{"id":3430,"date":"2021-01-07T14:09:36","date_gmt":"2021-01-07T12:09:36","guid":{"rendered":"https:\/\/helsinginpuistot.fi\/hp\/?p=3430"},"modified":"2026-03-20T15:48:38","modified_gmt":"2026-03-20T13:48:38","slug":"tullisaaren-kartanopuisto","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/vihreatsylit.fi\/sv\/tullisaaren-kartanopuisto\/","title":{"rendered":"Herrg\u00e5rds­parken i Turholm"},"content":{"rendered":"\n

Omr\u00e5de med kulturhistorisk betydelse<\/h2>\n\n\n\n

Turholmen ing\u00e5r ocks\u00e5 i en kedja av herrg\u00e5rdsparker i \u00f6stra Helsingfors, som dessutom innefattar Br\u00e4nd\u00f6, Deger\u00f6, Herton\u00e4s, Str\u00f6ms och Stansvik. Herrg\u00e5rdsparken i Turholm \u00e4r ett kulturhistoriskt, tr\u00e4dg\u00e5rdsarkitektoniskt och landskapsm\u00e4ssigt v\u00e4rdefullt skyddsobjekt. Parken \u00e4r ocks\u00e5 en nationellt betydelsefull kulturhistorisk milj\u00f6, en av de mest representativa och b\u00e4st bevarade landskapsparkerna i Finland. D\u00e4rf\u00f6r har principerna f\u00f6r skyddet och upprustningen av parken fastst\u00e4llts i detaljplanen.<\/p>\n\n\n\n

Turholms historia<\/h2>\n\n\n\n

Namnet Turholm anknyter inte till tullen, s\u00e5 som det finska namnet \u201dTullisaari\u201d antyder, utan mer sannolikt till det gamla svenska mansnamnet \u201dTulo\u201d; i k\u00e4llor fr\u00e5n 1500-talet kallas omr\u00e5det \u201dTulo holm\u201d. D\u00e5 syftade namnet p\u00e5 en liten holme utanf\u00f6r norra kusten, som senare p\u00e5 grund av landh\u00f6jningen v\u00e4xte ihop med Deger\u00f6. Det d\u00e5varande sundet mellan holmen och fastlandet kan fortfarande ses i form av en tydlig dal som g\u00e5r genom Turholmsparken. I omr\u00e5det har man bland annat brutit kalk.<\/p>\n\n\n\n

Turholms klarlagda historia str\u00e4cker sig tillbaka till 1500-talet. Turholm har haft flera \u00e4gare, men den mest intressanta perioden b\u00f6rjade 1837, d\u00e5 kommerser\u00e5det, konsul Henrik Borgstr\u00f6m<\/a> (1799\u20131883) bosatte sig d\u00e4r. Borgstr\u00f6m kan ocks\u00e5 kallas Helsingforsparkernas fader; Brunnsparken och badanl\u00e4ggningen var hans verk, och han var verksam i T\u00f6l\u00f6 parkbolag som utvecklade parkerna i Djurg\u00e5rden. Borgstr\u00f6m deltog \u00e4ven aktivt i Helsingfors kulturliv och r\u00f6rde sig i samma kretsar som Topelius, Runeberg, Snellman, Cygnaeus och Pacius, vilka alla var omtyckta sommarg\u00e4ster i Turholm. Enligt det ursprungliga avtalet skulle Borgstr\u00f6m arrendera marken i 45 \u00e5r, men som en hedersbetygelse f\u00f6r kommerser\u00e5dets kommunala verksamhet samtyckte den kejserliga senaten 1878 till att byta ut Turholm mot det hemman som Borgstr\u00f6m \u00e4gde i Esbo och p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt blev han Turholms \u00e4gare.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Den romantiska parkdesignen i Turholm inneh\u00e5ller b\u00e5de detaljer och dramatiska vyer Tuulikki Holopainen<\/em><\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Liksom m\u00e5nga av sina samtida hade Henrik Borgstr\u00f6m en romantisk inst\u00e4llning till naturen. Under sin tid i England hade han blivit f\u00f6rtjust i engelska parker. Den r\u00e5dande uppfattningen var att naturen var ett landskap som m\u00e4nniskan hade f\u00f6r\u00e4dlat f\u00f6r att kunna ta sig promenader och njuta av vackra vyer. Enligt engelsk f\u00f6rebild f\u00f6rs\u00e5gs Turholmsparken med ett t\u00e4tt n\u00e4tverk av stigar, och planteringarna grupperades s\u00e5 att man fr\u00e5n parken hade utsikt mot havet och \u00f6arna. Utspridda i parken fanns lusthus och utsiktsplatser, ett par badhus och en bowlingbana. Paret Borgstr\u00f6m byggde ocks\u00e5 en omfattande nyttotr\u00e4dg\u00e5rd, d\u00e4r l\u00f6vhyddor och h\u00e4ckavgr\u00e4nsade utrymmen bildade angen\u00e4ma vistelseplatser. \u00c4ven ett orangeri \u2013 dvs. ett v\u00e4xthus \u2013 h\u00f6rde till d\u00e5 man anlade en nyttotr\u00e4dg\u00e5rd vid denna tid.<\/p>\n\n\n\n

Borgstr\u00f6m best\u00e4llde veterligen inte n\u00e5gon plan f\u00f6r parken, utan b\u00e5de planerade och l\u00e4t bygga den sj\u00e4lv. Sk\u00f6tseln av Turholm kr\u00e4vde en ansenlig personal under Borgstr\u00f6ms tid. Vid sidan av tr\u00e4dg\u00e5rden sk\u00f6tte personalen boskapet, jordbruket och naturligtvis ocks\u00e5 familjen Borgstr\u00f6m och deras g\u00e4ster.<\/p>\n\n\n\n

Villorna i Turholm<\/h2>\n\n\n\n

Under 1870- och 1880-talet byggdes varsin villa i parken till tre av Henrik Borgstr\u00f6ms 11 barn. Villorna ritades av Borgstr\u00f6ms sv\u00e4rson, den ber\u00f6mda arkitekten Theodor Decker (1838\u20131899). Den f\u00f6rsta av villorna byggdes 1870 f\u00f6r statsmannen, kommerser\u00e5d Leonard Borgstr\u00f6m (1832\u20131907) och hans familj. Villan l\u00e5g vid den v\u00e4stra stranden av den \u00f6stra udden. Den ursprungliga g\u00e5rdsplanen och husets stenfot har gr\u00e4vts fram vid senare renoveringar av parken. Man har ocks\u00e5 hittat graven efter familjens hund. Leonard hade studerat i England och var gift med engelskan Alice Travers. D\u00e4rf\u00f6r st\u00e5r det p\u00e5 gravstenen p\u00e5 engelska \u201dFaithful little Tim\u201d \u2013 trogne lille Tim.<\/p>\n\n\n\n

\n
\"\"
Under Borgstr\u00f6ms tid planterades rudor i dammen i Turholm, och de finns d\u00e4r \u00e4n idag Marli Masalin<\/em><\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n
\"\"
I dammen framf\u00f6r Aino Ackt\u00e9s villa l\u00e5g ett kalkbrott p\u00e5 1500-talet Marli Masalin<\/em><\/figcaption><\/figure>\n<\/div><\/div>\n\n\n\n

I den centrala delen av den \u00f6stra udden, intill Leonards villa, byggdes en villa f\u00f6r Henriks dotter Emelie och hennes man Julius af Lindfors (1831\u20131903), mannen bakom Vintertr\u00e4dg\u00e5rden. Idag \u00e4r byggnaden k\u00e4nd som Aino Ackt\u00e9s villa.<\/p>\n\n\n\n

\u201dDeckerska villan\u201d byggdes f\u00f6r Henriks dotter Adele och hennes man Theodor Decker \u2013 som naturligtvis ritade \u00e4ven denna villa \u2013 och ligger i n\u00e4rheten av huvudbyggnaden. Adele ville bo n\u00e4ra sin mor f\u00f6r att kunna vinka till henne fr\u00e5n den egna balkongen. Villorna pr\u00e4glades av samtidens romantiska mode, men var trots det individuellt ritade, unika byggnader. Av villorna har Deckerska villan och Aino Ackt\u00e9s villa bevarats till v\u00e5ra dagar. P\u00e5 1970-talet t\u00e4nkte Borgstr\u00f6ms arvingar s\u00e4lja Deckerska villan till staden, men d\u00e5 de fick veta att staden planerade anv\u00e4nda villan till brandsl\u00e4cknings\u00f6vningar gav de upp tankarna p\u00e5 att s\u00e4lja den. Restaurering av Villa Decker b\u00f6rjade \u00e5r 2023. Arbetetet best\u00e4lldes av en privat \u00e4gare och den skall vara f\u00e4rdig \u00e5r 2024.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Stenfoten till huvudbyggnaden i Turholm, som brann ner 1958. Byggnaden anv\u00e4ndes som vilohem f\u00f6r arbetande kvinnor. I bakgrunden st\u00e5r Deckerska villan Tuulikki Holopainen<\/em><\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Leonard Borgstr\u00f6m, Julius af Lindfors och Theodor Decker och deras familjer \u00e4rvde de villor och den mark villorna hade byggts p\u00e5. Henrik Borgstr\u00f6ms \u00e4ldsta dotter Lina \u00e4rvde g\u00e5rdens huvudbyggnad med omgivning samt naturparken p\u00e5 den v\u00e4stra udden. Lina idkade v\u00e4lg\u00f6renhet och gifte sig aldrig. Hon testamenterade sin egendom till brorsdottern Selma Schulman (f\u00f6dd Borgstr\u00f6m). \u00c5r 1906 testamenterade Selma Schulman i sin tur det omr\u00e5de som hon \u00e4rvt till Helsingfors stad ”som \u00f6ppet rekreationsomr\u00e5de samt huvudbyggnaden j\u00e4mte omgivning f\u00f6r v\u00e4lg\u00f6rande \u00e4ndam\u00e5l”. Huvudbyggnaden anv\u00e4ndes sedan som vilohem f\u00f6r arbetande kvinnor och fick smeknamnet Pigero. Byggnaden brann ner 1958.<\/p>\n\n\n\n

Den r\u00f6da bakstugan och det r\u00f6da huset samt tr\u00e4dg\u00e5rdsm\u00e4starens hus p\u00e5 backen \u00e4r idag bost\u00e4der och hyrs ut av Helsingfors stads fastighetskontor. P\u00e5 den \u00f6stra udden l\u00e5g ett gammalt hemman, men av det finns endast stenfoten till en ladug\u00e5rd kvar. Den r\u00f6da s\u00e4desboden \u2013 \u00e4ven den antagligen ritad av Decker \u2013 har flyttats hit n\u00e5gon annanstans ifr\u00e5n.<\/p>\n\n\n\n

Aino Ackt\u00e9s villa 1901\u20131929<\/h2>\n\n\n\n

Aino Ackt\u00e9<\/a> (1876\u20131944), den mest ber\u00f6mda operas\u00e5ngerskan kring sekelskiftet 1900, och hennes f\u00f6rsta man Heikki Renvall (1872\u20131955) k\u00f6pte af Lindfors villa inklusive tomt samt Turholms g\u00e5rd och jordbruksomr\u00e5den av professorsfrun Signe (af Lindfors) Mittag-Leffrel \u00e5r 1901. Till hemmanet h\u00f6rde parken som omgav villan, en handelstr\u00e4dg\u00e5rd och ett gammalt s\u00e5 kallat militiebost\u00e4lle (milit\u00e4r tj\u00e4nstebostad) med ekonomibyggnader. \u00c4ven under Aino Ackt\u00e9s tid var livet i Turholm r\u00e4tt flott. Man ordnade ofta fester f\u00f6r den kulturella gr\u00e4ddan, d\u00e4r promenader i parken h\u00f6rde till begivenheterna.<\/p>\n\n\n\n

Jordbruket var besv\u00e4rligt f\u00f6r det oerfarna paret, s\u00e5 f\u00f6r att f\u00e5 hj\u00e4lp med att sk\u00f6ta g\u00e5rden anst\u00e4llde de agronom Lauri Kristian Relander<\/a> (1883\u20131942), som senare blev Finlands president. Familjen Ackt\u00e9-Renvall tillbringade somrarna i Turholm fr\u00e5n sekelskiftet till l\u00e5ngt in p\u00e5 1920-talet. N\u00e4r Aino Ackt\u00e9s och Heikki Renvalls \u00e4ktenskap uppl\u00f6stes, \u00f6verf\u00f6rdes g\u00e5rden p\u00e5 deras barn Glory (Lepp\u00e4nen) och Mies Renvall. \u00c5r 1929 s\u00e5ldes g\u00e5rden till Helsingfors stad p\u00e5 villkor att Aino Ackt\u00e9 fick bo i huset till sin d\u00f6d.<\/p>\n\n\n\n

I Helsingfors stads \u00e4go, f\u00f6rfall och upprustning<\/h2>\n\n\n\n

Bit f\u00f6r bit \u00f6vergick Turholm i stadens \u00e4go. I b\u00f6rjan av 1920-talet var Turholmsparken och byggnaderna i d\u00e5ligt skick, och parken utsatt f\u00f6r skadeg\u00f6relse. Turholmsparken b\u00f6rjade sk\u00f6tas av folkparksavdelningen vid stadens fastighetskontor, som hade grundats 1931, och blev en allm\u00e4n utflyktsplats som kunde n\u00e5s med turb\u00e5t. P\u00e5 1960- och 1970-talet fanns det till och med en campingplats i parken.<\/p>\n\n\n\n

Under denna tid revs flera byggnader i parken eftersom de var i s\u00e5 d\u00e5ligt skick. Ocks\u00e5 Aino Ackt\u00e9s villa fick l\u00e4nge f\u00f6rfalla som lagerlokal, men till all lycka genomf\u00f6rdes en byggnadshistorisk unders\u00f6kning p\u00e5 1980-talet, som visade hur v\u00e4rdefull byggnaden var. P\u00e5 Ainos dag 1985 presenterade inv\u00e5narna i omr\u00e5det ett initiativ enligt vilket villan skulle rustas upp till kammarmusiklokal. Detta skedde och n\u00e4r reparations- och konserveringsarbetet var f\u00e4rdigt 1987 \u00f6vertogs villan av Helsingfors stads kulturcentral. Senare \u00f6vertogs verksamheten i villan av privatpersoner. De h\u00e5rda vintrarna orsakade emellertid sv\u00e5ra fuktskador p\u00e5 villan och 2012 meddelade fastighetskontoret att villan skulle s\u00e4ljas. Villan r\u00e4ddades av EgenStad, som \u00e4r en projekt f\u00f6r delaktikg budjetering och initiativet gjordes av Laajasalo-Deger\u00f6 s\u00e4llskapet rf. F\u00f6rst gjorde man renoveringsplan \u00e5r 2019 och \u00e5r 2023 b\u00f6rjade man villas renoveringsarbete, ocks\u00e5 som EgenStad projekt. Man har budjeterat 2,5 miljon euro f\u00f6r renoveringen. Laajasalo-Deger\u00f6 s\u00e4llskapen \u00f6nskar att Villan skall vara \u00f6ppen f\u00f6r allm\u00e4nheten som kulturvilla.<\/p>\n\n\n\n

Restaurering och ny blomstring<\/h2>\n\n\n\n

P\u00e5 1990-talet vaknade man till insikt om betydelsen av att skydda kulturmilj\u00f6er och det utarbetades ett upprustnings- och underh\u00e5llsprogram f\u00f6r Helsingfors herrg\u00e5rdar. \u00c5r 1998 genomf\u00f6rdes en parkhistorisk utredning av Turholm, som \u00e4ven inkluderade restaureringsprinciperna f\u00f6r parken. Upprustningen av Turholm inleddes 2001. M\u00e5let var att rusta upp den historiska parken och bevara de byggnader, konstruktioner, n\u00e4tverk av stigar och den v\u00e4xtlighet som \u00e4nnu fanns kvar fr\u00e5n slutet av 1800-talet, att restaurera de byggnader, konstruktioner och v\u00e4xtarrangemang som kr\u00e4vde det och som fortfarande kunde r\u00e4ddas samt att \u00e5terinf\u00f6ra s\u00e5dana element som hade funnits i parken.<\/p>\n\n\n\n

V\u00e4rdefulla naturobjekt i omr\u00e5det beaktades inom de begr\u00e4nsningar som den historiska referensramen medf\u00f6rde. M\u00e5let var att parken skulle vara ett rekreationsomr\u00e5de, en scen f\u00f6r konsert- och kulturevenemang och en regional sev\u00e4rdhet. Parkens grundl\u00e4ggande struktur \u00e5terst\u00e4lldes till den form den hade under parkens glansdagar i slutet av 1880-talet.<\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r arbetet inleddes 2002 fanns h\u00e4r igenvuxna \u00e5krar, \u00f6vervuxna tr\u00e4dg\u00e5rdar, f\u00f6rsvunna stigar samt busksn\u00e5r. Den f\u00f6rsta uppgiften var att r\u00f6ja tr\u00e4d och buskar. H\u00e4star anv\u00e4ndes f\u00f6r att forsla bort tr\u00e4d. Den igenvuxna Turholmsviken muddrades s\u00e5 att den p\u00e5 nytt fick en \u00f6ppen vattenyta. N\u00e4tverket av stigar gr\u00e4vdes fram och rustades upp. B\u00e4nkar och armaturer rekonstruerades och blomstergrupper \u00e5terfick sin historiska skepnad, av vilka den stj\u00e4rnformade gruppen framf\u00f6r Aino Ackt\u00e9s villa \u00e4r den finaste. Inte l\u00e5ngt fr\u00e5n villan st\u00e5r den mystiska Kagalens minnessten, rest till minne av motst\u00e5ndsr\u00f6relsen som bildades under det ryska f\u00f6rtrycket.<\/p>\n\n\n\n

\n
\"\"
Herrg\u00e5rdslandskap i Turholm Elina Nummi<\/em><\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n
\"\"
Herrg\u00e5rdslandskap i Turholm Roy Koto<\/em><\/figcaption><\/figure>\n<\/div><\/div>\n\n\n\n
\n
\"\"
Denna gamla ek f\u00f6ll ner den 23.9.2020. Nu ligger den i parken och matar nedbrytare. Elina Nummi<\/em><\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n
\"\"
Kommerser\u00e5d Henrik Borgstr\u00f6m som guide under en parkvandring i Turholm Roy Koto<\/em><\/figcaption><\/figure>\n<\/div><\/div>\n\n\n\n

Dammen i det gamla kalkbrottet f\u00f6rs\u00e5gs med skyddsr\u00e4cke. Den gamla stenfoten och rampen restaurerades f\u00f6r att framh\u00e4va platsen d\u00e4r den nedbrunna huvudbyggnaden hade st\u00e5tt. En brygga f\u00f6r f\u00f6rbindelseb\u00e5ten och nya utsiktsplatser byggdes, och grillplatsen flyttades n\u00e4rmare hemmanet. \u00c5krarna f\u00f6rs\u00e5gs p\u00e5 nytt med tegdiken, och parkeringsplatser byggdes f\u00f6r b\u00e5de den \u00f6stra och den v\u00e4stra delen av parken.<\/p>\n\n\n\n

Upprustningen v\u00e4ckte kraftigt motst\u00e5nd bland inv\u00e5narna i omr\u00e5det, som hade vant sig att kunna anv\u00e4nda det skogiga Turholm f\u00f6r rekreation. Men n\u00e4r projektet till slut var f\u00e4rdigt m\u00e5ste \u00e4ven de mest h\u00e4ngivna motst\u00e5ndarna medge att arbetet hade varit v\u00e4rt besv\u00e4ret. Numera \u00e4r detta \u201dHelsingfors Monrepos\u201d en hyllning till dess skapare, Helsingforsparkernas stora mecenat, kommerser\u00e5d Henrik Borgstr\u00f6m. I parken kan bes\u00f6karen slappna av under de gamla tr\u00e4d, beundra de dekorativa blomplanteringarna och naturliga v\u00e4xterna eller njuta av havsutsikten. Parkens m\u00e4kstigaste tr\u00e4d, \u00f6ver 200 \u00e5r gammal ek, f\u00f6ll ner med en stor suck p\u00e5 natten den 23.9.2020. Tr\u00e4dgamlingen f\u00e5r ligga kvar p\u00e5 marken som naturens minnesm\u00e4rke och samtigigt \u00f6kar den naturens m\u00e5ngfalld.<\/p>\n\n\n\n

Turholms folkpark<\/h2>\n\n\n\n

Fr\u00e5n och med slutet av 1800-talet b\u00f6rjade man efter svensk f\u00f6rebild inr\u00e4tta folkparker i Helsingfors och p\u00e5 andra h\u00e5ll i landet. Till skillnad fr\u00e5n stadsparker var folkparkerna mindre bearbetade, mer naturliga omr\u00e5den med skog, \u00e4ngar och \u00f6ar. Folkparkerna var fr\u00e4mst avsedda f\u00f6r arbetarbefolkningen; h\u00e4r gavs de m\u00f6jlighet till rekreation och utflykter, och skulle helst h\u00e5lla sig borta fr\u00e5n de parker d\u00e4r \u00f6ver- och medelklassen promenerade och visade upp sig. Helsingfors folkparker var bland annat H\u00f6gholmen, F\u00f6lis\u00f6n, Bl\u00e5b\u00e4rslandet, Svartholmen och Turholm.<\/p>\n\n\n\n

\n
\"\"
Restaurang Pyysaaren ravintola i J\u00e4rpholmen Elina Nummi<\/em><\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n
\"\"
J\u00e4rpholmen marina Elina Nummi<\/em><\/figcaption><\/figure>\n<\/div><\/div>\n\n\n\n

Folkparken i Turholm har en stor gr\u00e4smatta f\u00f6r spel, en lekpark, vacker skog, frodiga strandstigar med b\u00e5gbroar och en badplats. Fr\u00e5n folkparken kan man promenera till den f\u00f6rtjusande J\u00e4rpholmen, som \u00e4r hemmahamn f\u00f6r arbetarsegelf\u00f6reningen Helsingin Ty\u00f6v\u00e4en Pursiseura. Sommarrestaurangen Pyysaaren ravintola med dess uteservering \u00e4r ett utm\u00e4rkt st\u00e4lle en varm sommardag f\u00f6r den som blir hungrig eller t\u00f6rstig.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Omr\u00e5de med kulturhistorisk betydelse Turholmen ing\u00e5r ocks\u00e5 i en kedja av herrg\u00e5rdsparker i \u00f6stra Helsingfors, […]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":6833,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"advanced_seo_description":"","jetpack_seo_html_title":"","jetpack_seo_noindex":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":""},"categories":[122],"tags":[222],"class_list":["post-3430","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-turholms-nya-blomstring","tag-herrgardspark"],"acf":[],"jetpack_featured_media_url":"https:\/\/vihreatsylit.fi\/hp\/wp-content\/uploads\/2020\/11\/ita-tullisaari-tulppaanit-RoyKoto.jpg","jetpack_sharing_enabled":true,"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/vihreatsylit.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3430","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/vihreatsylit.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/vihreatsylit.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/vihreatsylit.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/vihreatsylit.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=3430"}],"version-history":[{"count":16,"href":"https:\/\/vihreatsylit.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3430\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":13137,"href":"https:\/\/vihreatsylit.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3430\/revisions\/13137"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/vihreatsylit.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/media\/6833"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/vihreatsylit.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=3430"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/vihreatsylit.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=3430"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/vihreatsylit.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=3430"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}