Nackböle sektion

Japan

Information om växter

1 Koreansk azalea – Rhododendron schlippenbachii

Azaleorna anses numera höra till rhododendronsläktet (Rhododendron) trots att de tidigare beskrevs som ett separat släkte (Azalea). Man känner till tiotals azaleaarter och bland dem finns både lövfällande och städsegröna arter. Odlade azaleor företräds ofta av sorter med mycket lysande färger, som eventuellt har förädlats i tusentals exemplar.

Alla azaleor var länge mycket sällsynta i Finland. Största delen av de azaleor som odlats hos oss har varit olika sorter av japanazalea (Rhododendron molle ssp. japonicum). Rena arter har däremot sällan odlats här. Den mest sällsynta av dem är koreansk azalea. År 1976 samlade en nordisk arboretumexpedition koreansk azalea bland bergen i Sydkorea och på så sätt kunde vi för första gången bygga upp ett verkligt tåligt bestånd av den vackra arten. Resultatet av de frön som samlades i Sydkorea kan nu beundras i Mejlans arboretum.

Koreansk azalea blommar med ljusröda blommor när bladen slår ut. Vissa år är blomningen så översvallande riklig att busken påminner om ljusrött spunnet socker eller en blomsterhatt. Busken blir omkring två meter hög och får i bästa fall en fin rödorange höstfärg. Även om odlingen av azaleor idag främst bygger på olika korsningar kan koreansk azalea knappt korsas med någon annan azaleaart.

2 Katsura – Cercidiphyllum japonicum

Katsura är en av de allra vackraste japanska trädarterna. Fullvuxen är den en under tio meter hög, flerstammig, österländskt sirlig trädgårdsprydnad med hjärtformade blad. Katsuran är den enda arten i sitt släkte och har inte längre nära släktingar bland världens trädarter. Det är nämligen fråga om en mycket gammal och utvecklingshistoriskt primitiv art vars närmaste släktingar förekom redan under dinosaurieeran.

I Finland har katsuran odlats redan länge men är fortfarande sällsynt. Den senaste tiden har den börjat bli mer allmän i entusiasters trädgårdar – den trivs ju bra i södra Finland. Katsuran får vissa år en mycket fin höstfärg, och löven som fallit till marken har en intressant arom som påminner om pepparkakor och som sprider sig långa vägar, t.ex. där katsuran växer vid Malms begravningsplats. I Helsingfors parker är den sällsynt.

3 Cinnoberapel – Malus tschonoskii

Cinnoberapeln förekommer i Japan och är en av de vackraste äppelträdsarterna. Till skillnad från många andra arter har den redan som ung ett nästan pelaraktigt växtsätt. Ett regelbundet och smalt växtsätt är en användbar och önskad egenskap både i små trädgårdar och i offentliga miljöer.

Cinnoberapeln blommar inte länge; blomsterprakten är över på några dagar. Om pollineringen lyckas utvecklas blommorna till små, knappt körsbärsstora äpplen som ibland hänger kvar i trädet hela vintern. Bladen är exceptionella, täckta av ett filtaktigt ludd, och får vanligen en fin höstfärg. Åtminstone tillsvidare är cinnoberapeln mycket sällsynt i Finland trots att det inte förefaller finnas några hinder för att den skulle trivas.

4 Junimagnolia – Magnolia obovata

Magnolierna hör till adeln bland blommande träd – beundrade men krävande. Medan man tidigare i Finland endast kunde odla tre magnoliaarter med någorlunda framgång har situationen i och med klimatförändringarna förändrats och numera finns det flera potentiellt framgångsrika magnoliaarter.

Junimagnolian kan i naturen växa till ett nästan 20 meter högt träd, men hos oss är den närmast en stor buske. Bladen är mycket stora och omvänt äggrunda, dvs. bredare mot spetsen. De vita blommorna kan vara jättelika för våra förhållanden; upp till 15 cm breda. De har en kraftig, behaglig doft.

Junimagnolian ska placeras på en skyddad plats med djup mylla eftersom vinden kan riva i de stora bladen och blommorna. I naturen får den bra skydd av andra växter. I trädgårdar förstår man inte alltid detta utan placerar vackra exemplar för sig, vilket gör dem mindre skyddade mot vind och hetta.

5 Jättearalia – Kalopanax septemlobus

Den med kraftiga taggar beväpnade jättearalian är släkt med ginseng (Panax ginseng). Till skillnad från ginseng som har örtstam är jättearalian rätt stor i naturen; ett upp till tjugo meter högt träd. Den upptäcktes redan på 1700-talet men beskrevs först av misstag som en lönn (Acer).

Hos oss har odlingen av jättearalian först nyligen inletts, så det finns inga fullvuxna träd ännu. Det innebär att man inte vet hur stor jättearalian kan bli i Finland. Med sina märkligt taggiga skott är den i vilket fall som helst en av de mest exotiska vedväxterna. I kontinentala Asien finns en varietet med djupare flikar, och en sådan har planterats i ”Östasien” i Nackböle.

6 Ussurilärk – Larix gmelinii var. olgensis

Det finns totalt drygt tio kända lärkträdsarter i världen. De förekommer i Europa, Asien och Nordamerika. Lärkträden är lövfällande, dvs. sommargröna, barrträd. Det finns mycket färre barrträdsarter av den här typen än städsegröna barrträd. Lärkträden är svåra att identifiera; kottarna är de viktigaste kännetecknen.

Ussurilärken härstammar från ryska Fjärran östern, inte långt från Kina och Nordkorea. Den beskrevs i närheten av Olgabukten vid Stilla havet, vilket har gett den dess latinska namn. Denna geografiska ras eller varietet av dahurlärk (Larix gmelinii) har korta grenar och små kottar, men är storväxt. Ussurilärken har odlats sparsamt i Finland i cirka ett hundra år. Hos oss blir de största träden över 30 meter höga. Liksom övriga lärkträd blir ussurilärken gul till hösten.

7 Solfjäderslönn – Acer japonicum

Solfjäderslönnen hör till samma sektion Palmata som den beundrade japanska lönnen (A. palmatum). Vid en första anblick ser de mycket likadana ut, men solfjäderslönnens blad är mer handformade och mindre sirliga än den japanska lönnens blad.

Solfjäderslönnen förekommer längre norrut i Japan än den japanska lönnen – som på många håll i världen är populär som prydnadsväxt – och är därför tåligare. Solfjäderslönnen blir också något större än den japanska lönnen och dess höstfärger är kanske inte lika djupa som hos den sistnämnda. Solfjäderslönnen är emellertid ett säkrare val hos oss när man vill odla ett/en av dessa sirliga små träd eller buskar.

8 Sasa palmata nebulosa

9 Cissuslönn – Acer cissifolium

Cissuslönnens blad avviker från de flesta andra lönnars blad eftersom de består av tre småblad, på samma sätt som hos t.ex. asken. Arten är dessutom en tvåbyggare, dvs. han- och honblommorna förekommer på olika växtindivider.

I Finland är cissuslönnen en rätt ny bekantskap. Först efter att Helsingfors universitets fröexpedition hade samlat artens frön på en resa till Japan 1993 började man odlad den här. Cissuslönnen är ett rätt litet träd med sirliga grenar, och gynnsamma höstar får den en rätt imponerande höstskrud. Å andra sidan är den rätt klimatkänslig och kan ta skada om vintern är ogynnsam. I Nackböle har man planterat två träd som man hoppas är av olika kön så att det ska kunna uppstå frön när båda träden uppnår blomningsålder.

10 Japansk lärk – Larix kaempferi

Japansk lärk påträffas endast på ön Honshu i Japan och torde vara den mest dekorativa av alla lärkträd. I naturen är den stor med rätt bred krona, men ändå österländskt sirlig och tilltalande.

I Finland har den odlats redan länge men har ändå förblivit rätt sällsynt. De två träden i Nackböle har stått här ett tjugotal år och deras växtsätt avviker fullständigt från det hos andra lärkträdsarter, vilka redan som unga har rak stam och återhållsam grenväxt. Ett charmigt drag hos japansk lärk är att kotten är så dekorativ att den påminner om en blommande ros.

11 Japansk lönn, sorten ’Osakazuki’ – Acer palmatum ’Osakazuki’

Japansk lönn är vanligen ett litet träd eller en stor buske, och en av de viktigaste växterna i den japanska trädgårdskulturen. Man har förädlat den till hundratals olika – och runt om i världen populära – sorter med olika blad och färger, som också säljs i trädgårdsaffärer i Finland. Största delen av dem är antingen för känsliga för att odlas hos oss eller tål endast nätt och jämnt förhållandena här.

Det finns emellertid en handfull sorter av japansk lönn som man rätt tryggt kan odla i de södra delarna av landet. Sorten ‘Osakazuki’ som presenteras här är en av de bästa. Den har ett fint växtsätt, får vanligen en vacker orange höstskrud och den måttligt stora busken kan även odlas i små trädgårdar.

12 Japansk mongol-ek – Quercus mongolica var. grosseserrata

Den form av mongolisk ek som här presenteras är mindre än vår ek (Q. robur) och förekommer i Japan och på Kurilerna i Östasien.

Denna ekart är användbar och har kanske något mer dekorativa blad än vår ek. Faktorer som bidrar till att göra den lockande är den rätt fina höstfärgen och den något mindre storleken. I Finland började den odlas först efter Helsingfors universitets fröexpeditioner för ett par årtionden sedan.

I ”Östasien” i Nackböle växer också den ras som fått namnet efter det kontinentalasiatiska landet (dvs. Mongoliet), och intresserade kan studera de små skillnaderna mellan dem så som de tar sig uttryck i bladen. Denna ek är kanske den enda östasiatiska ekart som trivs hos oss. Globalt finns det nästan 500 kända ekarter.

Japan sektions infomationstavla