Finlands Banks huvudbyggnad ritades av den tyska arkitekten Ludwig Bohnstedt och stod färdig 1883. Planteringarna framför byggnaden passar en statlig institution; de är enkla och representativa och har haft sin nuvarande utformning sedan 1920. Arrangemangen av sommarblommor har klara färger, består av få arter och framhävs av en klippt oxbärshäck. Olika blommor planteras på vår, sommar och höst. Huvudelementet i den öppna platsen är en staty av J.V. Snellman.
Johan Vilhelm Snellman (1806–1881)
År 2006 hade det gått 200 år sedan J.V. Snellmans födelse och 125 år sedan hans död. J.V. Snellman var filosof, statsman, författare och journalist. Han utarbetade ett övergripande program för att utveckla den finska nationen och den stat som byggdes upp kring denna. Snellman betonade det finska språkets ställning och bildningens betydelse när det gällde att öka den nationella medvetenheten och aktionsberedskapen samt som villkor för statlig verksamhet. Han slutförde myntreformen som gav Finland ett eget mynt, marken. Hans bild prydde också den violettfärgade 100-marks sedeln.
År 1913 ordnades en tävling om Snellmans minnesmärke, som Emil Wikström (1864–1942) och Eliel Saarinen (1873–1950) vann med sitt gemensamma förslag. Saarinen och Wikström samarbetade en hel del under den här tiden; bland annat Finlands paviljong i världsutställningen i Paris 1900, björnen utanför Nationalmuseet, björnen i Hvitträsk och lyktbärarna vid järnvägsstationen är exempel på deras samarbete. Wikström var föregångare inom bronsgjuteri i Finland.
Medlen för minnesstatyn skaffades genom en medborgarinsamling. Wikström skapade en monumental och värdig, sittande Snellman med realistiska drag. Arkitekt Eliel Saarinen ritade sockeln och planerade statyns omgivning. Den långsamma penninginsamlingen och kriget försenade statyprojektet, och statyn kunde avtäckas först på Snellmansdagen den 12 maj 1923.
Statyn skadades av bombsplitter den 26–27 februari 1944. Spåren i sockeln har lämnats kvar som minne av bombardemangen i Helsingfors under andra världskriget. Skulpturen konserverades och omgivningen rustades upp sommaren 2005.
