommer eken vild fr\u00e4mst i ett smalt b\u00e4lte l\u00e4ngst i sydv\u00e4st, men odlad trivs den betydligt l\u00e4ngre norrut. Till och med arboretet i Torne\u00e5 har en ek.<\/p>\n\n\n\n

Eken f\u00f6rekommer i hela Europa och norra gr\u00e4nsen f\u00f6r dess utbredningsomr\u00e5de g\u00e5r fr\u00e5n S:t Petersburg till strax sydost om Moskva. Under svenska tiden \u00e4gdes ekarna i Finland av kronan och de b\u00e4sta ekstammarna anv\u00e4ndes till att bygga skepp. Till all lycka f\u00e4lldes inte alla stora ekar. De st\u00f6rsta uppm\u00e4tta ekarna i Finland har en stamomkrets p\u00e5 \u00f6ver sex meter.<\/p>\n\n\n\n

Eken \u00e4r ett av de mest l\u00e5nglivade vilda l\u00f6vtr\u00e4den vi har. \u00c4ven om den inte s\u00e4gs vara s\u00e4rskilt kr\u00e4vande vad g\u00e4ller v\u00e4xtunderlagets b\u00f6rdighet trivs den b\u00e4st p\u00e5 frodiga, genomsl\u00e4ppliga marker. Eken sprids av bland annat n\u00f6tskrikan. Den hittar garanterat de ollonproducerande ekarna och samlar sk\u00f6rden i f\u00f6rr\u00e5d, d\u00e4r ollonen ofta b\u00f6rjar gro d\u00e5 den uppenbart tankspridda f\u00e5geln gl\u00f6mmer var den har sina f\u00f6rr\u00e5d.<\/p>\n\n\n\n

I Nackb\u00f6le finns det \u00e5tminstone tv\u00e5 olika typer av ekar. H\u00e4r, och till exempel i all\u00e9n p\u00e5 Kungseksv\u00e4gen, v\u00e4xer en typ som utvecklas v\u00e4l och som skapar fylliga ollon. H\u00e4r och d\u00e4r f\u00f6rekommer ocks\u00e5 slankare ekar som inte har trivts lika bra och som har mer \u00e4ggrunda ollon. Det s\u00e4gs att Jakob Kavaleff skaffade tr\u00e4dfr\u00f6n p\u00e5 sina utlandsresor. Det \u00e4r m\u00f6jligt att b\u00e5da ekbest\u00e5nden i Nackb\u00f6le har sitt ursprung i hans anskaffningar. Ekarna i Nackb\u00f6le \u00e4r knappast vildv\u00e4xande, utan Kavaleff torde ha planterat de ursprungliga tr\u00e4den.<\/p>\n\n\n\n

Tyskoxel Sorbus torminalis<\/em><\/h4>\n\n\n\n

Vid f\u00f6rsta anblicken p\u00e5minner den europeiska tyskoxeln inte alls om en r\u00f6nn (trots att det finska namnet \u2019etel\u00e4npihlaja\u2019 antyder det); bladen \u00e4r sammanh\u00e4ngande och s\u00e4reget flikade. N\u00e4r tr\u00e4det blommar ser man \u00e4nd\u00e5 att det h\u00f6r till r\u00f6nnsl\u00e4ktet. B\u00e4ren mognar sent p\u00e5 h\u00f6sten och har en gr\u00f6n- eller brunskiftande f\u00e4rg. Tyv\u00e4rr hinner de knappast mogna i Nackb\u00f6le, s\u00e5 vi kan inte testa om de \u00e4tbara b\u00e4ren verkligen p\u00e5minner om dadlar i smaken, som det p\u00e5st\u00e5s.<\/p>\n\n\n\n

Tyskoxeln f\u00f6rekommer i hela Kontinentaleuropa. Den \u00e4r vanligen enstammig och kan bli upp till 25 meter h\u00f6g och f\u00e5 en bred krona.<\/p>\n\n\n\n

Harar och kaniner l\u00e4mnar r\u00f6nnen (S. aucuparia<\/em>) i fred, uppenbarligen gillar de inte smaken. Tyskoxeln har d\u00e4remot lockat harar att till och med kl\u00e4ttra \u00f6ver skyddsn\u00e4t f\u00f6r att kunna smaka p\u00e5 denna l\u00e4ckerhet. Man har d\u00e4rf\u00f6r varit tvungen att montera upp h\u00f6gre skyddsn\u00e4t f\u00f6r de tre tyskoxlarna i Nackb\u00f6le \u2013 s\u00e5 lockande \u00e4r barken. Tyskoxeln h\u00f6r till de ursprungliga arterna i Nackb\u00f6le, men de exemplar som Kavaleff i tiderna planterade finns nog inte kvar.<\/p>\n\n\n\n

Acer platanoides<\/em> \u2019Paldiski\u2019<\/h4>\n\n\n\n

Paldiski \u00e4r en stad vid Estlands nordv\u00e4stra kust. D\u00e4r hittades denna speciella flikbladiga form av skogsl\u00f6nn som man f\u00f6rst nyligen har b\u00f6rjat odla kommersiellt.<\/p>\n\n\n\n

Man k\u00e4nner till ett halvdussin olika former av flikbladiga skogsl\u00f6nnar. De \u00e4ldsta av dem har odlats i \u00f6ver 300 \u00e5r. \u00c4ven i Nackb\u00f6le har man planterat tre olika former. Flikbladigheten \u00e4r \u00e4rftlig. Om ytan p\u00e5 bladen d\u00e4r fotosyntesen sker \u00e4r mindre leder det vanligen till ett mindre tr\u00e4d.<\/p>\n\n\n\n

Flikbladigheten hos denna sort \u00e4r mycket avvikande och det finns inte vuxna tr\u00e4d ens i Estland eftersom en lastbil enligt uppgift ska ha backat p\u00e5 det ursprungliga tr\u00e4det. Lyckligtvis hade man hunnit ta till vara f\u00f6r\u00f6kningsmaterial. Tr\u00e4dets slutliga storlek visar sig n\u00e4r tr\u00e4det v\u00e4xer upp h\u00e4r \u2013 f\u00f6rhoppningsvis \u00e4nnu i flera decennier.<\/p>\n\n\n\n

Prunus avium<\/em> \u2019Plena\u2019<\/h4>\n\n\n\n

S\u00f6tk\u00f6rsb\u00e4r \u00e4r en europeisk k\u00f6rsb\u00e4rsart som p\u00e5tr\u00e4ffas vild s\u00e5 l\u00e5ngt norrut som i Danmark. Eftersom de r\u00f6da sm\u00e5 k\u00f6rsb\u00e4ren \u00e4r speciellt popul\u00e4ra bland f\u00e5glar kallas den ocks\u00e5 f\u00e5gelb\u00e4r. B\u00e4ren \u00e4r vanligen n\u00e5got sura men d\u00e5 och d\u00e5 uppst\u00e5r best\u00e5nd med mycket s\u00f6ta b\u00e4r.<\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r bladen sl\u00e5r ut blommar s\u00f6tk\u00f6rsb\u00e4ret med vita blommor som i vuxna tr\u00e4d p\u00e5 ett soligt st\u00e4lle kan skapa ett veritabelt blomstermoln under n\u00e5gra dagar. Den fylldblommiga form som presenteras h\u00e4r \u00e4r verkligt vacker n\u00e4r den blommar \u2013 i synnerhet om man har m\u00f6jlighet att se den underifr\u00e5n. De fyllda blommorna h\u00e4nger n\u00e4mligen likt klockor och \u00f6ppnar sig ned\u00e5t. S\u00f6tk\u00f6rsb\u00e4rets h\u00f6stf\u00e4rg kan vara verkligt ansl\u00e5ende med alla t\u00e4nkbara nyanser av gult, orange och r\u00f6tt.<\/p>\n\n\n\n

Den fylldblommiga formen anses k\u00e4nsligare \u00e4n sj\u00e4lva arten som inte heller har rykte om sig att vara det mest t\u00e5liga k\u00f6rsb\u00e4ret hos oss. Endast i s\u00f6dra Finland kan man lita p\u00e5 att den trivs.<\/p>\n\n\n\n

Bok Fagus sylvatica<\/em><\/h4>\n\n\n\n

Boksl\u00e4ktet omfattar f\u00e4rre \u00e4n 20 arter i Europa, \u00f6stra Asien och Nordamerika. Bokens naturliga utbredningsomr\u00e5de str\u00e4cker sig inte \u00e4nda till Finland, men redan i s\u00f6dra Sverige f\u00f6rekommer bokskogar.<\/p>\n\n\n\n

Arten f\u00f6rekommer i hela Kontinentaleuropa och bildar de bekanta skogarna som p\u00e5 sommaren \u00e4r mycket skuggiga; efter v\u00e5raspekten f\u00f6refaller det inte v\u00e4xa just n\u00e5gonting under tr\u00e4den. Boken blir mycket stor med ett virke som \u00e4r anv\u00e4ndbart f\u00f6r m\u00e5nga \u00e4ndam\u00e5l. De flesta av oss har utan att veta om det kommit i personlig kontakt med materialet eftersom bok anv\u00e4nds f\u00f6r glasspinnar av tr\u00e4.<\/p>\n\n\n\n

I Finland odlades boken redan under den svenska tiden, men d\u00e5 trivdes den inte hos oss. Den senaste tiden har boken emellertid visat sig fullt t\u00e5lig i till exempel Helsingforstrakten. Staden har planterat boktr\u00e4d b\u00e5de i parker och \u2013 i sm\u00e5 m\u00e4ngder och f\u00f6rs\u00f6kssyfte \u2013 i stadsskogarna.<\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 Kavaleffs tid fanns det veterligen inte boktr\u00e4d i Nackb\u00f6le. De nuvarande planteringarna i den europeiska sektionen innefattar tre olika naturliga best\u00e5nd. Dessutom har man planterat ett tiotal olika former eller sorter av bok i Nackb\u00f6le.<\/p>\n\n\n\n

Persisk ek Quercus macranthera<\/em><\/h4>\n\n\n\n

Globalt k\u00e4nner man till sammanlagt cirka 500 ekarter. Av dessa f\u00f6rekommer endast en art naturligt i Finland; persisk ek (Quercus robur<\/em>). Dessutom kan man hos oss \u2013 i synnerhet numera \u2013 med varierande framg\u00e5ng odla n\u00e4stan tjugo olika ekarter. En av de mest exotiska bland dem som trivs hos oss \u00e4r persisk ek, som h\u00e4rstammar fr\u00e5n norra Iran och Kaukasus.<\/p>\n\n\n\n

Det \u00e4r l\u00e4tt att skilja p\u00e5 persisk ek och vanlig ek; den f\u00f6rstn\u00e4mnda har mycket h\u00e5riga skott. Persisk ek \u00e4r mycket s\u00e4llsynt i Finland \u2013 man k\u00e4nner endast till ett tiotal tr\u00e4d i hela landet och de har alla planterats de allra senaste \u00e5ren. Arten har emellertid redan tidigare odlats hos oss. I cirka fyrtio \u00e5r v\u00e4xte ett exemplar i Helsingfors universitets botaniska tr\u00e4dg\u00e5rd i Kajsaniemi, men det f\u00f6rfr\u00f6s 1940 under vinterkriget. Det unga tr\u00e4det i Nackb\u00f6le \u00f6nskar vi framg\u00e5ng och h\u00f6g \u00e5lder, d\u00e4r det st\u00e5r skyddat p\u00e5 en frodig v\u00e4xtplats.<\/p>\n\n\n\n

Kaukasisk vingn\u00f6t Pterocarya fraxinifolia<\/em><\/h4>\n\n\n\n

Vingn\u00f6tterna \u00e4r n\u00e4ra sl\u00e4kt med valn\u00f6tter (Juglans<\/em>) och f\u00f6rekommer naturligt i fr\u00e4mst Asien. Den enda vingn\u00f6tsarten som ocks\u00e5 f\u00f6rekommer i Kaukasien och syd\u00f6stra Europa \u00e4r den kaukasiska vingn\u00f6ten som presenteras h\u00e4r.<\/p>\n\n\n\n

Vanligen \u00e4r kaukasisk vingn\u00f6t ett flerstammigt, hos oss ofta busklikt tr\u00e4d. Bladen \u00e4r sammansatta p\u00e5 samma s\u00e4tt som r\u00f6nnblad men mycket st\u00f6rre. Namnet har vingn\u00f6tterna f\u00e5tt av frukterna; sm\u00e5 vingf\u00f6rsedda n\u00f6tter som h\u00e4nger som smycken i vackra klasar i tr\u00e4dets grenar. De sm\u00e5 n\u00f6tterna \u00e4r knappast \u00e4tbara.<\/p>\n\n\n\n

Kaukasisk vingn\u00f6t har varit k\u00e4nslig hos oss och f\u00f6r att egenskaperna hos det best\u00e5nd som presenteras h\u00e4r ska vara s\u00e5 v\u00e4l l\u00e4mpade f\u00f6r Norden som m\u00f6jligt har det valts till odling i Sverige. Det ska bli intressant att se hur den trivs hos oss.<\/p>\n\n\n\n

Skogsl\u00f6nn Acer platanoides<\/em><\/h4>\n\n\n\n

Den f\u00f6r alla bekanta skogsl\u00f6nnen h\u00f6r till v\u00e5ra \u00e4dla l\u00f6vtr\u00e4d tillsammans med ask (Fraxinus excelsior<\/em>), ek (Quercus robur<\/em>), lind (Tilia cordata<\/em>) samt vres- och skogsalm (Ulmus laevis<\/em>, U. glabra<\/em>). \u00c4ven om skogsl\u00f6nnen v\u00e4xer naturligt hos oss s\u00e5 \u00e4r det sv\u00e5rt att visa vilka av l\u00f6nnarna som verkligen \u00e4r ursprungliga och vilka som har spritt sig till f\u00f6ljd av m\u00e4nskligt inflytande. I gynnsamma f\u00f6rh\u00e5llanden sprids skogsl\u00f6nnen mycket effektivt via fr\u00f6n, och som ungt tr\u00e4d t\u00e5l den bra skuggan av till exempel granar.<\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r det g\u00e4ller h\u00f6stf\u00e4rger \u00e4r skogsl\u00f6nnen ett av v\u00e5ra finaste tr\u00e4d. Den f\u00e5r vanligen en gul eller gulorange h\u00f6stskrud som varierar i styrka fr\u00e5n \u00e5r till \u00e5r. De fula fl\u00e4ckar som svampen l\u00f6nntj\u00e4rfl\u00e4ck bildar p\u00e5 bladen \u00e4r inte skadliga f\u00f6r tr\u00e4det. F\u00f6rmultnande l\u00f6nnblad \u00e4r inte jordf\u00f6rb\u00e4ttrande eftersom f\u00f6rnan fr\u00e5n l\u00f6nn \u00e4r sur; p\u00e5 denna punkt skiljer sig l\u00f6nnen fr\u00e5n m\u00e5nga andra l\u00f6vtr\u00e4d.<\/p>\n\n\n\n

I Finland \u00e4r skogsl\u00f6nnen r\u00e4tt kortlivad eftersom den n\u00e4stan utan undantag besv\u00e4ras av olika r\u00f6tsvampar n\u00e4r den odlas, och trots att l\u00f6nnen i \u00f6vrigt har h\u00e5rt virke s\u00e5 f\u00f6rsvagas den av svamparna s\u00e5 att tr\u00e4det ofta kuvas redan vid hundra \u00e5rs \u00e5lder.<\/p>\n\n\n\n

Skogslinden har valts till Helsingfors \u201deget\u201d tr\u00e4d. Den f\u00f6rekommer i hela Kontinentaleuropa \u00e4nda till Ukraina och Vitryssland, men inte p\u00e5 de brittiska \u00f6arna eller Pyreneiska halv\u00f6n.<\/p>\n\n\n\n

Turkhassel Corylus colurna<\/em><\/h4>\n\n\n\n

Turkhassel \u00e4r den mest storv\u00e4xta och enda tr\u00e4dlika arten i hasselsl\u00e4ktet (Corylus<\/em>). Alla de andra cirka tio arterna \u00e4r buskar. Turkhassel h\u00e4rstammar fr\u00e5n ett omr\u00e5de som str\u00e4cker sig fr\u00e5n syd\u00f6stra Europa till Mindre Asien. Den har en uppseendev\u00e4ckande askgr\u00e5 och korkaktig bark som \u00e4r mycket dekorativ. Grenarna \u00e4r korta medan v\u00e4xts\u00e4ttet \u00e4r mycket symmetriskt och regelbundet. I sina hemtrakter kan tr\u00e4det bli \u00f6ver 20 meter h\u00f6gt, men i Finland torde det bli mindre.<\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 grund av de ovan beskrivna egenskaperna har turkhassel ofta anv\u00e4nts som gatutr\u00e4d i europeiska st\u00e4der, bland annat i Sverige. Den finns p\u00e5 prov i Helsingfors stads gatutr\u00e4dsarboretum i Botby\u00e5sen. I Finland \u00e4r turkhasseln mycket s\u00e4llsynt; det \u00e4r f\u00f6rst de senaste \u00e5ren \u2013 i och med klimatf\u00f6r\u00e4ndringarna \u2013 man har f\u00f6rs\u00f6kt b\u00f6rja odla den h\u00e4r.<\/p>\n\n\n\n

Bohuslind Tilia platyphyllos<\/em><\/h4>\n\n\n\n

Man k\u00e4nner totalt till \u00f6ver 40 lindarter i v\u00e4rlden. I Finland odlas endast ett f\u00e5tal av dessa och bara en art, lind \u2013 \u00e4ven kallad skogslind \u2013 (T. cordata<\/em>), f\u00f6rekommer naturligt h\u00e4r. M\u00e5nga har kanske sett bohuslinden utan att veta det eftersom den i parkplanteringar i Helsingfors och andra st\u00e4der anv\u00e4nds tillsammans med v\u00e5rt vanligaste parktr\u00e4d, parklinden (Tilia<\/em> x europaea<\/em>).<\/p>\n\n\n\n

Till och med f\u00f6r experter \u00e4r lindarna sv\u00e5ra att identifiera. Bohuslinden \u00e4r emellertid en av de l\u00e4ttast identifierbara lindarterna p\u00e5 grund av de h\u00e5riga bladen och \u00e5rsskotten. Den blommar i b\u00f6rjan av juli som den f\u00f6rsta av lindarna. Blommorna \u00e4r gulvita, r\u00e4tt stora och \u2013 som lindblommor brukar vara \u2013 doftande. Lindarna \u00e4r utm\u00e4rkta nektarv\u00e4xter.<\/p>\n\n\n\n

I Nackb\u00f6le finns bohuslindar av olika typer och \u00e5ldrar. I sektionen f\u00f6r Nordamerika v\u00e4xer n\u00e5gra gamla tr\u00e4d planterade av Kavaleff, p\u00e5 andra h\u00e5ll i arboretet finns yngre individer, s\u00e5som h\u00e4r i sektionen f\u00f6r Europa; ett tr\u00e4d planterat p\u00e5 1990-talet. Inte l\u00e5ngt fr\u00e5n det st\u00e5r tv\u00e5 tr\u00e4d planterade p\u00e5 2010-talet. Studerar man dem n\u00e4rmare kan man se att de alla \u00e4r n\u00e5got olika i fr\u00e5ga om beh\u00e5ring och f\u00e4rg p\u00e5 skotten. De \u00e4r \u00e4nd\u00e5 alla bohuslindar fr\u00e5n Kontinentaleuropa.<\/p>\n\n\n\n

Lundalm Ulmus minor<\/em><\/h4>\n\n\n\n

Lundalm p\u00e5tr\u00e4ffas vild redan i s\u00f6dra Sverige d\u00e4r den f\u00f6rekommer i l\u00f6vskogar tillsammans med skogsalm (U. glabra<\/em>). Den sirliga lundalmen blir inte lika stor som den hos oss allm\u00e4nnare skogsalmen. Odlad blir den \u00e4nnu mindre, men \u00e4nd\u00e5 gott och v\u00e4l s\u00e5 stor som till exempel gr\u00e5al.<\/p>\n\n\n\n

Lundalmen \u00e4r ett exempel p\u00e5 l\u00f6vtr\u00e4dsarter som f\u00f6rekommer i f\u00f6rh\u00e5llanden som bara \u00e4r n\u00e5got gynnsammare \u00e4n hos oss. I framtiden kan dessa arter tack vare klimatf\u00f6r\u00e4ndringarna allt b\u00e4ttre anpassa sig till nya f\u00f6rh\u00e5llanden. Tillsvidare \u00e4r lundalmen s\u00e4llsynt hos oss och trivs endast i de mest gynnsamma delarna av landet.<\/p>\n\n\n\n

Fl\u00e4der Sambucus nigra<\/em><\/h4>\n\n\n\n

Den europeiska fl\u00e4dern avviker fr\u00e5n den hos oss allm\u00e4nna druvfl\u00e4dern (S. racemosa<\/em>) \u2013 som ocks\u00e5 h\u00e4rstammar fr\u00e5n Europa \u2013 p\u00e5 grund av de \u00e4tbara blommorna och b\u00e4ren.<\/p>\n\n\n\n

Fl\u00e4dern f\u00f6rekommer vild i s\u00f6dra Sverige men \u00e4r hos oss r\u00e4tt k\u00e4nslig som tr\u00e4dg\u00e5rdsv\u00e4xt och har inte s\u00e5 mycket att erbjuda rent estetiskt. Av blommorna kan man g\u00f6ra fl\u00e4derblomssaft och senare kan man koka fl\u00e4dersaft av b\u00e4ren. Till skillnad fr\u00e5n druvfl\u00e4dern skickar fl\u00e4dern inte rotskott och \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r enklare att h\u00e5lla i schack.<\/p>\n\n\n\n<\/div><\/details>\n<\/div><\/div>\n\n\n

\n \n

Naturstigens informationstavlor<\/h2>\n <\/summary>\n