Parkområdet består av tomterna där villorna Bråvalla, Kinnekulle och Miramar tidigare låg. Sibeliusparken, då ännu under namnet Hummelviksparken, hade i 1906 års detaljplan anvisats som bostadsområde men ändrades i 1916 års detaljplan till rekreationsområde. Efter en detaljplaneändring 1929 går Mechelingatan nu genom parken.

Sibeliusparken – med det finska smeknamnet ”Sibbari” – är en informell landskapspark enligt engelsk modell, anpassad till det finländska kustlandskapet. Arbetet på parken tillägnad Finlands mest berömda och uppskattade kompositör Jean Sibelius (1865–1957) inleddes 1937 och tog tre år. Parken hade hetat både Hummelvikens naturpark och Kinnekulleparken. År 1945 fick parken sitt nuvarande namn för att ära mästerkompositören Jean Sibelius på hans 80-årsdag. Stadsträdgårdsmästarna Emil Aranko och Bengt Schalin svarade för omformningen av parken, vilket främst bestod av kompletterande planteringar. Parken fick också en damm och fontän, och Hummelvikens strandlinje fylldes ut för att göra den tillgänglig för fotgängare.

Sibeliusmonumentet Passio Musicae formgavs och svetsades ihop av skulptör Eila Hiltunen och avtäcktes 1967 Hemmo Rättyä
Sibeliusmonumentet är en av de populäraste turistattraktionerna i Helsingfors Hemmo Rättyä
Körsbärsträden är populära bland japanska turister även när träden inte blommar Elina Nummi
Invånarna i grannskapet gillar att gå på picknick i Sibeliusparken Hemmo Rättyä
Det ursprungliga naturlandskapet i Sibeliusparken har utvecklats till en varierande landskapspark Hemmo Rättyä
Björkarna i Sibeliusparken är en symbol för det typiskt finska Hemmo Rättyä
Körsbärsträd och en tårbjörk växer intill dammen i Sibeliusparken Hemmo Rättyä
När katsuralöven är helt gula på hösten doftar trädet som spunnet socker Mari Jyrkiäinen
De exotiska japanska katsurorna är vackra Elina Nummi
Särskilt japanska turister är förtjusta när amerikanskt häggkörsbär blommar Vladimir Pohtokari
Blodbokarna hör till de mest exotiska träden i Sibeliusparken Elina Nummi
Löven på en rödek Elina Nummi
Hemlockarna är sagolika barrträd Elina Nummi

Björkdungen i parken har fått mycket beröm. Till skillnad från vad som var brukligt fick besökare gå på gräsmattorna, där också liljekonvaljer och narcisser planterades. På det här sättet har det ursprungliga naturlandskapet utvecklats till den varierande landskapspark som parken, som fått namn efter Finlands nationalkompositör, idag är.

Sibeliusparken hyser också två skulpturer. År 1939 ordnade Leo och Regina Wainsteins stiftelse en tävling om en skulptur med motiv från Kalevala, som skulle placeras i Helsingfors. Aarre Aaltonen (1889–1980) vann tävlingen med sitt förslag Ilmatar och dykanden, och det beslöts att bronsskulpturen skulle placeras i det som idag är Sibeliusparken. Skulpturen avtäcktes 1946.

Under årens lopp har parken varit föremål för olika kompletterings- och reparationsarbeten, t.ex. kring Sibeliusmonumentet 1967.

År 1983 planterades en dunge masurbjörkar vid hörnet av Mechelingatan och Sommargatan för att hedra president Mauno Koivisto på hans 60-årsdag. Många av de ursprungliga björkarna har dött och därför ska dungen kompletteras med masurbjörkar som erhållits genom mikroförökning.