Kajsaniemiparken

År 1808 under Finska kriget brann en del av Helsingfors ner. Året därpå blev Finland ett autonomt storfurstendöme inom Ryssland. Omedelbart efter freden inleddes planeringen av staden. Detaljplanen för stadens återuppbyggnad av ordförande för Helsingfors återuppbyggnadskommitté Johan Albrecht Ehrenström (1762–1847) fastställdes 1812, samma år som Helsingfors blev huvudstad. Ehrenströms detaljplan framhävde den tidigare fruktträdgårdens ställning som en offentlig park jämsides med Esplanaden. Han kallade den Jardin de la Ville, och grundplanen för parken var de kvartersaktiga planteringarna i Boijes och Edboms fruktträdgård.

Överintendenten för Helsingfors återuppbyggnad, den tyske arkitekten Carl Ludvig Engel (1778–1840) ansåg att Ehrenströms plan för parken var alltför storslagen och dyr att upprätthålla. Enligt honom skulle stadens behov betjänas bättre av en naturnära landskapspark. Engels plan omfattade dock en formträdgårdsdel som byggde på tre alléer i öst-västlig riktning, och ett rutnät av gångar som korsade dessa med en krökt infartsväg som anslöt till Unionsgatan. Vid slutet av den mittersta gången fanns ett lusthus. Resten av parken var en naturnära landskapspark med en romantisk svandamm, som var en kvarleva av den utfyllda Gloviken. En annan, mindre damm placerades söder om den nuvarande botaniska trädgården.

Planen för den Allmänna promenadträdgården färdigställdes 1827 och anses vara en av Finlands äldsta parkplaner. Engels plan förverkligades dock icke till fullo, eftersom drygt fyra hektar avstyckades från parken 1828 för Kejserliga Alexanders Universitetets botaniska trädgård. I september 1827 hade Åbo botaniska trädgård brunnit ner i Åbo brand, och därför var behovet av en trädgård i Helsingfors stort.

Parkens huvudingång var belägen vid Unionsgatan, öster om den nuvarande Fölskvären. 4 000 rubel avsattes för planteringsarbetet och entreprenaden tilldelades köpmannen Weckmann. Planteringsarbetena övervakades av senatorn Otto Wilhelm Klinckowström (1778–1850), som var trädgårdsentusiast eller liknande och hade en egen imponerande trädgård på sin herrgård Vuojoki gård i Eura.

År 1837 hyrde staden ut den restaurangverksamhet som idkades i parken till den svenska restauratrisen, mamsell Catharina ’Cajsa’ Wahllund (1771–1843), som år 1839 lät bygga en restaurang och anknytande värdshusrum i parken. Detta var hennes fjärde restaurang i Helsingfors. Området kring restaurangen och svandammen blev snart det populäraste i parken. Särskilt de svenskspråkiga studenterna tog till sig den vänliga Cajsas restaurang. Den ryske kejsaren Nikolaj I (1796–1855) förhöll sig fördomsfullt gentemot studenterna och begränsade deras mötesfrihet. Firandet av personliga bemärkelsedagar utgjorde ett undantag som inte oroade kejsaren. För studenterna var Cajsa Wahllund en moderlig gestalt som bjöd många av dem på måltider mot långvariga krediter. Således gav hennes födelsedag 1.5. en lovlig och även i övrigt god anledning till sammankomster. Varje vår anlände de sjungande studenterna till henne på första maj. Denna hälsning åtföljdes alltid av talrika, oftast patriotiska anföranden samt bålservering anordnad av värdinnan

Sommaren 1843 dog Cajsa Wahllund vid 72 års ålder, älskad och saknad av helsingforsarna. Restaurangverksamheten i Kajsaniemi togs över av hennes fosterdotter Emilia Myhrman (1803–1868), vars epok blev restaurangens guldålder. Trots att mer än 180 år har förflutit sedan mamsell Wahllunds död, samlas de svenskspråkiga studenterna fortfarande i Kajsaniemi på Första maj.

När järnvägens bangård byggdes väster om Kajsaniemi i slutet av 1800-talet var Kajsaniemi inte längre en udde. Även delar av parken avstyckades för ändamålet, men järnvägarna anlades till största delen på schaktmassor. Vid samma tid utfylldes Tölövikens södra del och Gloviken som sträckte sig söder om den. Nu gränsade endast Kajsaniemis norra del mot havet.

Den första och länge även den enda idrottsplatsen i Helsingfors grundades år 1884 i västra delen av Kajsaniemiparken. Ett byggnadskontor vars tjänstekår omfattade en stadsträdgårdsmästare hade inrättats i Helsingfors år 1878. Tjänsten sköttes tillfälligt av L. A. Jernström. Först 1889 fick Helsingfors sin första stadsträdgårdsmästare, svensken Svante Olsson (1856–1941). Olsson hade ett stort inflytande på utvecklingen av parkerna i Helsingfors. År 1890 fällde en augustistorm en stor del av träden i parken. Detta gav Olsson tillfälle att förbättra parken.

De första årtiondena under 1900-talet präglades av stora planer och genomföranden. År 1910 klövs huvudentrén till parken av den nya gatuförbindelsen mellan Brunnsgatan och Unionsgatan som ritades av arkitekterna Eliel Saarinen (1873–1950) och Bertel Jung (1872–1946). Följande arbeten genomfördes i den östra delen av parken 1912–1915. Planer begärdes av både stadsträdgårdsmästare Olsson och planläggare-arkitekt Jung, varav den senare drog det längre strået.

Nya, mer arkitektoniska planeringstrender, så kallade reformparker där man satsade på parkens funktionalitet, höll på att slå igenom. Parkernas areal skulle användas effektivt och de skulle även tjäna som idrotts- och lekplatser. På basis av Jungs planer planterades bland annat en björkallé som förlängning till Elisabetsgatan och en ny infartsväg från Vilhelmsgatan. Gräsmattorna, lekplatserna och gångarna förbättrades. Första världskriget avbröt arbetet.

År 1925 utarbetade detaljplanearkitekten Birger Brunila (1882–1979) ett förslag enligt vilket parken åter förnyades. Träden i den östra delen av parken bevarades och i den del av parken som gränsade till järnvägen gjordes endast några få åtgärder. Svandammen ersattes av en rektangulär vattenbassäng bakom Kansallisteatteri, den finskspråkiga nationalteatern, som hade färdigställts år 1902. Bassängen kantades av en dubbel trädrad, vars inre ring gick längs vattenbassängen. Den yttre trädraden fortsatte ända till Kajsaniemiviken i form av en allé. Även Birger Brunila uppmärksammade parkens särskilda betydelse som idrotts- och lekpark.

Utfyllnaderna av Kajsaniemistranden, allén och strandmuren färdigställdes 1936–1938 och gav Kajsaniemi en större markareal, men påverkade även lugnet i parken i och med att genomfart från Järnvägstorget i riktning mot Hagnäs möjliggjordes. Efter krigen har de arbeten som genomförts i parken huvudsakligen riktats till lek- och idrottsverksamheten samt växtligheten.

För att förnya området arrangerades en tävling för landskapsarkitekter i början av 2000-talet. Det vinnande förslaget 131517 kom från en tysk grupp. Denna plan föll dock ur tiden. År 2008 utarbetades en detaljplaneändring med en helhetsplan för förnyelse av parken av landskapsarkitekten Gretel Hemgård. Ändringen av detaljplanen för Kajsaniemiparken färdigställdes 2008 och trädde i kraft 2011. Den ersatte de tidigare detaljplanerna från 1875 (västra delen), 1836 (östra delen) och 1893 (stranden).

Ridån / Ida Aalbergs minnesmärke

Minnesmärket är från 1972. Det ligger bakom Kansallisteatteri. Bronsmonumentet höjer sig nio meter ovanför sockeln i rödgranit. Den visuella utgångspunkten för monumentet är scenridåns tunga men dynamiska rörelse. Effekten uppstår genom växelverkan mellan ljus, rum och form.

Ida Aalberg (1857–1915) var den stora stjärnan vid Suomalainen teatteri (Finska teatern) och ansågs på sin tid vara Nordens främsta skådespelerska. Ridån markerar en vändpunkt i den finländska monumenttraditionen, eftersom det är ett av de första abstrakta personmonumentet vid sidan av Sibeliusmonumentet. Raimo Utriainens (1927–1994) förslag vann både i den allmänna tävlingen 1961 och tävlingen för inbjudna 1962. Verket hör till HAM Helsingfors konstmuseums samling.

Fredrik Pacius, porträttbyst

Vid andra änden av bassängen finns Emil Wikströms (1864–1942) porträttbyst av Fredrik Pacius (1809–1891) som avtäcktes i Kajsaniemiparken 1895. Porträttet av Vårt lands tonsättare är en realistisk porträttbyst i brons på en sockel av granit. Skadorna på sockeln är en påminnelse om andra världskrigets bombsplitter.

Fredrik Pacius var en tyskfödd violinist och kompositör som 1835 inbjöds till Helsingfors från Stockholms hovkapell för att bli musiklärare vid Helsingfors universitet. Pacius stannade i Finland och kom att påverka landets musikliv på många sätt. Pacius förtjänster som introduktör av europeisk musik i Helsingfors och som musikpedagog var betydande. Verket hör till HAM Helsingfors konstmuseums samling.

Ung älg

Älgen betraktar parken från en kulle vid järnvägen. Verket har skulpterats av Jussi Mäntynen (1886–1978). Helsingfors köpte skulpturen Ung älg av Jussi Mäntynen 1929 för att placera den i Kajsaniemiparken. Skulpturen hör till Mäntynens serie skulpturer av våra vilda djur, som karatäriseras av naturlig figurativitet och realistisk och exakt avbildning av varje djurart. Älgen är gjuten i brons och står på en sockel av granit. Verket hör till HAM Helsingfors konstmuseums samling.

Convolvulus

Till höger om teatern i sluttningen står en symbolisk skulptur av en ung kvinna. Convolvulus är det botaniska namnet för det vi vardagligt kallar snårvindan eller livstråden. Viktor Jansson (1886–1958) gjorde från och med 1929 flera utkast till skulpturer föreställande en ung kvinna. Convolvulus framställer kvinnan med händerna lyfta i en gest som kan uppfattas dels beskyddande, dels välsignande. Skulpturen har bland annat tolkats som en symbol för den nordliga vårens ankomst.

Skulpturen är en av de skulpturer som deltog i Helsingfors stads tävling 1930–1931 för skulptörer om konstverk för offentliga platser. Convolvus är av brons och har en höjd på 240 cm. Skulptörens dotter, den älskade målaren och författaren Tove Jansson (1914–2001), stod modell för skulpturen. Verket hör till HAM Helsingfors konstmuseums samling.

Frimurarens grav

På kullen bakom Kajsaniemiplanen finns en märklig grav med anknytning till 1700-talet och Henrik Boijes fruktträdgård i parken. Boije var frimurare. Minnesmärket som är känt som Frimurarens grav är majoren vid finska artilleribrigaden Fredrik Granatenhjelms (1708–1784) grav. Gravvården restes av överste Lars Jägerhorn (1752–1817). Vården ligger invid en idegran och är omgiven av ett järnstaket. Staketet avbildar brinnande bomber, artilleriets symbol och frimurartecknet. Texten på stenen lyder ”Lika Godt om verlden vet hvem här vilar alt nog Gud käner hvad han gjort och uslingen välsingar hans minne”.Verket hör till HAM Helsingfors konstmuseums samling.

• Innan gatorna byggdes var Fölskvären på Unionsgatan en del av parken. Skvärens storlek är 1 513 m². Den kännetecknas av Emil Cedercreutz (1879–1949) bronsskulptur från 1928, Moderskärlek, som föreställer ett sto som omhuldar sitt föl. Totalrenoveringen av Fölskvären färdigställdes år 2023. Möblerna och ytorna förnyades. Genvägarna stängdes av med nya stängsel och passagen styrdes till gångarna. Träd och buskar i dåligt skick togs bort och förnyades. Den runda perennrabatten mot norr förnyades helt.
• Björkallén i parkens östra del som leder från Kajsaniemigatan till parken, Svante Olssons allé, är uppkallad efter den första stadsträdgårdsmästaren i Helsingfors. Den förfallna björkallén förnyas så att de träd som är i gott skick lämnas kvar. Botaniska trädgården förenas bättre med parken så att den blir en parallellpark med en imponerande ny entré, som kallas södra entrén. Entrén på parkens sida ger en föraning om botaniska trädgården. Den är prydd med olika perenn- och buskplanteringar som kan beundras från parkbänkarna.
• Tre tennisplaner flyttas närmare parkens östra kant och träningsredskap kommer att anläggas i anslutning till dem. I och med byggandet av nya rutter kommer cykeltrafiken längs Svante Olssons allé att bli lugnare.
• Den södra sidan av allén kommer i huvudsak att bevaras i sin nuvarande form, men lekplatsen invid Kaisaniemen ala-aste kommer att förnyas och nya välvda bänkar kommer att ställas på den utsiktsplatå som finns där.
• Cykeltrafikens banrutt kommer upp ur Kajsatunneln vid parkens sydvästra hörn. Nya cykelparkeringar placeras vid tunneln. Banrutten fortsätter längs Kajsaniemiallén fram till Roddklubben och fortsätter norrut mot Kajsanieminäset. Gatan Kajsaniemistranden byggs om till cykelgata och den fungerar som en del av banrutten mot öster till Unionsgatans korsning. Denna rutt kopplas smidigt ihop med den nya förbindelse som byggs vid norra kanten av sandplanen längs Kajsaniemiallén.
• Vattenbassängen i Kajsaniemiparkens kärna anlades i slutet av 1920-talet. Bassängen renoveras och längs kanterna av den återställs de dubbla trädraderna av beskurna silverpilar. Norr om bassängen byggs en ny skvär som beläggs med natursten och bystporträttet av Fredrik Pacius flyttas dit.
• Lekplatsen förnyas. Den blir rund och kommer att omges av metallstaket, häck och små träd. Lekredskapen och ytmaterialen väljs så att de lämpar sig för det historiska objektet. Kepskiosken blir kvar på sin plats. Plats för en City-WC har reserverats i närheten av lekplatsen.
• Sandplanen moderniseras till ett evenemangsfält som även betjänar motionärer. Planen avgränsas tydligare med nya gräsmattor och längs dess östra kant planteras en ny, låg allé. Vid västra kanten av planen reserveras utrymme för en modern servicebyggnad. Evenemangsverksamheten får modern vattenförsörjning, evenemangs el och telekablar. På norra sidan av planen placeras ett stödområde för evenemang, som fungerar som korgbollsplan då evenemangen inte pågår. Asfaltytan på området möjliggör även skateboarding.
• På utsiktsplatån i den ände av planen som ligger närmast havet byggdes redan 2023 en ny flerfunktionsscen av trä, som exempelvis kan användas för att ordna lektioner i utomhusmotion och stadsdans.
• Den norra entrén till Kajsaniemiparken som ligger norr om Cajsan Helmi blir ett trivsamt, grönskande planterings- och sittområde.
• Kajsaniemivikens strand förvandlas från ett område för båtförvaring till en strandpromenad i kontinental stil. Vid stranden byggs ett vistelsedäck och en sittmur av trä. Längs strandmuren som ska renoveras, väster om Långa bron, genomförs teknik och avlopp för eventuella restaurangbåtar. I närheten av roddklubben finns ett utomhusgym. För närvarande finns ett tillfälligt OmaStadi-utomhusgym vid Kajsaniemistranden, nära Långa bron.
• Miljön kring gatan Kajsaniemistranden renoveras och ytmaterialen förnyas med naturstenar. Gatan Kajsaniemistranden omvandlas till en cykelgata och utgör en del av banrutten mot öster fram till Unionsgatans korsning. Det går att köra ända till vändplatsen med bil. Luckorna i allén längs Kajsaniemistranden kompletteras med nya gatuträd.
• Belysningen i parken som upplevs som otrygg förnyas för att uppfylla dagens krav. Med hjälp av belysningen blir parken trygg, lätt att gestalta och stämningsfull. De viktigaste gångarna, lekplatserna och vistelseplatserna belyses med traditionell parkbelysning. På de livligaste rutterna blir belysningen starkare än normal parkbelysning. För sandplanens belysning används högt belägna strålkastare för att garantera den mängd ljus som behövs på planen. Målbelysning exempelvis för att belysa träd används efter övervägande.