Nackböle sektion

Barrträdsområde

Information om växter

1 Hängande himalajabjörk ’Long Trunk’ — Betula utilis ’Long Trunk’

I östra Asien förekommer flera björkarter med stor spridning i främst bergstrakternas lägre belägna områden. Den senaste tiden har man i Finland kunnat odla allt fler exotiska trädarter, inklusive olika björkar från olika håll i världen.

Den i Holland till odling valda himalajabjörksorten ‘Long Trunk’ har vit stam på samma sätt som våra inhemska björkar, men under den hängande kronan lossar nävern från stammen i dekorativa lockar. I Finland har vi tillsvidare bara lite erfarenhet av att odla denna sort. Klimatförändringarna torde göra det möjligt att odla arter av denna typ som tidigare varit för känsliga för förhållandena hos oss.

Denna himalajabjörksort valdes för plantering just för de hängande grenarnas skull. Man hoppas att trädet med vackert hängande krona ska utvecklas till ett litet blickfång för växtplatsen precis intill stigen.

2 Prunus serrula

Man känner till flera hundra träd och buskar i släktet Prunus; hägg, körsbär, persika, plommon, mandel och aprikos. Förutom för frukternas skull odlas de också som prydnadsträd. Arterna i detta släkte har vanligen en vacker blomning och fina höstfärger.

Det körsbärsträd som presenteras här odlas inte av ovan nämnda orsaker, utan främst för att stammen har en glänsande mahognybrun bark. Arten är sällsynt hos oss och känslig, och förekommer inte ens i botaniska samlingar. Trädet blommar med små, vita och rätt oansenliga blommor.

I Nackböle ville man först testa hur trädet med den vackra stammen skulle trivas i de skyddade och frodiga förhållandena i området. Till allas förvåning har den planterade plantan tillsvidare trivts rätt bra. Det unga trädet har redan en vacker näver, och det är lätt att föreställa sig hur vackert trädet blir när det växer upp. Trädet, som aldrig blir stort även om det trivs, får en gul höstskrud.

3 Tulpanträd — Liriodendron tulipifera

Tulpanträdet härstammar från Nordamerika och påträffas i USA från Florida ända till gränsen mot Kanada. I sina hemtrakter blir tulpanträdet mycket stort och kan rentav bli över 60 meter högt, vilket gör det till det största lövträdet i hela Nordamerika.

Trädet har fått sitt namn av de stora, men ändå rätt oansenliga tulpanlika blommorna. De är gulgröna och döljer sig bland de säreget formade bladen. På hösten får bladen i bästa fall en vacker gul höstglöd.

Tulpanträdet har först de senaste åren börjat trivas i Finland och tillsvidare har vi inga stora träd hos oss. Här blommar tulpanträdet först i månadsskiftet juli–augusti.

Veden hos denna ”Yellow Poplar” påminner om veden hos poppelträd (Populus). Tulpanträdet är emellertid inte släkt med popplarna, utan med de vackert blommande magnolierna (Magnolia).

4 Fujigran — Abies veitchii

Fujigranen trivs bra i Finland och är en av de allra vackraste ädelgranarna. Den har redan i hundra år odlats hos oss i viss utsträckning, men har förblivit sällsynt.

Fujigranen når hos oss en höjd på minst 15 meter. Den har uppåtriktade grenar, vilket är vanligt för granar i fjärran östern, och det ökar trädets vackra regelbundenhet. Undersidan av de breda kvistarna glimmar silvervita eftersom barren är nästan vita undertill. Trädgruppen som presenteras här planterades för bara ett tjugotal år sedan, men plantorna har redan utveckats till stora träd. Det vore önskvärt att den vackra Fujigranen skulle odlas i större utsträckning, men de allt mindre trädgårdarna gör att detta inte är sannolikt.

5 Nordjapansk hemlock — Tsuga diversifolia

Hemlockerna är ett exotiskt barrträdssläkte i östra Asien och Nordamerkika. Endast ett tiotal arter är kända och av dessa trivs fem även hos oss. Hemlockerna kännetecknas av ett vackert växtsätt, späda barr och en hängande krona.

Nordjapansk hemlock är den enda ostasiatiska hemlockarten som trivs hos oss. Den har en bred konform men blir inte stor här, endast 4–6 meter hög. Nordjapansk hemlock trivs bra även i skugga men är sällsynt i Finland, trots att det är en användbar specialitet även för mindre trädgårdar. Barren är mycket korta, trubbiga och mjuka med en undersida som nästan är kritvit. Hemlockernas små kottar är vackra och smyckeslika.

6 Ormgran — Picea abies f. virgata

Eftersom det växte flera ormgranar i Nackböle när området inventerades på 1980-talet förefaller Jakob Kavaleff ha haft ett speciellt förhållande till trädet. Ormgranen måste betraktas som en mutation av den vanliga skogsgranen; kvistarnas utveckling har störts och resultatet är glesa grenar av den typ vi kan se här. Trädet har styva huvudgrenar med gles förgrening.

Ursprungligen har ormgranen påträffats i Tyskland, men liknande granar har hittats överallt där skogsgran förekommer. Alla träd av denna typ är individer som uppstått individuellt och alla är något olika. I Finland har man valt flera olika ormgranssorter som kan placeras på olika ställen efter önskemål: t.ex. som fulsnygga blickfång, så som Kavaleff i tiderna gjorde.

7 Kinesisk sekvoja — Metasequoia glyptostroboides

Den kinesiska sekvojan var en världssensation när den hittades på 1940-talet eftersom man vid den tiden trodde att alla barrträdsarter redan hade hittats. Tidigare kände man endast till detta släkte genom fossilfynd från tertiärperioden.

En nära släkting till den kinesiska sekvojan är det världsberömda nordamerikanska mammutträdet (Sequoiadendron giganteum). Den kinesiska sekvojan avviker emellertid på många sätt från sin jättelika släkting. Det mest iögonenfallande är att den kinesiska arten är ett lövfällande barrträd, precis som lärkträden (Larix), medan mammutträdet är städsegrönt. Också i detta fall har storleken betydelse; den kinesiska sekvojan kan i naturen bli 30 meter hög men är svagväxande jämfört med det nästan etthundra meter höga kaliforniska mammutträdet, vars stam är så massiv att det kan gå en väg genom trädet.

Hos oss blir den kinesiska sekvojan sannolikt inte mer än cirka fem meter hög även om den trivs. Det är först den senaste tiden som förhållandena i vissa delar av landet till följd av klimatförändringarna har blivit så gynnsamma att den alls har kunnat odlas hos oss. Mammutträdet trivs inte hos oss.

8 Kaskadgran — Abies procera

Kaskadgranen har ungefär samma mått som kustgranen (Abies grandis), vilket innebär att även kaskadgranen hör till ”stadiondivisionen” i fråga om storlek. Hos oss räknas kaskadgranen inte klimatmässigt som mer tålig än kustgranen.

Kaskadgranen anses som en av de vackraste ädelgranarna vad gäller formen. Den har dekorativa blågröna barr som är naturligt böjda. Denna snabbväxande ädelgransart odlas mycket allmänt i Danmark, där den vid jul används för bland annat kransar och då kallas kungsgran. De smarta danskarna lyckas sälja dessa barrträd i hela Europa, även i Finland.

Av denna art har vi endast en kort tids erfarenhet eftersom man inte har kunnat odla den i Finland förrän de senaste decenniernas klimatförändringar.

9 Kustgran — Abies grandis

Kustgranen hör till de stora barrträden som i hemtrakterna i Nordamerika blir två meter i diameter vid stambasen och över 70 meter höga, vilket innebär att de är lika höga som stadiontornet (72 m) i Helsingfors.

I Finland blir den storväxta granen ändå inte lika stor eftersom den är rätt klimatkänslig, och i det inre av landet kan den därför inte odlas med framgång. Kustgranen är en av de mest snabbväxande ädelgranarna och även plantorna i Nackböle kan uppvisa en årstillväxt på nästan en meter. Trots den snabba startutvecklingen har de tre planterade plantorna tillsvidare varit rätt härdiga i Nackböle.

Det är lättast att känna igen kustgranen på barren – de är mycket långa och kamlikt placerade på grenarna.

10 Hybridgran — Picea x lutzii

Hybridgranen, som förekommer i de nordvästra delarna av Nordamerika, är en naturlig korsning mellan vitgran (Picea glauca) och sitkagran (Picea sitchensis). Tecknet x mellan det vetenskapliga släktnamnet och epitetet i namnet visar att hybridgranen är en korsning.

Vitgranen förekommer allmänt i USA och Kanada, över nästan hela området mellan Atlanten och Stilla havet. I de västligaste delarna av vitgranens utbredningsområde möts den kontinentala vitgranen och den mycket maritima sitkagranen, och det har gett upphov till korsningen mellan de två arterna – hybridgranen. I naturen är denna typ av korsningar mellan två arter sällsynta, även om människan har lyckats korsa en mängd granarter.

Här är hybridgranen användbar eftersom den hos oss rätt känsliga sitkagranen på detta sätt får bättre möjligheter att klara sig, även om det endast sker i form av en korsning. Hybridgranen har ärvt de nålsvassa barren av sitkagranen, medan den blåa nyansen kommer från vitgranen.

11 Ormskinnstall — Pinus heldreichii var. leucodermis

Ormskinnstallen härstammar från Balkan och är en rätt småväxt tall. I sina hemtrakter blir den i bästa fall över 20 meter hög, men hos oss endast cirka hälften så hög.

Trädet har en kraftig stam vars bark med tilltagande ålder blir allt mer grå. Barren är djupt gröna jämfört med de blågröna barren hos våra tallar. Kottarna är nästan två gånger så stora som de vi är vana vid och därmed dekorativa.

Ormskinnstallen trivdes inte tidigare i Finland, men det förändrade klimatet har gjort det möjligt att åtminstone odla den i de södra delarna av landet. Om den trivs kan ormskinnstallen på gynnsamma ställen vara ett användbart alternativ till den nästan alltför allmänt planterade bergtallen (Pinus mugo).

12 Koreagran — Abies koreana

Man känner till över 40 arter ädelgranar. Egentligen har dessa inget att göra med gransläktet (Picea); det handlar om ett helt annat släkte. Men båda har ett konformat växtsätt.

Koreagranen är en småväxt art som sällan uppnår 15 meters höjd. Vanligen blir den endast några meter hög, men den har en vacker form och belönar ofta odlaren med en rik kottskörd redan som ung. Ädelgranarnas kottar växer i trädets krona och står upprätt, nästan som stearinljus. När fröna mognat lossar kottfjällen och endast kottaxeln står kvar.

Koreagranen var en av de sista ädelgranarna som hittades. Den grupp koreagranar som här presenteras härstammar från ön Cheju vid den södra udden av den koreanska halvön, där en nordisk arboretumexpedition samlade frön. Det var på denna ö som arten ursprungligen samlades och beskrevs för vetenskapen.

Barrträdssektions infomationstavla