Nordsjötoppen

1 Stenarnas rike

Det här nya friluft sområdet skapades genom att man iståndsatte och omvandlade en gammal soptipp och jordtipp till ett grönområde. Det speciella med området är att det har fått utvecklas naturligt utgående från av människan skapade konstruktioner och planteringar.

På Nordsjötoppen kan du njuta av en mångfald av stenar. Deras färg och struktur går tillbaka till tiderna för deras uppkomst. På Nordsjötoppen återanvände man vid iståndsättningen stenar från byggplatser. De stora stenblocken placerades på området så naturligt som möjligt. Om stenarna lämnas i fred kommer lavar småningom att täcka dem. Sura och basiska stenar har helt egna lavarter.

Framför dig ser du ett över tre meter djupt konstgjort pass byggt av sten. (Obs! Se men inte röra – passet är inte tryggt för klättring). Den södra, skuggiga branten är kylig medan den solstekta sidan kan bli mycket het. Temperaturskillnaden kan uppgå till 30 grader under en sommardag. Heta dagar känner man den svalkande kylan på huden. Skillnaderna i växtligheten är också stora: i skuggan trivs ormbunkar och höga växter, på den solstekta sidan färre och lågvuxna arter.

2 Skapad av människan

Framför dig ligger över tre miljoner ton blandavfall från åren 1966–1988. På den tiden sorterades endast pappersavfall och något senare även glasavfall. Största delen av avfallet kördes alltså till soptippen. Avfallsberget är numera täckt med täta konstruktionslager och är inte längre till skada för miljön. Områdets nuvarande ytjord har efter soptippens iståndsättning (åren 2012–2020) omvandlats till en grönskande äng på bara några år.

Under dina fötter ligger en jordtipp, på vilken man tidigare dumpade ren överskottsjord. Jorden kom från olika byggplatser. Finkornig jord är känslig förtjäle och kan därför inte användas t.ex. vid vägbyggen. Man var alltså tvungen att köra jorden till jordtippen. Ungefär fem miljoner kubikmeter jordmassor transporterades hit med schaktmaskiner och lastbilar. Mängden motsvarar 300 000 lass från en schaktmaskin.

3 Härlig hetta!

Solstekta torrängar är numera hotade miljöer, för att betet har upphört och skogsbränder är sällsynta. Torrängen här är en imitation av en solexponerad åsslutt ning.

”Åssluttningen” består av tre anlagda skikt ovanpå jordtippen. Det understa skiktet består av stenblock, ovanpå det ligger ett lager av grovt grus och överstett lager av stenar och sand. Vattnet filtreras snabbt genom den grovkorniga jorden, och därför är miljön så torr. Sluttningen vetter mot syd och den är vind- och solexponerad – vilket gör den ännu torrare. Arterna på torrängen är specialiserade på extrema förhållanden, som andra arter inte klarar av.

På torrängen planterades backtimjan, som är en viktig näringsväxt för många hotade insektarter. Backtimjanen blommar i mitten av sommaren. Med god tur kan du få syn på en humla eller en sirlig blåvinge på nektarjakt bland blommorna.

4 Räddningsoperation

Innerst i Bastöviken, sydost om Nordsjötoppen, fanns ännu år 2002 en sällsynt strandlund med klibbalar och askar. Planerna att bygga Nordsjöhamn hotade dock lunden. Jukka Toivonen och Pirjo Laulumaa, som planerade utformningen av jordtippen, kom dock på hur man kunde rädda lunden.

Sluttningarna i närheten av infotavlan leder regnvattnet ned i dalen. Denna dal lämpade sig därför som ett nytt hem för en strandlund. Först täcktes bottnen med ett vattentätt, en meter tjockt lerskikt. Därefter flyttade man försiktigt Bastövikens lundjord undan hamnbygget hit till Nordsjötoppen. Vintern 2003 skar man lundens mark i rutor och lyfte upp bitarna på schaktmaskiner. Efter transporten lades rutorna med rötterna nedåt på denna plats. Med rutorna följde också små lövträdsstubbar och deras rotverk.

Den flyttade jorden, stubbarna och rötterna har småningom gett upphov till en ny lund. Man har låtit lunden utvecklas i lugn och ro, utan vård. Nu växer där askar, klibbalar och häggar och i växtligheten ingår också bl.a. nässla, vass och ängsruta.

5 Hasselstigen

Bland de frodiga hasselbuskarna kan du förnimma en sagolik stämning. Den långsmala hasselskogen planterades i mineraljord, som hade forslats hit från Lövholmen och Ormudden. Vitsipporna blommar i sluttningen på våren. Deras rötter följde med mineraljorden. I början av sommaren kan du njuta av de vilda rosornas och olvonbuskarnas vita blommor. På hösten lyser getapelns svarta och olvonets röda frukter i hassellunden. Alla buskar i området kom ursprungligen från plantskolor, men efter det har man låtit dem sprida sig naturligt.

Nötkråkorna driver omkring på höstarna och hittar lätt läckra hasselnötter i denna skog. De tömmer snabbt buskarna på nötter och söker sig sedan till nästa matställe. Nötkråkorna gömmer nötter här och där, och tack vare sitt goda minne hittar de senare åtminstone en del av gömmorna. Fåglarna hjälper alltså hasseln att sprida sig till nya växtplatser. Nötterna gror i sinom tid – om de alltså inte har blivit uppätna.

6 Gömstället

Den här fina ormbunkslunden omges av branta kanter, som består av stödande stenkonstruktioner. Hela jordtippen byggdes upp enligt samma princip, för att hålla den finkorniga jorden på plats. Ursprungligen var det meningen att den här sänkan skulle fyllas med jordmassor från hamnbygget intill. I stället körde man hit lite mindre jord som underlag för en skyddad lund. På bottnen lades finkornig mineraljord och på ytan lövkompost. En nyfiken räv deltog i arbetet: den övervakade arbetet och granskade slutresultatet genom att ta en tupplur på den solvarma myllan.

Träden har vuxit i lunden sedan år 2009, då byggarbetet slutfördes. I den näringsrika jorden planterades klibbalar, häggar och några hasselbuskar. Sälgarna kom hit på egen hand. I skuggan av träden växer ståtliga ormbunkar, som de första åren var tvungna att uthärda solsken och hetta.

I lunden häckar lövskogsarter såsom koltrast, svarthätta, talgoxe och bofink. Fältharar och rådjur söker mat och skydd i lunden. Det är ofta vindstilla i bottnen av ormbunkslunden, även då ängarna piskas av havsvinden.

7 Känner du landmärkena?

Nordsjötoppens högsta punkt ligger 60 meter över havet. Denna höjd nåddes åren 2010–2012, då jordtippen byggdes om till ett grönområde. Vinden och solen torkar marken och växtligheten på toppen, och här klarar sig följaktligen endast härdiga arter. Lundarna på lägre höjd är frodiga oaser jämfört med de delvis kala blockmarkerna högst upp.

Kan du bestämma de olika väderstrecken vid soligt väder? Du kan jämföra landmärkena i horisonten och kompassen här intill. I nordnordväst syns Vanda avfallsförbränningsverks skorsten och i söder tornhuset Cirrus i Nordsjö, med en höjd på 87,5 meter. När du blickar ut över skärgården kan du se många holmar – Mölandet på rätt nära avstånd och Svarta Hästen längre ut från hamnen. Vid klart väder kan du i väst urskilja kyrktornen i Helsingfors stadskärna (14 km). I öst syns skorstenarna vid Sköldvik oljeraffinaderi (22 km) i Borgå.

8 Stickig buske

Den mångformiga enen kan gott kallas Nordsjötoppens symbolväxt. Under årens lopp har tusentals enar planterats på området. Växtligheten på åsön Jurmo i Skärgårdshavet gav inspirationen till de enbevuxna hedarna här på Nordsjötoppen. Jurmo är en flack ö med bara ljunghed och lågvuxna enar så långt ögat når.

Enen är en buske eller ett litet träd, som trivs i solen. Den är en tvåbyggare: buskarna är antigen honor eller hanar. Enbären, som egentligen är små kottar, hitt as därför endast på honbuskar. Man kan använda bären som krydda i vilträtt er.

Enarna på Nordsjötoppen härstammar från vilda moderplantor, som plantskolan Hongiston Taimisto samlade in på olika håll i Finland. Sorterna representerar sålunda olika vilda former av enen. Den krypande ensorten kallas Vuosaarenhuippu (Nordsjötoppen). De plymliknande enarna har namngetts efter Lotta Svärd och Sven Dufva. De mer upprätta enarna är av sorten Jaakko Ilkka, Sisu och Urho.

9 Fåglarnas rike

Det är intressant att följa med fåglarnas bestyr under alla årstider, för tipporna är i farten året runt. Kanske du hör hanarnas vårliga serenader, ser jäktade fågelföräldrar mata sina ungar eller får beundra stora flyttande fågelflockar?

Mångfalden av livsmiljöer på Nordsjötoppen garanterar också en artrik fågelfauna. Antalet häckande arter varierade mellan 27 och 35 under perioden 2012–2019. Nordsjötoppens ängar, blockmarker och halvöppna buskage lockar till sig arter som är typiska för öppna marker. Stenskvättan, som ivrigt vippar på stjärten, är lätt att känna igen både på utseendet och det skarpa varningslätet. Om du är alert kanske du får syn på Nordsjötoppens symbolfågel törnskatan, som ofta sitter och spanar i en rosenbuske eller torraka.

Nordsjötoppen är endast ett besöksmål för oss människor, men ett hem för många fåglar och andra djur. Därför hoppas vi att besökarna rör sig endast längs de markerade stigarna, speciellt under fåglarnas sårbara häckningstid på våren och försommaren.

10 Ljuvliga dofter

På denna doftande äng kan du uppleva en egen minivärld, skyddad från vind och blåst. De låga vallarna och buskarna bildar en avgränsad miljö i det annars så öppna landskapet.

Här kan du njuta av timjanens och ljungens kryddiga doft på sommaren. Ljungen med sina skära blommor är som vackrast i mitten och slutet av sommaren. Bägge producerar rikligt med nektar och är viktiga för de pollinerande insekterna. Stanna upp för att titta – och lyssna – på humlorna och dagfjärilarna bland blommorna.

Den ledande tanken hos naturmästare Jukka Toivonen, områdets tidigare värd, var att förse området med strukturer och växter som ökar den biologiska mångfalden, t.ex. nektar- och pollenrika växtarter. På Nordsjötoppen byggdes därför stenrösen för stenskvättor och ormar samt soliga torrängar för insekter. För lärkorna byggdes karga blockmarker och för småfåglarna planterades nyponrika rosenbuskar.

11 Liv bland stenarna

Kullen med flata stenblock var det första stenfältet på Nordsjötoppen. Den byggdes år 2003. Idén var att stället skulle likna en naturlig hällmark. Under de flata stenarna ligger större stenblock.

Senare märkte man att de djupa håligheterna mellan stenarna kan vara lämpliga övervintringsställen för ormar. Ormarna behöver nya gömslen nu när bebyggelsen breder ut sig. När man skapar mångsidiga landskap, hjälper man också dessa kräldjur i bostadsnöden. Ormarna på Nordsjötoppen äter smågnagare, alltså sorkar och möss, som ju är fästingarnas mellanvärdar. Ormarna begränsar alltså indirekt spridningen av borrelios och fästingburen hjärnhinneinflammation.

Kikarkullen på krönet är populär bland fågelskådare. Där har man en stor chans att se såväl vanliga som sällsynta arter glida förbi. Från kikarkullen har man också en fin utsikt i alla väderstreck. De bästa tiderna att skåda flyttande fåglar är april–maj och augusti–december.

12 Svunna tider, men bara på lek…

Bakom den ståtliga stenmuren ligger de rekonstruerade resterna av en stenfot, som påminner om lantlivet i Nordsjö förr i tiden. I den ”gamla” stenfoten växer gammaldags trädgårdsväxter, som minnen av svunna tider. Hitt ar du parksmultronet med sina stora blad och den gulblommiga töreln? Gårdstunet och stenmuren står i blom hela sommaren tack vare mångfalden av traditionella perenner. Alla örtartade växter i den ”gamla” stenfoten kom från Annala trädgård i Gammelstaden i Helsingfors.

Jukka Toivonen, mannen bakom visionen om Nordsjötoppen, räddade två äppelträd och en svartvinbärsbuske undan schaktmaskinerna då iståndsättningen av soptippen inleddes. Han omplanterade dem här på gårdstunet. Fälthararna gillar att gnaga på äppelträdens bark och omformar träden tidvis. Ibland är träden i ganska dåligt skick efter hararnas vintermumsande. Antalet fältharar har ökat i takt med att buskarna brett ut sig på Nordsjötoppen.

13 En spillra av biologisk mångfald

Det öppna ängslandskapet på Nordsjötoppen är resultatet av långsiktig och regelbunden vård. Då ängen anlades prövade man för första gången en ny metod inom grönbygget, och senare använde man samma metod också på andra ställen på Nordsjötoppen. Den gick ut på att man skalade av ett jordskikt åt gången på en byggplats och flyttade skikten till Nordsjötoppen och bredde ut dem i samma ordning på den nya platsen. Sedan såddes bl.a. gulmåra, åkervädd och backglim i jorden. Getväpplingen kom hit med fröbanken i den flyttade jordmånen.

Strukturomvandlingen i det finska jordbruket har lett till att det traditionella betet, slåttern och svedjebruket upphört. Boskapen betar numera på gräsvallar och inte på naturbeten. Av denna orsak är alla vårdbiotoper i vårt land hotade och arterna i dem i fara att försvinna. Med tiden skjuter en del skadliga invasiva arter och höga, snabbväxande växter upp ur jorden. De erövrar snabbt plats av sådana blommor som inte tål konkurrens så bra. Nordsjötoppens vårdteam slår den här ängen varje år och för bort gräset. Genom att vårda ängarna på Nordsjötoppen kan man lokalt minska hotet mot ängsarterna.

• På de markerade stigarna får du vandra och springa, men cykling lämpar sig inte i området. Cykeln kan du lämna i huvudentréns cykelställ.
• Håll dig till stigarna också för din egen säkerhet. Det finns rikligt med stenar, murkna stubbar och taggiga rosor i området.
• Rör dig försiktigt. På stigarna finns stenar och lös sand och vid regn kan det vara halt. Inget vinterunderhåll. Stigarna lämpar sig inte för utflykt med barnvagn.
• Låt växterna och buskarna växa i fred så att alla kan njuta av dem.
• Bären och frukterna är främst avsedda för fåglar och insekter, men barnen kan dock smaka av dem. Det finns ofta så rikligt med hallon att du rentav kan ta med dig litet hem!
• Ta med dig soporna till sopkärlen vid huvudentrén.
• Se upp för branterna – stenarna och kanterna kan rasa.
• Det bor huggormar och jordgetingar i området. Var alert och försiktig.
• Kontrollera senast hemma att du inte har fästingar!