Åkrarna i området uppstod enligt gammal praxis på torvrika marker, som på grund av både fuktigheten och bristen på stenar lämpade sig för odling. De nuvarande namnen på olika områden och gator avspeglar denna bakgrund: Storkärr, Råskogsvägen, Krämertsskog, Björkdungevägen osv.
Idag har Månsas drygt 7 000 invånare, och eftersom det finns flera äldreboende här är en stor del av invånarna seniorer.
Månsas har fått sitt namn efter ett skattehus som låg här. Fram till 1940 bestod Månsas av skogsmark som hörde till Åggelby kommun. Senare uppstod en viss villa- och småhusbebyggelse. Enligt gamla kartor bestod området av skog och några ängar. De västra och sydvästra delarna av Månsas ligger i Lillhoplax by, de resterande delarna i Åggelby. Åggelby nämns första gången i skrift 1515, Baggböle 1417 och Lillhoplax och Kårböle 1417.
När området införlivades med Helsingfors användes åkrarna till en början som höåkrar och betesmark för hästar. I takt med att användningen av hästar minskade lämnades åkrarna åt sitt öde och blev ängar av olika slag. På 1930-talet var Månsasbacken (Kyrkbacken) och hassellunden vid hoppbacken populära utflyktsmål bland Helsingforsborna.
Månsasstugan användes av en skytteförening, och måltavlorna placerades i sluttningen som vetter mot Månsas. Fältet framför måltavlorna underhölls så att det bevarades som en öppen äng. Först i början av 1960-talet lades skjutbanan ned och efter det växte ängen snabbt igen med buskar, medan sluttningen övertogs av en tät björkdunge. Idag sköts friluftsstugan av idrottsföreningen Helsingin latu.
Naturen i området har minst lika mycket påverkats av vedavverkningen under kriget som av att odlingen upphörde. Enligt Helsingfors stads första skogsbruksplan för området i början av 1950-talet var skogarna i Månsas förstörda med tanke på skogsbruket. De värst drabbade områdena användes till tomter för nya bostäder. Lyckligtvis dög stora tallar och de största granarna inte till ved, så de står fortfarande kvar i bostadsområdena.
Den första detaljplanen för Månsas godkändes 1940 och den andra, som byggde på den förra, 1945. Planläggarna var arkitekterna Hilding Ekelund (1893–1984), Keijo Petäjä (1919–1988) och Viljo Revell (1910–1964).
Månsas är ett förortsområde som införlivades med Helsingfors vid den stora inkorporeringen 1946. Samtidigt fick området sitt officiella namn.
Månsas är glest bebyggd; varje tomt har träd, buskar och gräsmattor. Stadsdelen har prägeln av en trädgårdsstad och som exempel på en typisk stilren trädgårdsstad från 1950-talet är Månsas värd att skyddas.
Månsas utvecklades under Hilding Ekelunds tid som stadsarkitekt och ritades delvis av honom och delvis av samtida arkitekter som fick planera ”egna” kvarter. Byggandet inleddes 1946–1947 med det så kallade Puu-Maunula (”Trä-Månsas”). Byggnaderna placerades längs Skogsbäcksvägen och Grandungevägen, och var avsedda som tillfälliga bostäder för att motverka den svåra bostadsbristen efter kriget. Dessa byggnader överlevde till 1969 då hela området rustades upp och trähusen ersattes av flervåningshus i tegel.
Bostadsbyggandet i Månsas pågick från 1950 till 1970, då området i stort sett var utbyggt och antalet invånare som mest uppgick till 12 000. Byggandet av bostäder som finansierades med så kallade aravalån inleddes 1949. Dessa flervåningshus i rött tegel ritades av arkitekterna Viljo Revell och Keijo Petäjä, och placerades i området mellan Skogsbäcksvägen, Björkdungevägen och Snårvägen.