Hesperiaparken och Hesperiaesplanaden bildar ett fint grönområde på stranden till Tölöviken där det tidigare låg industrianläggningar och privata villor. Runt viken går en cirka 2,2 kilometer lång friluftsled som också är tillgänglig för rullstolsbundna.

Namnet Hesperia hänför sig till de romantiska strömningarna i början av 1800-talet. Antikens greker kallade fjärran mytomspunna länder i väst för Hesperia; Hesperos betyder aftonstjärnan, och hesperiderna, nattens döttrar, bodde i den yttersta västern. Ett av den berömda kraftkarlen Herkules stordåd var att hämta undergörande äpplen från trädgården som dessa nymfer vaktade.

Hesperiaparken kan stoltsera med flera arter av stora träd; prydnadsäppelträd, körsbärsträd, alar, ekar, popplar, almar, lönnar, björkar, hästkastanjer, askar, lindar och ett alldeles förtjusande häggbuskage. Vid en inventering av syrenbeståndet hittade man en sällsynt gammal sort, ”Katherine Havemeyer”. Även om själva busken senare dog lyckades man rädda växten genom mikroförökning och nya plantor växer redan upp.

Bredvid syrenerna ligger en lekplan. Längs Mannerheimvägen fanns tidigare en imponerande samling olika syrensorter, tills vildkaniner förstörde en del av dem 2008–09. Nu växer nya plantor upp och parkens buskar har skyddats med kaninnät.

Sommarstund på stranden till Tölöviken Erja Lehto
Hesperiaparken används bland annat för gruppgympa Erja Lehto
Vid inventering av syrenbeståndet 2006 hittade man en sällsynt gammal sort i Hesperiaparken; Syringa ´Katherine Havemeyer´. Växten räddades genom mikroförökning och nya plantor växer redan upp Laura Hauta-aho
Prydnadsäppelträd i full blom i början av juni i Hesperiaparken Satu Tegel
Rosentry i Hesperiaparken Elina Nummi
Amfiteatern vid operahuset är en populär sitt- och mötesplats och används också för mindre evenemang Elina Nummi

På den sida av parken som vetter mot Mannerheimvägen står en staty över runosångaren Larin Paraske (1833–1904). Närmare stranden finns verket Opera Ophidia, ett stålnät format som en orm och fyllt av stenar. Verket är utfört av arbetsgruppen Ossi Somma, Reijo Paavilainen och Pertti Mäkinen. Arbetsgruppen har varit aktiv sedan slutet av 1970-talet. Gruppen deltog med verket Opera Ophidia i en parkutställning när Helsingfors var kulturhuvudstad år 2000. Utgångspunkten var ett verk som arbetsgruppen hade skapat till sin 20-årsutställning 1999, då den slingrande formen ställdes ut så att man såg den uppifrån. Utställningen turnerade på olika orter och järnnätet fylldes varje gång med nytt innehåll: i Björneborg med stenar, i Rovaniemi med is och i Alajärvi med torv. Verket väckte stor uppmärksamhet på skulpturutställningen vid Tölöviken och blev speciellt populärt bland barnen. Efter utställningen fick ormen bli kvar i parken tillsvidare eftersom en nedmontering skulle ha förstört den. Verket vid Tölöviken ägs fortfarande av gruppen. Mellan Opera Ophidia och stranden finns en sten med en Sri Chinmoy Peace-Blossom-minnestavla. Minnestavlan är ett ställningstagande för världsfred, och inskriften 13.11.1998 anger avtäckningsdatumet.

År 1993 fick Finlands nationalopera äntligen ett nytt operahus i den norra delen av parken, ritat av arkitektbyrån Hyvämäki–Karhunen–Parkkinen (1977). Inte långt från operahuset ligger den fina restaurangen Töölönranta.